Glömde bort...

Pinsamt värre.
Jag glömde bort vad min egen blogg hette!!
Ha! Ingen framtid som marknadsförare där inte... om man inte ens kan välja ett namn som MAN SJÄLV kommer ihåg?!?!
gladpunkt
så heter den... får se om jag kan komma ihåg den till nästa gång.
Har bytt dator sen sist och hade inte ens nåt listigt bookmark att hålla fast vid.

Själva bloggerns eller blogspoten är ju inte så klurig när det gäller sökande heller.
Ingen träff på glad, ingen träff på nånting jag sökte på.
Ska man inte kunna hitta några bloggare om man söker på deras namn? Märkligt...

Ja, ja, nu är jag igång igen!! :-)

Vad var det nu som var så patetiskt??

Ja, jag hann ju inte skriva klart sist... Det var nämligen någon som skulle ha mitt eluttag!!!
Varför då? Jo, det hänger liksom ihop med det patetiska i situationen...

För att då kunna komma igång med min blogg och få ur mig det som mellan varven snurrar i huvudet, så bestämde jag mig för att börja genast.
Ja, men det är väl inga problem, tänker du nu.
Hmm, jo, jag satt ju liksom i 28 graders värme i bikini på balkongen och hade tråkigt (ensam hemma, ingen å prata med) och kände mig lite på G liksom. Med bloggandet.
Så jag ser helt plötsligt mig själv släpa fram min ischliga bärbara IBM-dator (modell från 2002 eller nåt). I brist på trådlöst internet i vårt underutvecklade hem så släpar jag fram årets längsta nätverkskabel genom hela lägenheten (som är ganska stor). Den tar sig en farlig väg runt "den stora datorn" över papper och räkningar, ringlar sig sen genom världens längsta hall, snurrar vidare in under köksdörren, och löper lömskt ut på balkongen.
Är sen tvungen att koppla in en nätsladd (ni vet; el) med en tjock, svintung adapter. Batteriet i min bärbara (släpkärrs-bara) laptop är tvärdött sen ett par år och går inte att ladda. Måste alltid ha den inkopplad på elnätet annars dör eländet. Vart ska nu denna kopplas in? Jo, självklart sitter det enda eluttaget, som gör att sladden räcker ut till balkongen, precis invid balkongdörren, i brösthöjd, med en sladd till micron ipluggad!!! Drar raskt ut sladden till denna för stunden onödiga köksapparat...
Arrangerar sedan hela skönheten på en gräslig ihopfällbar extrastol från IKEA (säkert 18 år på nacken), lägger på en ihopvikt rosarandig trasmatta, för minskad glideffekt, och slänger upp min coola laptop! Sådääärja! Nu ska här bloggas!!
Placerar mig i solläge på solstolen, startar igång maskinen och inser att det här var ju skitbra!
Med tanke på hur lång tid det tar för uppstart - inloggning - start av internet explorer, så har jag nog gjort ett smart drag i att placera mig på balkongen. Det tar ju tokmycket tid och jag får sola, tillbakalutad MASSOR under tiden! Behöver bara slänga ett litet öga då och då på skärmen för att se hur långt det kommit. Trycka return eller klicka nånstans och luta mig tillbaka i solen igen...
Gud vare tack för balkongbloggande!!!

När jag väl gjort alla inställningar (rosa text, ljusblåa rubriker, ja ni vet, allt sånt där viktigt!) så kommer min tonårsdotter hem och är hungrig. Stolt visar jag min nya arbetsplats :-) Hon är inte helt imponerad... (Vänta bara några dagar, det är snart sommarlov, så ska vi se hur intressant lösningen ter sig då, he he.)
Hon är inte bara hungrig, hon är hysteriskt hungrig. Ifrågasätter starkt mina modersinstinkter som inte har läst hennes sms där hon ber mig att omgående göra nåt ätbart ( ca kl 16 en söndageftermiddag). Hon undrar om jag vill riva ost. Svar: Eeeh, nej tack. Hon ger mig raskt en gliring om att hennes hunger borde gå före mitt bloggande! (hmpff!)
Hon slänger (innan jag hinner reagera) in en tallrik tacoköttfärs i micron och utbrister; Meeh, den funkar ju inte!!!
Ja, jo, det är ju så att jag sitter här och skriver - du får inte dra ur sladden!!!!!!!!!!!!!!!!!! (Panik!)
Får ett irriterat ögonkast och ett löfte om 2 minuters respit för att spara det jag håller på med... Flink i fingrarna som man är hinner man ju skriva några väl valda ord i sitt första blogginlägg!
Ett historiskt ögonblick vars värdefulla känsla grumlas av en hungrig tonåring!!
Ja, ja. Som sagt. Aningens patetiskt... (men lite roligt också!) (Faktiskt!!)

Puss på er!

Jag är sååå patetisk...

Har nu hemfallit åt bloggande.... Det är inte därför jag är patetisk, den förklaringen kommer senare :-)
Anledningen till att jag startat upp det här, som jag har varit väldigt ambivalent till tidigare, är egenligen ganska enkel.
Har pratat oavbrutet med min kära sambo om ett "litet projekt" vi är mitt uppe i.
Och jag är väl aningens mer "på" där då kanske... Så jag har sååå mycket som jag grunnar på och undrar och fantiserar och vill (ja, man blir alldeles matt). Så nu har jag pratat och planerat kring det här i princip oavbrutet, som man ju gärna gör när man är lite engagerad.

Helt plötsligt insåg jag nu idag då vi vaknade till, efter att ha legat i sängen och vi båda har pratat om "projektet", och slutligen masat oss upp till frukost, att han är kanske aningen less på mitt malande kring detta :-) Less på ett kärleksfullt sätt förstås. Så han sa att han var tvungen att dra iväg och hjälpa klubben att röja lite skog, eller nåt annat manligt pyssel. För att få lite annat i tankarna. (det har som sagt varit rätt intensivt, tankemässigt, den senaste tiden)

Så jag insåg raskt; jag får blogga! Jag måste få UR MIG alla tankar!! Annars försvinner dem!
Jag är nämligen glömsk som få.
Så! Där har ni det go vänner!
Vi får väl se hur engagerad man blir i det här projektet istället - ha ha!! ;-)