Dags att uppdatera familjealbumet!

Nu är man med bror - storebror!! Amazing!!!
Tänk att bara en dag få det där samtalet. Lätt otippat!
Lustigt det där, hur man kan gå och tänka på en person, som man "vet" finns, men det har känts så overkligt att man på något sätt inte fattat att han egentligen faktiskt finns. På riktigt. Och dessutom levt ett helt liv med familj och barn och jobb och djur. Jag har liksom bara föreställt mig honom som en person tagen helt ur sitt sammanhang. En vuxen man. Boende i Stockholm (såklart). Samma efternamn som jag (jä rajt). Jobb?? nä, tänkte inte så långt. Mest att han har gått på stadens gator. Punkt. Jag har liksom inte "sett" honom framför mig som en levande person. Levande, som i alive, ja. Men inte livs levande verklig, med ett bultande hjärta och familj och glädjestunder, besvikelser, sorg och lycka. Som vi andra, liksom. "Tänkte inte på det" Ibland undrar man ju hur det är ställt i huvudet på en själv, egentligen. Mer som att ha sett framför sig en person på en bild i en tidning, personen är ju så mycket mer än bara just den enda bilden.

Men nu finns han alltså, i mitt liv, på riktigt, sedan 2 dagar tillbaka. Wow!! liksom.

Ett nytt kapitel. Och ändå, en massa kapitel som redan är passerade, som man får bläddra tillbaka i. Som man får återge för varandra, över tid, vad det lider, vid tillfälle och dela med sig av det som känns rätt och det som får plats och utrymme. Precis som med andra människor i ens liv. Men med en helt annan bakgrund. En bror. En ny familjemedlem. Fast vuxen och med en egen historia. Fast ändå, lite samma historia som min, som flätas in i tidsväven...

Oändligheten känns rimlig...

Lite mer öppenhjärtigt än vanligt...

Ska på läkarbesök i veckan. Känns väl som om det är dags nu. Knepigt när det är så lång tid mellan gångerna. Men det är så himla dumt, det känns oftast som om läkarbesöken, trots specialitet-inriktningen, är mer av någon slags administrativ karaktär. Är det okej att som sjukskriven drömma om en engagerad läkare, som faktiskt ger ordentlig med feedback, testar ens gränser lite (då menar jag inte arbetsträning!) och försöker komma på djupet vad som felas, vad som kan göras åt det. Nu känns det mer, sen jag fick just den här läkaren (och nej, ingen av de tidigare har gjort ens så mycket som hon gör, inte sen läkare nr 1 i alla fall) mest sitter och har högläsning ur min journal, rapar upp allt som står i den sedan tidigare (vi pratar ändå om flera år!), pratar om problem kring kontakter de har generellt med Fk, att de har det stressigt som organisation, både denna läkare och övriga behandlare, att min behandlare är så överbelastad att hon inte ens har tid att sköta mitt ärende med vänsterhanden. Om hur stressad och glömskt hon själv är (och jaaa, det vill jag verkligen stryka under på, hon är jätteförvirrad - man blir lite rädd...) och har själv varit sjukskriven en period (under "min" tid) för någon typ av överbelastning.
Precis rätt person för mig med andra ord!"*ironi*

Jag skulle önska att någon tog saker och ting på allvar, inte bara slarvade runt och bokade in nåt besök då och då för att sjukskrivningsperioden ska förlängas eller för att det är dags för nya recept (som man ofta får via telefon om det inte sammanfaller med sjukperioderna...)

Så här pass många år senare så undrar man vad som hade kunnat gjorts annorlunda? Det känns som om det är sådan slöseri med tid. Inte själva sjukskrivningen i sig, vilket det kanske är. Utan all tid (eoner i mina ögon) som förflyter mellan alla tillfällen, sjukperioder, försämringsperioder, semesterperioder, omorganiseringsperioder, inaktivitetsperioder, aktivitetstoppar, fosterstadie-huvet-under-täcket-går-ingenstans-pratar-inte-med-någon-perioder. OM jag avbokar besök, vid ett eller flera tillfällen, så är det aldrig någon inom vården som frågar varför, som ifrågasätter, som peppar, som försöker komma närmre och klura ut hur jag ska kunna komma runt såna perioder i framtiden. Det reds inte ut, psykologiskt eller med läkaren. Trots att det till 100% beror på en försämring. Ingen undrar varför. Vad hände. Vad var det som ändrades. Hur hade det kunnat undvikas. Vad ska du göra nästa gång du märker att det är på gång. Ingenting! Jag pallar inte ens skriva frågetecken kring de "frågorna" eftersom det så totalt ignoreras, de blir aldrig frågor. Inte från vården, inte från någon. Bara från mig själv - och jag har inga svar. Inga svar som leder någon vart och ingenstans där jag kan bolla det här.

Om det hade rört sig om en annan sjukdom - tex cancer (alltid ett bra exempel eftersom de flesta har någon slags bild av vad cancer kan innebära, både i symtom, vårdkontakter, lidande och trassel med hemmiljön, familj, anhöriga och vänner) så hade scenariot sett så annorlunda ut.

Om du inte dyker upp på ett besök hos din doktor eller din behandlare - nog fan är det någon som bryr sig!
Om du får ökade problem, symtom eller smärtor - stränga order från alla håll att förklara för läkare och annan vårdpersonal, allt tas på allvar och ska ses över för lindring eller bot.
Om engagemanget brister inom vården, nog tusan finns det någon annan inom vårdapparaten som är med i loopen och märker, ser till att medicinering och behandling fortskrider - det avstannar ju inte.
Flera år går och människan är fortfarande inte igång - det tröskas igenom och vårdas både kropp och själ.
Är man ensam om att klara av allt - då tas det reda på vem som kan ställa upp, sånt här ska man inte möta ensam.
Kommer dödsångest, oro för barn och anhöriga, arbetet? Nog tusan finns det någon professionell som hjälper en att ta itu med de tankarna!
Behövs det praktiskt hjälp i hemmet, med familjen eller annat pga smärtor, sängliggande eller det allmänna måendet - tjoho vad folk och fä och myndigheter kommer kilande.

Allt detta är bra och toppen, tro mig, det ska inte vara på något annat sätt.
Men smärtan och plågorna som en annan lider av de "finns" liksom inte. De ska inte talas om. De ska inte bemötas. De ska inte vårdas (nurture är ett mycket bättre ord på engelskan). Hjälp? Men herregud! Sånt där får man väl klara själv! Jösses, skärp dig! Det är väl bara att resa sig upp och damma av sig, bita ihop och ta itu med livet!

Jo, hej du...

Märkliga kopplingar man gör ibland

Tittade en stund på en brittisk serie tidigare ikväll. En miniserie som hette Archangel, minns inte vilken kanal den gick på. Den utspelade sig i Sovjet och stämningen kändes så pass dov och ryssdyster, men samtidigt med en brittisk touch, som på något sätt spelade an på någon av alla mina strängar...

Jag jobbade ett par år med dels en svensk tjej som hade läst ryska och rest en del i Sovjet, eller Ryssland eller Sovjetunionen eller vad man nu vill använda för politiskt korrekt namn på landet/staten. Dels med en kille som var helryss men som hade bott i Sverige sedan han var ca 7 år. Han besökte forna hemlandet med jämna mellanrum och hade stor del av släkten kvar där. Så mellan varven fick vi ju förstås höra en del om hur livet egentligen kunde te sig, både nu och bakåt i tiden för de som levt och växt upp där. Jag har även en annan nära vän i kretsen som rest runt oerhört mycket i de krokarna.

Plötsligt under programmets gång så får jag någon slags "flash back" till min gamla arbetsplats. Inte den arbetsplats som kollegorna ovan jobbade på, utan den senaste av mina arbetsgivare. Jag drabbades starkt av känslan att företaget, vi kan kalla det AB (som i aktiebolag, inte aftonblad), som är amerikanskt, har (eller i alla fall hade då) en väldigt RYSK kultur! Ett ryskt arbetsklimat! Äntligen fick jag någon slags etikett på det. Ni tycker säkert att jag är galen, men med allt det som jag faktiskt har insupit under åren med mina kollegor (den ryske, och den resande) och sånt jag har slukat i form av dokumentärer (oerhört intressant!) så trillade i alla fall min krona ner - klockrent. Lite pinsamt, men ändå helt rätt. Väldigt motsägelsefullt, jag vet...

Men kulturen:
"Håll käften och jobba"
"Prata inte om saker, så slipper du bli drabbad"
"Berätta inget så kan ingen vända det mot dig"
"Ansträng dig inte för mycket (övertid o dyl) för det finns ingen som tackar dig"
"Slå uppifrån och nedåt" (istället för det jag har lärt mig - tvärtom)
"Skapa intriger, konflikter och skitsnack - så är du normal"
"Bli inte polare med fel person" (hur någon nu kan vara "fel"...)
"Arbeta i gruvan utan raster, klaga inte, och var för i h-e tacksam annars åker du ut med huvet före"
"Rule by fear" (det finns säkert något ryskt uttryck, men min ryska är usel...)


Kändes i alla fall jäkligt ryss-kommunistiskt à la Stalin.
Skönt att vara därifrån....

"Damaged but alive"

Jäkla blondiner

Nu e jag lessen o trött. Brukar ju ofta hänga ihop.

Har egentligen haft en jättibra dag. Fick konstigt nog sova ut! Vilket ju i sig inte betyder sammanhängande sömn hela natten och morgonen. Jag vaknade vid 5.30 av att tjejen stövlade hem efter en festkväll. Nåväl. Det är ju bra att vakna av att hon kommer hem. Bättre det än att vakna av att hon INTE kom hem! :-O

Lyckades strax innan dess pallra mig upp och kissa, norpade åt mig en glass eftersom jag var jättehungrig. Tänkte att det skulle bli lite rörigt att göra mackor (visste att hon var på väg hem med sällskap, vill inte bli ertappad i stringtrosor och hängbröst i köket, men hakan hängande i Lätt & Lagom-paketet...) Glass blev det, och sen smyga tillbaka i sängen. Men sen gick det inte att somna. Fick ont i magen, gick upp så småningom när jag märkte att inga nattsuddare var uppe längre. Badrumsbesök och magont och till slut hamnade jag vid datorn :-) Inte för att jag gjorde nåt vettigt där, men ändå. Tiden gick och magontet gick över, börjar bli trött och hungrig igen. Suck. Klockan var 8.50. Inser att valpen måste ut och få mat, men han sov så honom fick jag väcka. Bredde mackor först så att jag skulle ha nåt ätbart direkt när jag kom in. Så det blev morgontoalett för valpen ute, frukost till valpen och till mig, nytt utebesök för valpen och in igen. Sen gick det faktiskt att gå och lägga sig igen! Valpen lilla somnade så småningom så sött i sängen, tillsammans med mig. Mysigt!

