Min älskade åkte på influensa här i veckan. Rejäl hosta som både skrammlar och slemmar. Lika glad varje gång han lyckas ta nåt normal(are) andetag mellan varven. ;-)
Nä, han har det inte kul. Muskelsmärtor och snorig med täppt i näsan.
Jag trodde ju med en nästan religiös övertygelse att jag skulle gå fri! Dels för att jag sällan brukar bli nersmittad av sånt här. Dels för att jag inbillar mig att jag sköter hygienbiten närapå exemplariskt ;-)
Så här har det spritats händer och tempar. Hostandet sker på avstånd, men för första gången på typ 15 år har min älskling lyckats få till det där med att hålla för när man hostar å nyser. 15 år! Där satt den!!!
Men här ligger jag, ynklig som få. Febern ökar i stadig takt för varje timme. Trött och huvudvärk à la influensa... Fryser och frossar, samtidigt som jag känner hur det brinner i hår, huvud, ansikte och lite andra ställen. Men om jag tar av mig filten (som ligger ovanpå lagret med mjukisbraller, långärmad t-shirt och tjock, fin, fleecetröja med luva. Röra sig känns som en omöjlug idé... Snurrig i skallen och lite lätt illamående. Och denna rasslande och rivande hosta, med i övrigt okända ingredienser.
Orken försvann i ett nafs idag. Hade tvättat lite i tvättstugan under eftermiddagen. Funkade rätt okej.
Men så fort jag klev ut på gården med mina påsar, då började kroppen protester med övertygande kraft. Hur jag kom upp för de där 3 våningarna, jaa, det måste ha varit magi. Sen hade jag så ont i bröstet och en sån andnöd, ackompanjerad av hosta och ett förfärligt flåsande.
Väl hemma - tvärnit!!
Nu ska jag sluta skriva, jag ser suddigt och har svårt att komma ihåg att andas....
~ Nighty-night!
Var rädda om er och ta hand om varandra. <3