Senare på dagen besök hemma hos min bror! Jättemysigt!!
På hemvägen sen så satt jag och kikade i min kalender i mobilen och insåg att det närmade sig en gammal väns namnsdag. Toksentimental. (Blondin nr 1).

Har innan helgen gått och hoppats på att få träffa "närmaste" blondinen men intresset verkade inte ömsesidigt. Har sååååååå mycket att göra. Jämt. (2 år senare...) (Blondin nr 2).

Blev lite avsnoppad igår (eller var det i förrgår) av en annan blondin via fb när jag ställde en fråga och fick lite kort svar om någon "hemlis" som jag kanske skulle få veta så småningom (me hate that kind of stuff! - spill or shut the f-k up!) (Blondin nr 3)

Nästa blondin får jag skylla mig själv. Hon är busy som en tok jämt, eller sjuk, eller ja just det, busy! Får dåligt samvete när jag inte hör av mig men blir lika lessen för att hon inte hört av sig heller. Bådas fel, men det hjälper ju inte direkt känslorna när man har de så nära ytan, när det gäller vänner/väninnor. Gick in och läste lite blogg om vad som hänt där. STOR PORTION dåligt samvete!!!! Oooooch lite lessen. Blev lite för mycket med alla de där blonda, som man tycker så mycket om men som man inte riktigt får plats i deras liv. (Blondin nr 4)

Ja, mitt liv är ju inte direkt perfekt, kan ju definitivt rycka upp mig på umgås-med-vännerna-fronten. Men det suger i alla fall att inte direkt få de där samtalen eller så, att vara önskad.

Ja, ja, jag har en valp. I alla fall NÅGON som vill umgås med en och som behöver en...

Framöver ska jag nog skippa blondin-vännandet. Ska gå över till att skaffa vänner som är gråhåriga, har svårt att gå (då kommer de inte så långt och är inte så jäkla överaktiva), har lagom med vänner (man vill ju inte vara den enda, det får inte bli för "nödigt" OCH HAR EN JÄKLA HEMTELEFON!!!!!!!!!!!!

Ja just det, min egenbyggda blondin (Blondin nr 5) är ju liksom tonåring, myndig och har fyllt med polare, studier, extrajobb och däremellan ett sömnbehov... Blä.
Själv är man ju på väg att bli blondin-goes red-turns grey or silverisch (Blondin nr 6)

Nu har jag gnällt av mig! ;-)

Skänka prylar

Fortsatt halskramp. Men jag får nog ta och kamma till mig och göra lite avslappningsövningar igen. Har nog slarvat lite... Vet att det kan faktiskt hjälpa i såna här lägen. Vi får se, vi får se.

Imorgon är det dags att göra lite nytta och uträtta ärenden. Upp och hämta lite journalkopior för att se vad "dårarna" tänker egentligen. Har blivit lite för mycket språkförbistringar och annat junk på sista tiden, för åtminstone 2 av oss. Hmmm, vad var det mer...?

Jo! Dumpa lite bortskänkes-saker kanske man ska passa på nu när man ska iväg till vårt fina centrum. Har några påsar som har stått här hemma ett tag och skulle ha skänkts bort för länge sen, men jag får alltid för mig att jag ska börja engagera mig och sälja grejerna. Men det blir ju liksom inte så. Nu har de dessutom ordnat för någon megaloppislängshelagatan-pryl här på min gata, på valdagen. Tänkte att det kanske kunde vara ett tillfälle. Men jag har sansat mig och konstaterat att ska man få nåt sålt så får man nog sålla lite vad man har att erbjuda.

Så en del hamnar hos Stadsmissionen i alla fall. Och kläder brukar aldrig funka på loppisar, det finns ju ingen plats att prova! Barngrejer däremot, typ småleksaker och annat, brukar sälja som tusan. Det är lite Skansen-känsla över det hela. Ungarna vill göra av med veckopengen och allt från dockor, actionfigurer, McDonalds-leksaker och småtingeltangel & smycken säljs plättlätt. Men som sagt, det är veckopengen som går åt så några stora summor får man inte av dem :-) Men glada som ungtjurar på grönbete blir de!!! :-D

(Erfarenheten kommer från ett par vändor på Bakluckeloppisen ute på Siggesta Gård en sommar)

Halskramp?

Det är lite dumt att känna sig så här himla stressad och uppjagad hela tiden. Halsen kniper liksom åt hela tiden då. Och sen känns det som om man har konstant träningsvärk i halsen, i kombination med kramp, typ. Och ständig huvudvärk.

Vill att det ska gå över.
Det kanske det gör, snart. Håller tummarna. Och tror på mirakel.

Datorfri sommar??

Sommaren har varit väääldigt bloggfri. Eller rättare sagt datorfri. Det har varit alldeles för varmt att sitta med en dator, eller rättare sagt, det har varit alldeles för varmt att sitta överhuvudtaget! ;-) Och våra datorer, våra laptops, alstrar så satans mycket värme att det fullkomligt brinner i låren om man har den i knät! Så om man normalt ligger på en temperatur på 37¤C och i sommarvärmen har ökat till, inte vet jag, 42¤C, så gör våra bärbara att kroppstemperaturen stiger ytterligare 5 grader...

Plus att jag har varit rätt less på datorer och att hålla mig uppdaterad med allt. Jag har nöjd mig med att surfa via mobilen, det har varit alldeles tillräckligt.

Så nog om mig för idag.
Kram!!

Anställd

Lilltjejen kommer hem med oxfilé - en helt vanlig måndagkväll!

Härligt med en boss som delar med sig ;-)

Vilka vanor hon skaffar sig..... Vad månne det bliva av detta?!?

Söndags-SLÖ

Ikväll är jag alldeles för trött...

Under dagen blev det mest att lalla runt hemma och småfnula lite. Framåt sen eftermiddagen kom min kära sambo hem efter att ha varit ute i Haninge-skogarna och kastat plast. Vi bestämde oss för att åka in till stan en liten sväng. Det tog lite tid att komma i ordning, det skulle duschas och ha sig :-)

Vi åkte in till Slussen och tog oss en liten promenad genom Gamla Stan och Kungsträdgården, vidare bort mot Nybroplan och Stureplan - och sen hem igen! Det var alldeles lagom och jätteskönt! Inte alls lika mycket folk här som igår :-) Jag följde ju iofs bara evenemangen via TV:n, men media har ju rapporterat att det var nästan en halv miljon människor bara för att titta på kortegen igår!! Och då har de nog inte räknat med resten av folket som var där bara för att få uppleva folklivet. Min dotter åkte in till city sent på kvällen sen och det var helt galet mycket folk då fortfarande. Det gick knappt att ta sig fram :-) Så det här med söndagspromenad var nog alldeles lagom för älsklingen och mig.

Efter det har det bara blivit lite smörgåsar i soffan i sällskap med TV:n. Dotra har precis kommit hem och jag hoppas på att få nalla lite av hennes indiska middag som hon sitter med... Sen får det nog bli sängen, tror jag. Jag sitter bara och gäspar! :-O

Bröllopsglimtar

Ja, inte ett öga torrt...

Efter idag inbillar jag mig att de mest hårdnackade anti-rojalisterna kanske fick ett litet andrum i sina agg gentemot monarkin och kungahuset. Dagen präglades av glädje & kärleksyra. Jag trodde inte att jag skulle följa varken bröllopet eller den efterföljande festen, varken på TV eller i annan media. Möjligtvis små korta glimtar, i brist på annat, för att hålla mig uppdaterad & för att ha något att inflika under kommande midsommarhelgs bubblande samtal. Men till slut finner jag mig själv sittandes i soffan, helt fastnaglad vid TV:n, storögd  och fascinerad. Intensivt betagen av hela sceneriet. Gud bevare mig väl, jag är nu frälst...

Detta bröllop är sannerligen stort, i både själ och hjärta. Det berör, det engagerar, det speglar så mycket det de flesta av oss när i våra hjärtan. Total, villkorslös, kapitulation inför Den Stora Kärleken.
Det fullkomligt lyser och glimrar om de tu, framför allt Victoria! Hon är ju helt fantastisk! Hennes personlighet har nog aldrig kommit fram riktigt så till fullo som den har gjort idag, under de här många timmarna.

Glittrande ögon, innerlig blick, 1000-tals leenden, både till sin käresta och till alla runtomkring. Man blir helt betagen. Hon fullkomligt lyser av bus och livsglädje.

Mitt guldminne från den här dagen - i TV-soffan - är när de står på terassen vid Lejonbacken och har lyssnat på kören och orkestern. På slutet så framförde orkestern "Sommarbröllop" - och tjejen står och svänger och smådansar uppe på terassen!! Helt ljuvlig!!!

Bröllopslänkar - mina guldtips!

• Victorias tal från Lejonbacken "Kära vänner" SVT Play  V & D
• Daniels tal till Victoria under middagen V & D
• All världens klänningar via Expressen V & D
• Klänningar från Konserthus-festen via Aftonbladet V & D
• Victoria dansar & ler till "Sommarbröllop" av Pontus Edling V & D (letar febrilt efter videoklipp!)
• Flera klänningar V & D (letar bästa länken fortfarande...)
• De ljuvliga springande Säpo-vakterna - Jag vill också ha en!! V & D
• Hela bröllopet på SVT Play V & D

Vad jag saknar i media, främst tidningarna, från bröllopsdagen var faktiskt MER och KORREKT info om folks klänningar. Dels en rätt heltäckande version av de flesta, det är många som inte har nämnts eller synts i bild. Dels skulle det vara roligt att faktiskt VETA vem som har designat de olika skapelserna. Det måste ju vara marknadsföring om något för de inblandade, inte någon större anledning att hålla hemligt om. Men jag hoppas att det kommer. Än så länge är ju natten knappt slut och tidningarna lär nog få frossa i det här ett tag. Så jag håller tummarna att det kommer vad det lider. Och jag hoppas på STORA bilder, så man kan frossa i detaljer! Nu var det lite väl mycket gissningslek när man tittade på Expressens bilder, de var jättesmå!

Mina stilfavoriter, som jag sett hittills,

• Charlene Wittstock (Monaco)
• drottning Silvia
• Agnes Carlsson - när hon sjöng i kyrkan med Björn Skifs
• Elena av Spanien
• Évin Khaffaf
• kronprinsessan Mary
• drottning Margrethe av Danmark
• kronprinsessan Letitzi
• Elisabeth Tarras-Wahlberg
• Nina Eldh
• Carina Nylin (en riktig bubblare!)
• Barbro Holmberg (gillar den blå spetsen och pyntet runt halsen!)
• Kronprinsessan Màxima av Nederländerna

Jag fyller nog på i morgon (idag?) när jag är lite mer på alerten...

En som var lite överraskande-nära-på-besvikelse var faktiskt Madeleines klänning. Jag hoppar nog inte högt av glädje där... Färgen var rätt fin, men den såg mer ut som fjäderdräkten på en fågel. Lite för mycket fladder högt upp på höfterna, det kunde nog ha "jämnats ut" lite, eller börjat längre ner. Men smaken är olika.

Men om jag nu någon gång i detta livet,

- eller nästa,

- skulle bli inbjuden till att delta vid ett kungabröllop,

tjing för att få vara tjej!!!

Webbshopping är klart rekommenderat

Gäääsp....
Det blev visst senare än jag trodde igår. Satt  uppe och väntade på Skrutt som var ute och kalasade på stan. Själv satt jag med datorn, bloggade lite och letade klänningar, främst för att hålla utkik åk Skrutt, men också för att det finns sååå mycket fint just nu - och massor på REA! (Och sen är det så typiskt att man vaknar för tidigt. magen som knorrade...)

Skrutt vill ha en lång klänning, för att ha till stranden o dyl. Själv hittar jag hur mycket som helst annat som jag skulle kunna köpa till henne - men det är ju inte säkert att hon skulle göra det förstås... Så det känns tufft att chansa :-) Men det är kul att spana och drömma om vad hon skulle vara fin i! *min stora kärlek*

• La Redoute
• Ellos
• Haléns
• Nelly
• H&M
• Bubbleroom
• Lindex

Insåg efter att ha kollat senast skickade sms (och tydligen ett halvvägs påbörjat...) att det blev lite väl sent igår. Så nu blir det några mackor och någon timme till i sängen. Man måste ju orka med det här dagen/kvällen/natten också. (Det blir inte mycket nattsömn på helgerna med en 18-årig pingla i huset)

Håller tummarna för att 'sessan & Daniel får en perfekt dag!
Jag är glad för deras skull och önskar dem all lycka!

Dermalogica is da shit! + + + + +

Veckans hudvårds-investering har återigen lett mig till Dermalogica-disken på PUB :-)

Jag är galet frälst i deras hudvårtsprodukter men de är ju ruskigt dyra så jag försöker sprida ut beloppen lite... Tur att min sambo är av tålmodig natur - och tycker om när jag trivs. Trivs gör jag när min hy mår bra!! Och han vet alltför väl hur jag blir när min hy är i uppror... :-D

Som sagt, nu var det dags för super-duper-Dermalogica-produkten daily microfoliant!

daily microfoliant är en oerhört ljuvlig exfoliering, en risbaserad enzymexfoliering. Den passar till alla hudtyper och är framför allt väldigt snäll mot känslig hy. Det var så jag började använda den för ett par år sen. Jag hade ett jättestort allergiutslag på ena kinden som kom och gick (i princip i flera år). Svårsminkat (inget ville riktigt "fästa") och alltför ofta illande rödrosa.... Snyggt, va?

Jag fick, efter en ansiktsbehandling (okej, efter en ljuvlig HELDAG) på Sturebadet, rådet att använda denna, fast bara 1 ggr/veckan. Och faktum är att sakta men säkert försvann det. Jag tror jag använde det ca 2 ggr/veckan till slut, när jag märkte att det inte var något problem. Enligt förpackningen så ska man kunna använda den dagligen. Men som sagt, är man känslig så ska man låta huden vila lite emellan. Men den är oerhört mild, jag vill bara påpeka det. Och då har jag ändå haft enorma problem förr, genom åren.

Och så till det stora minuset för produkten - den kostar 615 kronor!!! Och räcker i en heeeeel evighet! (Jag skojar inte, den tar f-n aldrig slut!) Dryg som få, innehåller 75 ml (låter lite men det är en rätt stor flaska). Det är ett pulver som man bara behöver ta ungefär lika mycket som en fingernagel. Funkar på snarliknande sätt som Kanebos Silk Peeling Powder, som också är ett enzympulver. Jag gillar Dermalogicas bättre, men det är nog en smaksak. Sen blandar man det med vatten, får det lite löddrigt och peelar (icke-kornigt i det läget) sedan huden någon minut - och sköljer bort. Mmmmmm.....

För att göra det hela lite mer komplett - fast à la budget - så köpte jag även ett av Dermalogicas kit. En del kallar det startkit och andra kallar det resekit. Suveränt är det i alla fall, och som sagt, alla produkterna är ju så himla dryga så de räcker faktiskt ett tag. Inte gratis men bra mycket billigare än att köpa fullstorlekarna av allt. Jag köpte normal/oily skinkit, för 480 kronor, och då får man med det här:

• Special Cleansing Gel, 60 ml
• Multi-Active Toner, 60 ml (spray)
• Skin Prep Scrub, 22 ml
• Active Moist, 22 ml
• Climate Control Lip Treatment, 4,5 g (stift)
• 2 st produktprover (samples) (Ändring)
  Precleanse
  Skin Refining Masque
  

(Ändring) OBS! De har inga produktprover (samples) att ge ut - De har inga sådana alls längre! De har slutat med det, vilket i mina ögon är riktigt dåligt. De säger att det är för lite i dem för att folk ska kunna avgöra effekt, att man måste använda produkterna en längre tid för att se hur de fungerar. (Jag har hört den ramsan från flera olika av deras hudterapeuter/försäljare) Personligen tycker jag att det är bull-xxxx. Proverna är suveräna för att se hur de funkar. Man kanske inte ser slutresultatet om det är en stor förändring man vill göra. Men man ser vad man tål, känner om det verkar okej. För mig har proverna definitivt varit en "inkörsport" till flera av deras grejer. Jag hade ALDRIG chansat och köpt en produkt för 500-700 kr utan att veta att jag gillar den!!! Det kanske funkar för upper-Östermalm, men inte för mig och de flesta andra.

Ett tips är att be om ett litet sample som de kan hälla upp i en liten, liten provburk. Sånt gör de på vissa ställen i alla fall. Kicks är duktiga på sånt, PUB gjorde det förut vet jag. Nu när de har slutat med sina små produktprover så finns det säkert några av försäljarna som förstår värdet av testers och prover. Det gör ju i alla fall resten av hudvårds- och kosmetikabranschen...
Eller varför inte fråga en bekant som använder någon produkt. Jag lovar, det märks inte i förpackningen om man delar med sig lite till en vän. Jag gör det gärna om någon av mina vänner/väninnor vill pröva!  <3

Jag lägger i alla fall gärna pengar på bra hudvård och även smink. För mig har det visat sig vara värt det. Det är det enda som funkar. Favoriterna är hos Dermalogica, Clinique, Dior och Murad när det gäller hyn. Några Clarins kan gå hem också. Och Kanebo. Och Decléor. Äsch, jag ska nog va tyst nu...

Dermalogica på Strawberry.net - daily microfoliant & oily skinkit

PS. Min hudtyp?
Glansig, acne (jag är över 40!!!), yt-torr, torr och finnig på samma ställen, ibland allergi-utslag och allmänt känslig. Jätteroligt!! Ja, just det, glömde skriva blek och fräknig... Och hängiga ögonlock och aningens rynkor kring ögonen, ibland. En djup och stor rynka i pannan mellen ögonen om jag varit extremt bekymrad, orolig, sovit dåligt länge eller allmänt dassig. Om jag mår bra syns den knappt! Konstant torra läppar med antydan till ständigt allergiutslag om jag inte smörjer som jag ska... Men annars är jag skitsnygg!! ;-)
(Och då är hyn ändå bättre än den var förut!!!)

Puckade folk - låt kidsen ha nåt att göra!!! Köp en ungdomsgård åt dem, eller nåt då!!

Har precis tittat ca 8 minuter på Grannfejden på TV3. Denna gång ger sig hr Aschberg och vad-han-nu-heter-FN-medlaren i kast med ett gång skejtare (skateboardåkare för er som är petiga med svenskan). Jag har som sagt inte sett hela programmet från start (kl 22), utan kom in lite mitt i.

Som jag förstår det hela så är det ett ungt par (på gränsen till medelålders, ha, ha - *fniss* - skämt åsido) som har lite issues med ett gäng ungdomar som åker skateboard i tid och otid. Det stör tydligen paret, som ser ut att vara i mitten av 20-års-åldern, högst.

För att lösa konflikten så hjälps man åt, i någon form, för att bygga en stor skateboardramp, inomhus. Icke-skejtarna verkar få prova på att åka och tillerkänner kidsen att det var ju svårt osv...

Men helt plötsligt så är det en intervju med paret, en tant (medlare??) och 2 st grabbar som precis åkt skateboard ute, på någon hemmabyggd träramp. De får chans att prata med varandra och killen (från parets sida) talar om att det är störande när de åker på kvällarna, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han tycker att de kanske kan låta bli att åka på kvällarna hela tiden. Hela tiden? tycker pojkarna, men det gör vi ju inte. Jag menar inte hela tiden, men det stör faktiskt, anser "den vuxna killen". Ni behöver ju inte åka på kvällarna, typ.

Där sitter jag lugnt i soffan och utbrister slutligen:
"Vad ska kidsen göra på kvällarna då, hade ni tänkt er?? Ja just det, ut och rök på lite som andra ungar gör! Håll inte på med att sysselsätta er, med en massa fysiska aktiviteter... Eller, varför inte gå hem och sätta er vid datorn istället, som normala unger, och kontakta en pedofil, eller nåt!!! Jäkla puckon!!!!!!!!!!!" (riktat till de unga vuxna paret)

Suck. Det är ju braaaaaaaaaaaa att ungarna sysselsätter sig juuuuuuu!!!

Könsroller - suverän idé!

Det där med könsroller... Seriöst!
Om det inte var så mycket snack om könsroller och jämlikhet och annat larv så skulle det inte vara så mycket tjafs och gnäll om allting. Det är min teori.

Om jag hade blivit fostrad i den andan att det är mitt jobb att ta hand om städning, matlagning, tvätt och uppfostran, hur tror ni då mitt hem hade sett ut?? Ja, just det!!!!
Det hade funnits:

• ett rent och fint hem.
• allt i snörräta rader
• inte så mycket prylar på alla ledig ytor
• dammfritt
• bara tomma soppåsar
• glänsande och nybonad vardagsrumsparkett
• hälsosam mat i mängder
• matschema
• fasta tider för alla måltider
• plats att sitta och äta på
• rena, nystruka kläder
• nymanglade, väldoftande lakan
• välstrukturerade barn böjda över läxböckerna
• en karl som hade ork och tid att göra allt annat skoj med mig - och borra upp saker!

Istället ser det nu ut så här:

• stökigt på varande kvadratdecimeter
• dammråttor som attackerar, följt av långa hårstrån (som borde passats i en peruk istället)
• döda insekter på golvet
• skrynkliga rena klädhögar
• stora högar med smutskläder på stolarna i sovrummet som man ska kunna sitta på
• damm, vägdamm, pollen och annat ickeidentifierbart på alla fönsterbrädor
  (vi har öppna fönster jämt, året om, vägdamm & pollen lägger sig som ett täcke över allting 2 dagar efter att man har torkat av alla ytor)
• hämtpizzakartonger ovanpå andra saker (som ligger i vägen för hämtpizzakartongerna...)
• smutsdisk i köket, vardagsrummet, dotterns rum
• ren disk i diskmaskinen
• inga rena glas i skåpen

Själv går jag och tycker att alla andra i familjen borde hjälpa till mer. Så då kanske man råkar gnälla lite. Eller helt enkelt arbetsvägrar. Det hade jag ALDRIG gjort om jag hade blivit uppfostrad att det här var min roll!! Eller om inte politiker och media hade tutat i mig att det ska vara så förbannat jämlikt! Jag hade varit glad, leende och städande - och bjussat på god, hemlagad mat varje dag, istället för hämtpizza. Så - förstår ni nu vad jag menar??

Och jag går och längtar efter att få sätta upp elaka skyltar i hela hemmet, nöjer mig normalt med post-it-lappar som sitter här och var (tills de suttit så pass länge att de rasar ner på golvet. Där får de ligga.

Okej, jag kanske är lite ironisk i det här inlägget.... Men jag fick en anti-städ-å-fix-känsla...

La, lala, laaa

Har suttit uppe och roat mig med att blogga och trixa och dona i väntan på att 18-åringen återkommer från världen där det säljs rusdrycker och svettas bland en massa människor som trängs i en bar :-)

Men jag erkänner, jag tokfastnade vid datorn... kanske inte kan skylla alla de här timmarna på henne. Framförallt med tanke på att hon hörde av sig för över en timme sen och meddelade att hon skulle sova över hos kompisen som hon var ute med (den tjejen bor typ ett kvarter bort).

Nu börjar jag bli hungrig dessutom - fan också!
Men å andra sidan, det är väl inte helt onaturligt att äta frukost vid 5-tiden på morgonen. Det är faktiskt många som gör det! Bönder till exempel! De måste ut och mjölka korna.
Och folk som kör bussar, och kanske folk som jobbar på sjukhus. Eller folk som jobbar på bageri!!! De har nog ätit frukost för länge sen. Så det så.

Bloggandet jag sysslat med?? Syns liksom inte här med tanke på att det är åsiktsbloggandet som jag har på Aftonbladet... Men det har legat i träda ett tag nu, så det var många ord som trängdes för att få komma ut ur huvudet och bara få tycka och förklara saker. Jag kan ju knappast skriva i samma takt som allt sprutar ut ur huvet.... Men! "Jag har fått en hel del gjort" om man kan uttrycka det så.

Frukost! Jag tror jag tar den i sängen.... innan jag kanske lyckas slockna efter att vara så uppe i varv i tanken... (sambon ska dessutom upp om typ 2 timmar, bara för att han idrottar och har sig!)

Puss på er! ;-)

Idag är en MYCKET bättre dag!

Tänk så mycket lite mer ordentlig sömn och ro i kroppen kan göra för tillvaron ;-)

Morgonen gick superbra och dotra kom iväg på sin praktik. Jag har dessutom fått höra att det verkar bra där. Förra praktiken blev ju lite halvkatastrof med en handledare som var allt annat än en bra start för en tonåring som dessutom inte riktigt kände sig i toppform just då. Jag är sååå glad att det kändes bra för henne nu. Så eftersom det är sommarfredag så har hon dessutom fått gå lite tidigare idag - sen direkt iväg och jobba några timmar i stan. Livet leker för en 18-åring - precis som det ska göra!!

Själv fick jag då chans att sova ut ordentligt. Igår hade jag sådan vidrig värk i mina muskler, massa spänningar och dylikt som satt sig fast som en blodigel i kombination med en äcklig brännmanet motsvarande BlueBottle Jellyfish. Precis så kändes det. Trodde jag skulle vara tvungen att söka akut idag, nära på att jag gjorde det redan sent igår kväll. Men med sambons massage, Tigerbalsam, annat viloläge framför TV:n, dubbla Ipren, en hel Propavan och sen ett par extra timmars sömn idag så klarar jag mig i alla fall. Det börjar komma tillbaka lite nu, men jag ska försöka mota Olle i grind.

Sen fick jag faktiskt ett telefonsamtal från bästa A.R idag. Jag är tydligen inte bortglömd ändå ;-) Full rulle där som vanligt, men vi lyckades uppdatera oss litegrann i alla fall båda två. Mest vad det gäller våra barn och diverse renoveringsstatus. Ett litet löfte om att ses om ett par veckor.... så jag håller tummarna!

Grunnar på att tvätta håret och ge mig in till stan. Har suttit och surfat på frisyrer ett tag nu. Börjar få lite panik på hårfronten. Jag ser inte klok ut just nu! Det går väl an hemma, men så fort jag ser mig i spegeln om jag är i en butik, eller råkar få syn på min spegelbild i ett skyltfönster så undrar jag:
Vem f-n är den där fula mänskan?!? Ooops, det var visst jag...Blek och eländig :-) och med en gräslig frisyr som kan ta andan ur vilket förortsfyllo som helst. Men jag kan ju inte bestämma mig vad jag ska göra med håreländet. Färgade det gjorde jag för ca 1,5 vecka sen. (Planen var att göra det innan jul.... Så ni kan ju tänka er behovet, med en utväxt som hette duga.) Är ju numera inte så blond som när jag var yngre. Börjar dra lite åt cendré-hållet. Men jag hade färgat håret brunt förra året, så utväxten nu var toklång! Men nu är det mörkt igen. Kändes inte helt rätt nyans sen efteråt. Passar mer till vintern (fråga mig inte hur jag resonerar där, mest en magkänsla).

Men jakten går vidare!
På med mamma-bysserna och ge sig in till stan. Alltid lättare att få inspiration om man är bland riktigt folk ;-)

Fredagsbus på er allihop!

Struggle...

Av någon anledning har det här blivit en kampens vecka.
Varenda dag har varit en riktig kamp. Mot tiden, mot all struktur man ska fasas in i, vare sig det passar individen eller inte.

Saknar min bästa vän. Eller rättare sagt, ett par av mina bästa vänner. De är som bortblåsta.
Skit. Hur gick det till? Vad har jag gjort för fel?
Är det för att jag är utbränd? Eller har jag gjort eller sagt något annat som inte passar in i deras mall?
Eller får jag bara inte plats i deras liv?

Min bästa och äldsta vän. Jag vet inte ens hur jag ska få tag på människan...
Dels är hon så himla busy med sitt jobb. Jag ringer inte folk på jobbet. Så är det bara. Det känns bara som att man stör. Och vet man dessutom att de mestadels har extremt mycket (för det får man höra OM man råkar få prata med dem) och sen tycker jag att fritiden borde liksom kunna maka plats även för den enda vännen. Typ. Och dels har de ingen hemtelefon längre. Sen tillbringar hon mycket tid på annan ort - och sen pågår en del renovering hemma.

Men okej, jag fattar. Life goes on. Men det betyder inte att det inte gör jävligt ont.
Visserligen har folks avskaffande av hemtelefoner EXTREMT mycket bidragit till att det inte går att ha en naturlig kontakt, som faktiskt bidrar till att hålla liv i vänskapen. Sen vet jag att mitt mående självklart har bidragit en hel del i kontakt med vissa.

Vi har vuxit upp tillsammans. Delat tårar, skratt, kärlekslycka, kärleksproblem, småbarn, hemlisar, vardag
med jobb och matlagning, tvätt, TV, ensamma kväller - med bara telefonen som sällskap.

Damn, it's fun to be me sometimes!

Jag behöver:

• Sol & fräknar
• Gå till tandläkar´n, har en trasig tand och kanske ett hål...
• Nya skor! Det är ju sommar, men jag hittar inga jag gillar :-S
• En plan. Behöver skapa mig lite struktur över sommarperioden. Sickan, någon?!?
• Engagemang. Skittråkigt att känna sig så oengagerad som jag gör just nu.
• Pengar. Tror helt klart att ovanstående punkter skulle fungera alldeles utmärkt om jag hade någon peng!
  
  
  Så nu behöver jag få lite ordning & reda på torpet.
  Jag lyckades avverka några grejer igår som påverkar en del. Skicka in lite papper, lite möte med en oerhört förvirrad doktor :-) nästan så man själv ligger i lä faktiskt! Jag är ruskigt dålig på att upprätta någon slags plan för egen del - and stick to it. Men jag får väl ta itu med en sak i taget. Oavsett ordning. Men nu är det sommar, juni och snart midsommar så jag ska försöka tillåta mig att släppa en del saker för en period. Det kommer tids nog ikapp mig ändå till hösten. Inte mycket att göra åt saken just nu. Hoppas på att FK gör sitt jobb i alla fall så jag inte behöver stå helt utan under sommaren. Gissar att de har hög belastning och konstiga regler så det räcker och blir över just nu. Håller tummarna för att det ska lossna lite för min del ändå för sommaren. Besked borde man ju få i alla fall...
  
  
  
  Keep your chin up!

Är det okej att vara bitter?

Min älskade, underbara dotter fyllde 18 år i lördags!!!

 
Över en vecka innan skickade jag ut inbjudningar till familjen (mina syskon, deras vuxna barn, min sambos mamma & syster), riktigt seriöst, där vi bjuder in dem att fira hennes 18-årsdag. Firandet ska ske på lördag 29/5 med mat & vin. OSA senast den 27/5. Inget konstigt alls med det. Men seriöst och lite pysslig och piffigt med själva inbjudan, la ner en del möda på det (& lite pengar förstås). De borde ha fått inbjudan på fredagen vid Kristi Himmelsfärdshelgen.

OSA kunde man förstås göra både till min mobil, skruttans mobil, ringa, sms:a eller maila min mailadress som jag uppgav. Skitenkelt. Skrev även ett litet ps: att hon fyller lördag den 22:a maj (eftersom vi skulle fira veckan därpå)

På lördagen när hon fyllde år så firade vi med frukost på sängen, stor blombukett & massa fina presenter.
Jag, min kära sambo (som har funnits här för skrutt sedan hon var 4 år) och skruttan själv förstås.

Efter det var det dags att komma upp och fixa sig iordning, senare under kvällen skulle vi äta middag tillsammans och efter det skulle hon träffa kompisarna som skulle fira henne. De började med fest med tårta & champagne här hemma och vid 23.30 drog de in till stan för att gå ut.

Så bortsett från kompisarna som självklart gratulerade och allt, hur gick det med gratulationerna annars???

Hennes pappa SMS:ade vid midnatt (för att få vara först)

INGEN, jag upprepar INGEN ringde på telefonen och sa grattis eller sjöng eller någonting!!!

Sen var det ett fåtal gratulationer - Tadaaaaa!!!-----> via FACEBOOK!!!!

(och ja, än så länge vet jag bara 1 som faktiskt hört av sig och sagt att hon kan komma - min brorsdotter)

Härligt å va populär, va?!
Till saken hör att när jag fyllde 40 för ca 1,5 år sedan, tror jag det var 3 som ringde. Totalt. Kul! Verkligen kul! Och när min sambo fyller år brukar INGEN på min sida ringa och säga grattis.
Man kan ju grina och känna sig ensam för mindre.... Tur att jag har mitt skrutt och min sambo, annars skulle man tydligen stå där helt allena.

Jag vet inte, men jag tycker faktiskt inte att det är okej.....

Vad är det för j-a idioter?!?

Gaaahh!!!! Jag fullkomligt håller på att brinna upp!!!

Vad är det för idiot som går in i en port, travar 3 trappor upp och stjäl en jäkla namnskylt som sitter på en dörr??? En skylt gjord i trä med 3 olika efternamn inbrända, tillverkad av en 10-åring på träslöjden för, typ 8 år sen!! Vem gör en sån sak?!? Idioter!!!

Jag går igång stenhårt på en sån sak. Jag blir fullkomligt asförbannad.
Vet ni vad de har gjort mer? Jo, de har stulit någon asful jädrans krukväxt som jag har ställt i fönstret på vår våning i trapphuset. Skitfula, omplanterade suckulenter (jag har tröttnat, de växer som ogräs - de är säkert inte fula egentligen, men de vägrar ju dö!) som jag har ställt 3 st plastkrukor i en stor och hög glaspryl (som är fin) som jag inte har plats med hemma. Och ett fint brett band knutet runtom hela.

Ingen annan är typ i vår port än vi som bor här, och en och annan hittvingad gäst, och kanske brevbärar'n. Och vid sällsynta tillfällen någon städare. Eller kanske en elektriker. Men det är allt.

Jag kan fatta (nja) om man är klåfingrig att man kan få för sig att smyga iväg med glasprylen (om man slänger blomeländet). Men namnskylten?!? Som satt på vår dörr?!? 3 svettiga trappor upp?!?! Fett irriterande.... (morrrrr.........)

Ja, ja. Här är en bild på mitt kök som jag tog förut idag när jag var glad! :-(

Alla piffar håret just nu verkar det som

Ska alldeles strax ge mig iväg på en promenad bort till vårt stora shoppingcentrum. Först blir det nog bara en solskenspromenad runt sjön och sen ska jag lalla runt i centrum och införskaffa lite inspiration.

Skrutt fyller 18 på lördag!!!!!!!!!

What the f---!?! 

Å jag vet fortfarande inte vad jag ska ge henne i present!!!

Försöker hålla paniken borta :-)

Än så länge går det väl an, men snart nog kommer den väl farandes...

Så som sagt - inspiration!

Idag har hon varit hemma från skolan, de hade idrottsdag och hon har fått någon halsinfektion så där la till och med mamma in sitt veto. Men frisören var inbokad till i eftermiddag (kl 13) och där är det väl knappast risk för hjärtmuskelinflammation om man sitter, hoppas jag. Så nu sitter hon, troligen aningens spänd, nertryckt i en stol och helt utlämnad åt frisörens kunskaper. Blont ska det bli! Eller rättare sagt, någon slags mellanblond, mer åt det som troligtvis är hennes naturliga hårfärg. Hon har ju hållit sig mörkhårig under ett par år nu. Spännande!!!

Själv blev jag väldigt mörkhårig häromdagen. Jag har haft en utväxt under lååååång tid, har knappt vågat visa mig för folk :-D Jag har varit på väg sen i julas att färga håret! :-O Men bara skjutit på det, men nu är det gjort! Skulle bara behöva en frisyr också, men jag vet inte hur jag vill se ut... Assvårt!

Som sagt - inspiration är nog dagens ord!
Både vad det gäller presenter och frisyrer, kanske! ;-)

Hej så länge!

Måla bort halsont, går det?

Halsont fyller mitt medvetande. Blä. Kunde inte sova inatt för att det gjorde så himla ont, och varje gång jag försökte svälja så satte man sig nästan käpprakt upp i sängen. Så idag blev det till att ta några extra timmar i anspråk för att "sova sig mätt" (Sorry, kunde inte komma på nåt bättre uttryck :-) )

För stunden känns det aningens mer okej. Det skumma är att jag inte känner mig sjuk, men halsontet har kommit och gått i 2 veckor nu så det börjar ju bli lite irriterande, kan man väl säga...

Solen skiner på tegeltaken utanför vårt vardagsrumsfönster. Det blir kanske till att gå på en liten promenad i kvarteren? Kanske till och med få med sig en sambo?

Annars känns det mest som att jag borde ägna massa tid att få lite struktur i hemmet. Lite sugen på att måla min vägghylla i köket, men jag gissar att jag måste införskaffa lite mer färg först. Färghandeln i kvarterat brevid kanske ska få sig ett besök? Det är ju faktiskt vardag så man kan nog ta sig förbi där under öppettiden till & med ;-)

Wish me luck!

Glee fyller tomrummet i rutan och i soffan!

Tittar på ett inspelat avsnitt av Glee som normalt går på TV4. Det är en riktigt rolig high school-parodi. Nördarna vs lärarnas galenskap. Jag följer inte serien, mest för att jag glömmer bort den mitt i allt med alla andra serier jag följer stenhårt. Men alltemellan varven så snubblar jag över den och förvånas varje gång över hur rolig den är, på ett sånt där larvigt typ av sätt som passar mig så bra. Som Buffy - tidernas bästa serie :-D För att inte tala om The Big Bang Theory!

Hyllning till Madonna och en otrolig kavalkad med karaktärerna i Glee hur de kämpar för att bli av med oskulden! :-O Eller egentligen så blir de ju inte det, men det är näääära, på ett sånt där tramsigt, komiskt, lite lätt musikal-isch-aktigt sätt. Lätta feminist-tendenser kontra stenålders-macho-kill-tänk. Men som alltid med amerikanska serier, med en liten knorr av slutklämsmoral. Ja, ni fattar.

Jag har inte ens hjärta att ta bort avsnittet från hårddisken trots att den är smäckfull!! Det här är alltså första säsongen som visas, och för den som är intresserad (och lite Madonna-fanatiker) så är just det här avsnitt nr 15 av 22. Kanon!!! Kanske till och med kan vara en DVD-box i hyllan så småningom... (hint, hint)

Längtar nu efter min tappra dotter som jobbar jättesent idag! Hon är en liten tapper soldat och jag är totalt impad av vad hon lär sig och fixar och står ut med de här dagarna när hon jobbar. Jag tror stenhårt att det här jobbet är en riktig livserfarenhet, på flera nivåer! Anna Anka, släng dig i väggen. Behöver du en superassistent, du som letar?? Någon annan hann före!!!

Skrutt - slå dem med häpnad! (och sova kan du göra när du blir gammal)

Avslutar med en favorit. Den här bestämda damen har figurerat både i Buffy och 2 1/2 men. Och nu Glee!

Om man inte kan välja...

Om man inte kan välja...
...får man ta alla då???

La Redoute

Big failure!!

Ja här släpar man med sig sambon på en runda i stan. Blir belönad med en hudvårdsprodukt inne på PUB! Tanken är att rädda både mig och dotra från skammen av att ha stora ilskna finnar som lyser på väl valda ställen i ansiktet. De har varit riktigt envisa, både för mig och skrutt denna gång. Räddningen finns förstås hos Dermalogica. De har superprodukter som alltid!

Efter att ha klurat lite och frågat den rara flickan vid Dermalogica-disken om råd så kommer jag fram till att det är deras  

concealing spot treatment 

som ska få äran att följa med oss hem... Just denna produkt har jag inte testat förut men jag har tillräcklig koll på deras prylar för att inte tveka.

Så nöjd och glad trots att familjen är 375 kr fattigare (för 15 ml) drar vi oss hemåt med den gamla trotjänaren - T-banan. Väl hemma så testas det flitigt. Känns bra. Doftar gott. Smälter in i huden. Till och med sambon får sig en omgång klet på näsan. Placerar produkten på hedersplatsen i badrumsskåpet.

Rehab TV-show

Så mycket smärta...

Jag tittar på Celebrity Rehab med Dr Drew på Kanal 5.
Dels är det en kille, Gary Busey, som har extrema problem. Dels förstår han inte att han själv är en av patienterna och att han har ett missbruk. Dels har han en hjärnskada sedan en mc-olycka för många år sedan. Han fick ett stort hål i huvudet och det är ju klart som f-n att man får någon slags problem efter en sådan grej. Och sen är det massa alkohol och tabletter med i bilden efter det förstås.

Sedan är det en av tjejerna, en asgullig modell (gullig både som person och till utseendet) som jag såg i den omgång av Dr Drew som avslutades för ca 2 veckor sedan. Den programserien hette Sex Rehab med Dr Drew. Det utspelar sig egentligen efter Celebrity Rehab men de sänder det i annan ordning på TV här. Modellen, Amber Smith, är sååå rar. Men jösses, de har ju haft det så vansinnigt svårt alla de här rehab-patienterna, helt ärligt, riktigt jävligt. Jag blir ju så ruskigt engagerad när det gäller den här typen av ämnen, psykologi, hur människor mår/reagerar/tänker/känner (enkelt förklarat, sorry). I det här fallet med de här programserierna kan jag väl säga att man får en ganska bra inblick i vad de går igenom under behandling och abstinens, viss insikt i själva behandlingen, men jag måste säga att det inte är huvudfokus i programmet. Jag kan tycka att det är lite synd eftersom jag gärna hade sett mer av just den biten, lite på djupet. Det blir ganska ytligt när det gäller själva behandling/terapin, mest lite lägga huvudet på sned, lyssna, förklara och tala till rätta. Men inget riktigt djup.

Men människorna, deltagarna, får man en lite mer nyanserad bild av. Alltifrån att de har festat för mycket och liksom halkat in på de här sakerna för att de inte kunnat hejda sig och för att det är den typen av liv som levs i vissa kretsar, till att de har frukstansvärda trauman bakom sig, sedan barndomen och uppväxten osv. Flera av dem lever i ganska "ohälsosamma" relationer, där missbruket följer med och kanske även övergrepp och gräl och annat. Vissa av deltagarna har dessutom, som extra bagage, rent fysiska skador (hjärnoperationer, upprepade ryggoperationer odyl) som gör att kraftiga smärtstillande och självmedicinerande på det, har varit mer eller mindre oundvikligt.

Jag är oerhört fascinerad. Inte för att de är kändisar, det bryr jag mig inte ett ögonblick om (jag har så j-a dålig koll på sånt ändå...) utan för de livsöden man får följa och kampen som de utför varje dag, varje timme, varje minut av deras liv. Kampen som är så smärtsam, för att döva känslor och tillbakablickar och tankar, av övergrepp, övergivenhet, maktlöshet, smärta och fruktan.

Jag och min dotter tittar ofta på det här tillsammans. Jag har ju rätt svårt att vara tyst när vi tittar på TV ihop, det blir mycket kommentarer och reflektioner från mitt håll. Kan inte hjälpa't! Men flera gånger har jag reflekterat över hur snäv den är den här gränsen mellan "oss" och "dem". Mellan oss som klarar oss förbi de här sakerna, med droger och liknande, och de som åker dit på det, big time. Och självklart, fullt medveten om de som har halkat dit, men ändå klarat sig ur det innan det gick för illa, utan att ha förstört resten av sitt liv med den här skiten, den här smärtan, och allt vidrigt som följer med det.

Jag får en sån här "dämpad skräck" för sånt här. Jag ser vad som pågår runt omkring, och inser hur jäkla lätt det är att ta det steget - och sedan är det för sent. Det räcker med ett ögonblicksbeslut - och sen har man mer eller mindre banat väg för allt elände. Då menar jag inte bara för att man blir beroende så snabbt, utan för att man tillåter sig för att ta den vägen, riva den muren och det tabut och välja att ta den risken, risken för ens eget liv - och kanske även andras. (Man tar ju lätt jävligt dumma beslut som påverkad, och de där besluten har ju en viss förmåga att drabba andra också. Alltifrån 4-åringen som blir överkörd om man kör rattfull, till de trötta och korkade beslut man tar som bakfull, eller att man väljer att följa med fel person hem, eller vad det nu kan vara.) Och jag säger "dämpad skräck" eftersom jag är så jäkla rädd för att låta den där skräcken leva ut. Jag törs inte känna efter vad alla de här grejerna skulle innebära när det värsta händer. Oavsett om det gäller en själv, ens barn, ens vän eller någon annan i ens närhet eller bekanskapskrets. Som tonårsmamma så har man ju både sett, anat, hört talas om OCH föreställt sig alla varianter. Sen lever man ju i en storstad, drogerna finns aldrig långt borta. Efter samtal med poliser och andra som rör sig i närheten av det här så inser man ju att det är rent ut sagt för jävligt vad mycket droger det finns. Alltför lättillgängligt för vilken 12-åring som helst. För vilken nyfiken, ball, självständig, ensam, arg eller destruktiv ungdom som helst. För vilken trendig, hårt arbetande, alltid på topp, hårt festande, glad partypolare i 20-30-40-årsåldern som helst.

Ingen går säker.

Om du får chansen att testa - don't!
Varför chansa?
Varför balansera på en smal, vinglig bro ovanför bråddjupet?
Det finns ingen anledning. Låt bara bli.

Stay safe!

Vårrustning?

Nu när det äntligen är maj så känns det ju verkligen som om man måste ta och sätta fart och bli lite vårfin! Några byxor har jag köpt, skulle behöva några toppar och nån mysig klänning.... och kanske ett par gladiatorsandaler eller nåt liknande. Men framförallt känner jag att JAG behöver rustas upp! Det behövs tas till med det stora artilleriet. Likblek (ingen överdrift tyvärr), eksem på halsen, finnar i hela ansiktet, knastertorra händer och fötter som får för sig att dela sig så pass att de snart säkert har blivit 4 fötter och inte bara 2... (supertorra de också). Känner mig som Pigge Piggsvin på benen och dessutom fnasar en massa hudceller som inte har överlevt vintern, trots allt skrubbande och fixande. Håret ska vi inte ens tala om. Fick ju en frisyr för inte så länge sedan men det har mitt hår bestämt sig för att ignorera fullkomligt. Inte blir det bättre för att jag har en hysterisk utväxt (dvs min egen hårfärg) som nu börjar ta över lite väl mycket.

Så, under veckan ska jag försöka hitta ett solarium som tar emot mig, färga om håret hemma, boka klipptid kanske till nästa vecka, flirta rejält med sambon om att få fixa ben & fossingar (JAG har inga pengar!!! Han jobbar ju - och inte vill han väl ha en fågelskrämma här hemma när han kommer hem från en lååååång krävande arbetsdag?!?) Och kläderiet kan man väl lösa med internet (hehe) beställa lite och hoppas att räkningen inte kommer förrän efter skrutts 18-årsdag. Puh!

Ja, just det, måste ju ordna present till den kraken också! Men än så länge försöker jag mest ha lite koll och dessutom trycka på om att hon måste visualisera lite mer vad hon önskar sig. Jag förstår inte vad som felas? Hon brukar vara som jag och ha kilometerlånga önskelistor plus allt man har prickat för i varenda katalog, alla utrop varje gång man slår upp en tidning, panikartade tjut varje gång en klädsajt trillar ner från cybernet och ropar mammamammamamma varje gång man passerar en butik. Vilken som helst.
Är det någon slags vuxenpoämg på att bli "svår" på att bestämma vad man önskar sig? "Men, oh, nej, inte ska väl jag...? Jag blir bara glad om du kommer - ta med dig ditt leende du, det räcker åt alla."

Nej, men jag håller verkligen på att försökta styra upp det där. Jag börjar tro att hon helt enkelt inte fattar att hon faktiskt fyller 18 år!!! Själv är man ju en fena på att hitta på presenter, jag skriver alltid listor på vad jag tycker att folk ska önska sig :-)

Imorgon ska jag ju faktiskt till en sjukgymnast på förmiddagen så då kanske man kan passa på att få lite annat gjort i samma veva. Det brukar vara bästa sättet för mig. När jag väl kommer ut/går hemifrån, så ska jag göra allt samtidigt. Man vet ju liksom inte när det blir av igen....Så är jag väl ute - ja då är det hopplöst att få in mig igen. Inte utan sura miner i alla fall... (Previs som vilken 5-åring som helst "Men jag har ju roligt nu ju! Varför måste jag gå in när jag har så roligt? Varför vill du inte att vi ska göra något när jag ÄR inne annars?")

Så, imorgon är det nya krafter! Väcka liten & underbar och hoppas att hon sussat gott. Tassa omkring och fixa frukost. Ner i sängen igen när nästa ska upp - det räcker med två st som ska slåss om badrummet och hårfönar och gud vet vad. Då håller jag mig ur vägen, annars stressar JAG upp mig och då stressare DE upp sig. Så jag smyger tillbaka till sängen med lite frukost. Softar lite och vilar tills det är dags för min dag att börja (och då har då andra två rymt fältet och hela kungariket är mitt för ett par timmar!!

Nä, nu börjar ögona krulla sig, dags att stänga av och ta och krama kudden ett par timmar... ;-)

Sov gott!!

Självömkanstillägg

Måste tillägga att mycket av de negativa tankarna uppstod när jag läste nyheterna. I och för sig redan igår kväll. Jag blir så förtvivlad av allt jag läser!! ND och deras idioti och press-stöd och nåt nytt j-a dagis som de vill försöka sig på bara för att få ytterligare spridning av sin förbannade politik! Politik är inte ens rätta ordet, men jag pallar inte med att dra igång hela känsloapparaten för att ge ord till det just nu.

Centerns idé om att döpa om MVC till Föräldravårdscentralen! Ja för det är ju inte bara mamman som riskerar både liv och lem för att föda fram ett barn med alla eventuella problem som kan uppstå både under en graviditet som en förlossning.
(Jag känner en kvinna som fick foglossning, fick ligga hemma från och med någonstans i den första trimestern (Någon karl som vet vad en trimester är?!? Eller centerpartist?!?) och efter det har så svåra smärtor, fortfarande 6-7 år (!!!) senare att hon inte kan varken stå, gå, sitta eller ligga utan extrema smärtor!!)
Det är fortfarande mamman som under ca 9 månader ska gå och oroa sig för de smärtor som ska komma på dagen D och huruvida hon ska föda i badkaret för att lindra plågorna eller ta starka smärtdämpande mediciner med risk för att skada barnet. Utan att egentligen veta om karleländet faktiskt är kvar eller har flytt landet när hon kommer ut från förlossningssalen. Föräldravårdscentral - my ass!! Idioti.

Om mannen/pappan tycker att han inte känner sig välkommen på MVC så är det troligen hans egen rädsla och känsla av obekvämhet. Att det ligger tidningar i väntrummet som handlar om kvinnar och barn och inga motorsporttidningar är knappast en anledning till att döpa om en så viktig funktion i samhället. Känner han sig obekväm på BVC (Barnavårdscentralen) också??? Den är ju ändå till för barnen - föräldrarna måste ju känna sig väldigt obekväma där. För att inte tala om alla leksaker, barnböcker och pussel som ligger där. Inte en verktygsmeckarlåda så långt ögat kan nå. Stackars karl. Hur gör han i bageriet? Känner han sig diskriminerad där för att han inte bakar sitt eget bröd?!? Skärpning! Sluta dalta med karlarna, de klarar sig. Låt saker och ting heta vad det är - förvirra inte till det. Låt Mödravårdscentralen vara just mödravård, de få månader i livet när det faktiskt handlar om kvinnans kropp. Sluta vara så himla egocentriska!

Har ni lästa det finstilta? Jo, de vill att även männen ska skrivas in på MVC/FVC samtidigt som mamman (!!) - och - att de ska få stanna på sjukhusets BB-avdelning lika länge efterförlossningen, på lika villkor!!!

När det gäller politikerna och valet är man ju redan helt jäkla mörkrädd. Så mycket smutskastning och vridande på sanning som det varit redan innan valkampenjen ens har kommit igång. Min dotter och hennes vänner ska rösta för första gången, jag är inte avundsjuk. De (politikerna) är ju inte kloka på sina håll! Och att tänka på medmänsklighet och att de stora och starka ska skydda de mindre och svagare är ju tydligen lika illa som att liera sig med djävulen låter det som.

Det finns nästan ingenting i nyheterna just nu som inte får min förtvivlan, frustration, ilska, vanmakt och sorg att fullkomligt brisera. Känner mig alltifrån hjälplös, på krigsstigen, ge-upp-och-kasta-in-handduken till att "herregud, ska allt våra föräldrar och farföräldrar kämpat för bara slängas åt sidan?!?"...

Jag har testat allt tidigare. Slutat läsa tidningar och titta på nyheter (under flera års tid), fått kritik av folk för att jag bryr mig, att jag borde tänka mer på mig själv (?!?), försökt minska mitt engagemang (!), börjat läsa nyheter igen - i korthet för att vänja mig, undviker att läsa "kommentarer" och "forum" eftersom 95% av de som skriver där verkar besitta så mycket hat och förakt för sina medmänniskor och allt annat också. Men jag kan ju inte bara sitta här och låta bli att känna!!! Jag kan ju inte sluta bry mig bara för att andra tycker att man inte borde, för att skydda sig själv. Vad händer då med vårt samhälle och vår värld? Vad växer våra barn och barnbarn upp till? Är vi inte skyldiga oss själva, våra förfäder och våra efterkommande att lägga manken till, att göra världen lite godare? Vill vi att allt våld, hat och förakt ska ta över och få plats att genomsyra hela planeten?

Jag håller med samtliga Miss:ar i alla skönhetstävlingar runtom jordklotet:

Jag önskar fred på jorden.

Gör inte du det?

Fylld av självömkan - inte direkt vacker

Idag är bara en sån där dag, ni vet. När man bara känner att allt känns negativt och sunkigt och oavsett vad man gör eller vad som händer så känns det inte som om någonting kan lyfta en... Grattis. Välkommen till min dag.

Jag började dagen med att som vanligt väcka min tonåring. Själv var jag dyngigt trött, så där så att man vinglar omkring, ser i kors och inte har en aning om vad man pysslar med. Men det var bara att vingla iväg till hennes rum och börja den vanliga ramsan. Den lilla darlingen har ju som bekant en del sömn-issues. Det har gått riktigt smidig hela veckan, men idag var det visst fler än jag som hade samlat tröttheten på hög. Lyckades få henne att äta lite frukost, men sedan tvärsomnade hon och bad att få bli väckt en timme senare. Och där står jag, något mer vaken än nyss, i nattlinne (som jag mest använder istället för morgonrock snarare än att sova i det), och undrar vad jag ska göra i en hel timme. Lyckas lalla runt, äta lite frukost, sitta vid datorn en liten stund och sen dags igen.

Omgång 2 av väckningen gick la sådär. Slutade med att jag gick och la mig, helt matt (OBS! pga av egen trötthet, inte pga efterverkningar av väckningsförsöken). Sista svängen väckning fick ske med hjälp av mobiltelefon kombinerad med hemtelefonens interna ringfunkioner (oerhört gäll signal!). Men skruttan var så trött och väck att hon visserligen hörde signalerna men var så genomtrött att hon inte hittade kraften till att komma upp. Men hennes kamp pågick ändå i över 3 timmar, nästan 4! Slutligen somnade jag, efter att ha övertygat mig själv om att jag inte kan göra mer än vad jag har gjort. Det är som det är liksom.

Sov lite oroligt, känslig för ljud och med en inre oro av att jag visste att jag inte hade lyckats med morgonens krav. Även fast jag vet att jag gjort vad jag kunnat. Men oron över ofullkomligheten ligger liksom kvar i kroppen i det läget. Slumrade och sov och drömde om vartannat. Ingen pejling på tiden, så när  jag väl hörde en ytterdörr stängas fick jag för mig att det var dotra som kom hem från skolan (de slutar jättetidigt på fredagar). Somnade igen, lite bättre denna gång då kroppen insett att klockan var förbi morgonbestyr med väckning. När jag slutligen vaknade lite mer "på riktigt" så var jag fortfarande extremt oklar i huvudet, vilket jag ofta är när jag sovit och har en viss känsla i kroppen (svårt att sätta ord på det) så var klockan säkert någonstans efter 12. Sakta började kroppen vakna till, med hjälp av enögt surfande via mobilen (enda sättet att cleara knoppen utan att lägga kravtyngda tankar med i processen). Vid 12.45 vågade jag mig på att använda rösten och ringde dottern. Hon hade inte lyckats komma till skolan men hade dock kommit iväg på grejen hon skulle göra efter skolan (en helt annan story!).

Gick upp, i bara trosor, tog med mig en sport-bh-topp-liknande kläd och gick på toaletten. Inser att tyget jag håller i handen håller på att skrynklas ihop i näven för att använda som toalettpapper - innan jag hejdar mig och inser att något är fel! :-) Suck, kanske lite trött fortfarande. River av toalettpapper. Sport-bh-toppen hamnar så småningom, i oskadat skick, runt kroppen där den ska sitta. Sätter mig i soffan och lyckas tycka att  alla TV-program är tråkiga (!). Börjar deppa och tänka enbart negativa saker, om mig själv, om dagen, om situationen - och visst är jag väl ensammast i världen...?!

Beslutar mig för att lägga mig i sängen med datorn - ja, och här ligger jag.
Kan dagen bli bättre??

Oj!!!

Dagen började med en bunt såna här! :-D Tjohoo!!
Vaniljbulle Lyx!!
Garanterat planetens godaste bullar!!! Jag fick 3 st och skrutt fick 2.
Jag betalade - och det är mina favvo-bullar så jag får flest!
(De hade bara 5...)

Jag måste ju dessutom påtala att det inte var frukost, i alla fall inte för skrutt... Kanske litegrann för mig... men mest för att vi inte hade något smör eller nåt vettigt hemma imorse. Jag fick 1/3 portion mannagrynsgröt i morse, dvs det som var kvar i kastrullen när skruttet hade fått gröten jag kokat ihop.

Jag var beordrad på shoppingtur idag, så det var bara att göra sig fin för en dag på stan med världens underbaraste! Båda på ett underbart humör och dagen bjöd dessutom på strålande sol. Vi åkte in redan efter 12 då hon slutade tidigt idag. Det var jakten på skor och bikini som påbörjades... Ett inte helt lätt jobb. Vi betade av samtliga skoaffärer och plöjde igenom ett par underklädesavdelningar för bikiniprovning (åt henne, inte mig). Glass i Gallerian när orken tröt :-)

Om man är på jakt efter bikini och gladiatorsandaler, hur kommer det sig då att man kommer hem med en behå till dottern, strumpbyxor, ansiktsrengöring, ansiktsmask, bomullsrondeller, brun-utan-sol, 2 ljuslyktor, en badrumsmatta, två sittkuddar och ett kuddfodral?!? Väldans märkligt det där....

Någon som känner igen några av prylarna?? Ja, det är helt korrekt... Än en gång har jag blivit förledd att handla från H&M HOME!! ;-) Jag har varit inne på deras butik på Drottninggatan och råkade få med mig saker som jag gått och spanat på.... Och så upptäckte jag dessutom att de hade fått in ytterligare en ny variant på kuddarna av lin med fransk text på. Jag fullkomligt älskar deras linne-prylar! Det är bara en tidsfråga innan jag har köpt på mig hela sortimentet.... Kanske borde hejda mig lite, men, äsch, de är ju så fina och billiga!

Sittkuddarna har jag köpt "på prov", ska test dessa på stolarna i köket. Det var rea på en del av grejerna från H&M HOME, bland annat sittkuddarna och badrumsmattan. Grymt billigt! Åk till stan och kika, det är inte samma rea som på webbutiken.

Nöjd i soffan, nu blir det sängen!

Puss & God natt!

Äntligen är veckan slut

Eller i alla fall den delen av veckan som har med vardag att göra :-)

Veckan har gått bra, älsklingen har varit dundertrött men ändå nöjd med tillvaron på nya jobbet. Mycket nytt att lära och ganska utmattande att gå ut hårt med full fart (med tanke på utgångsläget) men det har verkligen gått bra. Nu sussar han sött... och lugnt...

Jag tror nog att anspänningen har tagit på orken på fler håll i familjen. Själv har jag ju stått för markservicen (ja, den kanske inte är högre än förut, men jag tjatar i alla fall inte om att det är stökigt och att någon annan ska göra ditten och datten - jag håller det för mig själv och utför snällt diverse sysslor). Tvättat och lagat mat och pysslat. Inhandlat lite smågrejer, nya gardiner, lite blommor (violer och lavendel). Pysslat med blogg, sovit middag någon dag (eller förmiddag, ibland blir nätterna inte tillräckligt långa). Stöttat skruttet med väckning och frukostar och varit en ganska snäll och rar mor och sambo. För det mesta. Det förutsätter liksom att alla andra också är snälla och rara! ;-)

Men familjen har varit otroligt duktiga hela veckan och det har flytit på. Skrutten stretar på med sin sömn, fallerifallerafalleralla. Det är säkert lite lättare nu när det är vår och sol, det känns i alla fall inte som om det är riktigt lika tungrott. Många tankegångar och funderingar och samtal har handlat om våren, stundande födelsedag, sommar och pengar. När man är så stor så vill man ju göra massa skoj!

Hon har förresten varit på fotbollsmatch 2 ggr den senaste veckan!
Först var de ute på Värmdö häromkvällen och i tisdags var det på Söderstadion (tror jag!) med allt vad det innebär - tågandet ut från söder och hejarklackar och skallande sånger. Hon har haft askul! Dessutom fick hon träningsvärk av allt tjohejande och studsande under matchen :-D Hes som en whiskypimplande gammal hagga var hon när hon kom hem efter allt skrikande och jublande! Blodad tand fick hon också och har redan bokat in att gå på ytterligare en match. Härligt att känna den där svindlande berusningen man får när man är mitt i massan och är sååå inne i, vad det nu är man håller på med, är på konsert, konståkningstävling ;-) dansgolvet eller matchen. Det är sånt man går igång på och det är det man söker efter, tror jag, den där kicken. Själv får jag den mestadels om jag är på ett dansgolv, eller kanske om man har gjort något intensivt fysiskt. T ex åkt skidor eller fristilat eller bara haft en suverän kväll med asgarvande polare - eller självklart på någon riktigt bra konsert eller lyssnat på nåt coverband och rockat järnet! Bäst!! :-)

Helgen är oplanerad. Ork och sug får avgöra vad som råkar kännas mest aktuellt. Själv är jag som vanligt mest inredningsochdekorationstokig och vill mest syssla med sånt, ändra, köpa till, ordna - för att kanske få chans att visa upp sen. Längtar också efter REJÄLA vårdagar med lite mer värme, så kanske man kan lura hit syster och svåger på en svängom i omgivningarna. Det är så fint härute i krokarna och jag vill så gärna få visa dem! Och självklart bror och svägerska. Där kan jag tänka mig att jag får lite givet sällskap längs minnenas allé...

Nattinatt - håll om varandra i nattens stilla ro...

Borde, borde, borde, borde!

Jag hatar "borde". Och "måste".
I alla fall idag. Och i alla fall sånt jag inte vill eller drar mig för.
Det är så fånigt det där egentligen. Oftast drar man sig för att göra saker som egentligen är ganska busenkelt. Och går fort att göra. Till och med kan det vara saker man drar sig för att göra trots att det till och med skulle kännas jäkligt bra när det var gjort! Knäppt...

Och vad är det undertecknad drar sig för den här gången då?
Jo, jag har lagt ut auktioner på Tradera. En av auktionerna gick ut för 2 (eller var det 3?) dagar sedan. Då är det alltså meningen att man ska skicka ett litet mail till vinnaren och tala om att de ska betala kalaset innan jag kan skicka vinsten. Jaha, vad är problemet då? undrar du, som ju vet att jag är en superadministratör av sällan skådat slag. Jo, i mailet ska man tala om hur mycket de ska betala för vinnande budet + porto (och självklart också vilket bankkonto de ska föra över pengarna till).
Porto. Nyckelordet i mitt "jag lill inte"-läge. Då måste man först slå in paketet/brevet och sedan väga det för att efteråt kunna läsa sig till vad det kostar i frimärken att skicka eländet. Av någon anledning har jag någon slags hang-up på det där med att slå in & väga. Det är inte första gången...

Det började nog för ett par år sedan, när jag höll på rätt mycket med Tradera. Man bör ju skicka det här mailet till vinnaren inom ca 3 dagar för att "vara på topp" och hålla alla nöjda. När vi bodde i förra lägenheten så fick man trava iväg till den lokala Handlar'n och ha med sig paketet/brevet för att väga och ta reda på kostnad och ev köpa med sig en bunt frimärken. Man vill inte klistra på frimärkena förrän man säkert fått betalt, ifall vinnaren är en dummis och inte betalar. Då vill man ju inte stå där med 55 kr i porto fastklistrat... Det är som att kasta pengarna i sjön. Så man väntar.

Den häringa Handlar'n som vi var hänvisade till då Posten la ner (!!) (j-a skit!) hade inte mycket kunskap i service, kundbemötande och allmän trevlighet. Nånsin. Han som har butiken, en medelålders man med okänt ursprung, liten kort människa, tyckte att det här var liksom inte hans grej. Allt annat i butiken han säljer, läsk, godis, mjölk, små-andra-konstiga-grejer som finns på såna här "närbutiker" av lite sämre kvalisort, tjänar han ju pengar på. Men det här med posttjänster - ooooh, inte hans grej alls! Han blev alltid irriterad om man bara kom in för att köpa frimärken. Även om man köpte 2 häften för över 100 kr. För mig är det pengar. För honom är det noll och ingenting.

För att inte tala om vägningen. Sura miner, jajamensan!
Han brukade fråga, när jag köpte frimärken, om jag inte kunde köpa andra saker också eftersom han inte tjänade något på att sälja frimärken. *evil-eye* Jag tål liksom inte sånt bemötande. Men jag sålde som sagt mycket på Tradera på den tiden så det var bara att bita ihop och inte kläcka ur sig något man tyckte eller tänkte oavsett hur rätt man hade. Sen när vinnaren väl betalade så blev man ju tvungen att gå tillbaka till samma ställe för att posta. Det var liksom deras jobb att ta emot stora brev och paket. Då var det dags att väga igen. Och ev köpa frimärken om man inte hade gjort det innan. Sura miner. Alltid otrevlig. Mot mig!!!!!!!!!!!!
Min kära sambo, som också sålde en del, och en och annan gång ryckte in för att hjälpa mig någon enstaka gång när jag inte hade tid - aldrig ett ord till honom om bristen på vinst och lycka vid frimärksförsäljning!! Aldrig!
Varför får jag alltid såna här människor på halsen?!?

Ja, ja, för att göra en lång historia - oj då, ganska lång, så slutar det med att min sambo, efter att ha märkt hur dåligt jag med tiden började må av det här (drog mig något extremt för att gå dit och började till och med ta bilen till ställen längre bort för att väga och posta) så gick han och köpte en våg till mig! Ååååh, han är så snäll och hjärtegod, den där!! En hushållsvåg (jag väger aldrig mat eller nåt) till mig för att lindra - och oj vad smidigt det gick sen att ordna porto- och fraktkostnader!! Det var ju bara att gå ut i köket! Med tiden så lyckades man ju lista ut vad saker skulle kosta att posta. Alla toppar, 22 kr. Tjocka tröjor 33 kr + 11 kr för skrymmande brev osv. Jag förde till och med någon lista över det hela...

Hur som helst. Nu står vågen i skåpet i köket. Men av någon anledning tog det bara tvärstopp. Så går det ibland när man är sån häringa stressjuk människa. Då blir det tvärnit oavsett hur larvigt det är. Nu har jag skjutit upp det hela i snart 3 dagar så nu är jag tvingad att skynda mig för att hela affären inte ska gå om intet. Så larvigt för en superduperkvinna som jag. Skärpning! (men ack så liten jag känner mig.....)
Ja,ja, med en stor knut i magen och med åtstramning runt halsen ska jag väl slå in det där jäkla paketet och väga skiten så jag kan skicka mailet så jag kan få min peng som någon så gärna vill ge mig för att de ska få mina gamla grejer.... Ja, ja.

Hur man fixar ett jobb... Eller??

Nu har min älskade sambo jobbat i 2 hela dagar på nya jobbet!!!
Han är duktigt trött när han kommer hem, men det går väldigt bra alltihop tycker jag. Inte konstigt om man är trött när man inte har jobbat 8-timmarsdagar de senaste (1,2,3....) 6 åren. Det tar nog några veckor innan fullständig rytm infinner sig. Men det är vår och sol och man är lätt om fötterna ;-)

Efter hans första dag så mötte jag upp honom i stan efter jobbet. Strålade samman inne på Ohlssons Tyger på Sveavägen. Mycket bra ställe det där! Stoooort och har massvis med roliga grejer (om man bara hade en clue om vad man skulle göra med allt...) Lyckades få igenom ett köp av nya gardiner till vardagsrummet!! Jippi!! Jag har längtat sen vi flyttade in att få ordna det. Men jag rusar sällan på när det gäller sånt, gardiner är assvårt och det måste få mogna lite... Och sedan har vi ju som bekant ändrat om hemma i tid och otid och det är inte helt enkelt att hitta något som passar hemma hos oss. Vår soffa är typ orange! Röd skulle den  vara, men de hade gjort den i någon bränd röd ton - som i praktiken blir orange. Försök hitta en gardin som passar till det du! Inte ens orange passar (believe me, jag har provat det med...)

Men nu är det ett par vita vackra gardiner på plats (mer om det på en annan blogg...)

Ja, hur fixar man nu bästa jobbet??
Kära sambon sökte 2 jobb och blev kallad på intervju till 3 olika ställen :-)
(låter som nåt för mig, minimalt med förberedelse - optimalt med resultat!)

Efter att ha varit på 2 intervjuer på stället som han nu jobbar på så skulle han skicka in sina betyg och sedan skulle de göra lite check-ups och kolla lite referenser. Jag undrar hur stor inverkan det här kan ha gjort:

Vad tror du??

Kiss and Make-Up,

yours truly....

Oversharing??

Måste dela med mig av mitt senaste ryck på klädfronten...

Jag har som sagt ökat en del i omfång under senaste 1-2 åren. Hur mycket är klurigt att svara på, jag väger mig aldrig, kläder har olika storlekar beroende på var de är köpta och vilken typ av kläder det är. Men tillräckligt för att jag måste köpa nya kläder titt som tätt för att de inte passar. Mestadels för att jag inte får till det med "trivseln" eftersom jag tycker att allt klämmer och skaver och trycker oavsett modell, material och storlek jag köper. Och sen är jag ju dessutom hemma på dagarna så jag behöver inga "kontors-outfits", för närvarande blir det blir mest praktiskt och bekvämt. Vilket i praktiken betyder leggings och klänning eller tunika :-) Ska man utanför huset så blir det kanske ett par stretchjeans om man vill schyssta till sig lite. Ytterkläderna jag har är däremot tokfina och jag är tvärnöjd med dem. Både varma dunjackan och vinterkappan och vår/höstkappan. De samarbetar så snällt så (vilket jag tycker att det hela handlar om - samarbete från klädernas sida!).

Nu har jag grunnat ett bra tag.... och nu i veckan har jag fått tid, tålamod och anledning till att kika på och prova kläder. Det närmar sig riktig vår och sommar och jag behöver hitta något i byxform som inte är svart eller blått (jeans). Har dessutom en vit soffa hemma och försöker förlänga snyggheten på den genom att anpassa färgvalet... (mörka tyger smittar ju gärna av sig på soffan, så mycket som man nöter på den....)

Sagt och gjort. Efter att ha lallat runt i vårt centrum och rekat läget ena dagen, så var det dags att ta sig tid att prova kläder. Efter att ha avverkat alla butiker, Cubus, Lindex, KappAhl, VeroModa, Sisters så var jag inne på H&M. Ju närmare provrummet jag kom (det ligger längst in i butiken) så kom jag även närmare....

mammakläderna!!!!!!!

Japp, du läste rätt! Jag är inte ett dugg gravid någonstans (och har inga planer på att bli heller), men måste ju testa! De är ju ändå sydda för att funka! Till skillnad från tjockiskläderna på alla ställen "Plus", "Bigsize", "BIB", "XLNT",  "Generous" - de verkar mest vara till för att vara fyrkantiga... Och sen är de anpassade mest efter folk som mest vill dölja saker, inte för att vara snygga. Jag är dessutom inte så überkraftig, jag har smala armar, och anses vara nätt i vissa sammanhang - men inte runt midjan dock. Dessutom har jag ju oförskämdheten att ha bröst. Det ska man helst inte ha oavsett storlek.

Men mamma-outfitsen är faktiskt för folk med bröst - och mage - men kanske i övrigt inte alltid så gigantiska. Stora storlekar i övrigt verkar dessutom ofta innebära att man ska vara lång som en flaggstång. Jag är bara normal. "Fonkar-inte"

Så jag har nu köpt ett linne, ett par jättefina vita vadlånga tights och ett par vadlånga havrefärgade linnebyxor med knytskärp. Jättefina! Och de är suuuuperbekväma! Man kan båda böja sig ner, sitta på golvet, göra kullerbyttor och allt möjligt i dem. Och faktum är att det inte syns att de är specialsydda (så länge man har en tröja/top/tunika på sig - men behåll för guds skull de kläderna på!!).

Jag har lite trassel med min mobilkamera för tillfället så jag får väl fota någon outfit vid ett annat tillfälle.

Men jag rekommenderar varmt, sitter det åt - gå till mammaavdelningen! :-D