lördag 20 februari 2010

Idag är jag tacksam för...


  • Vaniljbulle Lyx
  • att jag lever
  • att jag känner
  • att jag älskar
  • mina vänner
  • mina älskade
  • och mina böcker...

    Nu är det dags att gå och sussa - LOVE

I stressens boning råder ingen ro.... (familjens valspråk?)

Huh.
My sleeping beauty har haft ytterligare en knasig natt. Sov inget alls - kämpat sig vaken under dagen idag eftersom vi hade två "besök" vi skulle avklara först, ett på förmiddagen i vårt närcentrum och ett i stan vid 14-tiden. Sen skulle vi ta oss hem vid 15-tiden och halkade oss fram på Sveavägen för att få fatt på en taxi då det var fullkomligt kaos i SL-trafiken. Inte för att vi hade bråttom hem utan för att det helt enkelt inte gick att ta sig hem alls då T-banan stod stilla. Tack vare tipset från älskad sambo så gav vi oss in i taxijakten ganska omgående, det var nog bra tänkt. Det var klappjakt på taxi idag, en fredageftermiddag i snöyran, ja du kan ju tänka dig... :-) Efter ett par nära-på-krockar och en suckande taxiförare som faktiskt höll sig rätt lugn med tanke på vad övriga trafikanter sysslade med i snömodden, han himlade mest med ögonen, suckade och ryckte på axlarna när det var nära tillbud. Tänk om man själv hade det temperamentet!?!
Sen landade vi "på vår gata i stan" (stan - läs: den älskade förorten) och jag inser att mitt bankkort tycker att det är tomt och dammigt på kontot... Får ringa älskad som får trilla ner för trapporna och snällt ge chauffören sitt kort. Vilken tur att jag inte hade stannat i stan och shoppat som jag hade tänkt! "Jobbigt!" hade det kunnat bli. Puh!
Liten skrutta travade in under tiden och la sig omedelbums i sängen... "Ska bara vila en stund, säg till mig om en timme". Jo. Sagt och gjort. 1 timme senare så hade hon fortfarande inte kunnat slappna av ordentligt så hon ville ligga kvar en halvtimme till. 26 minuter senare när jag kom in så var hon djuuuuupt in i sömnen. Det var lögn i h-e att väcka henne efter det, vi höll på i 2 timmar lite drygt innan vi gav upp. Men fortsatte lite till... Sååå hemskt trött! Och varje gång man kom in så var hon helt förstörd när man försökte prata med henne - helt inne i sin sömn och trötthet. Stackars litet hjärta.
Vid 21-tiden så började hennes kamrater bomba samtliga telefoner inklusive MIN för att få fatt på henne. Efter enträgna bedjanden så gick jag och gjorde ett nytt försök att väcka henne. Det tog ungefär 20 minuter, med varierad samtalsnivå, innan hon fattade vad som hände. Till slut inser hon vad jag säger, att det är sen kväll och att vännerna vill att hon är med under kvällen. Då vaknar hon till med ett ångestladdat vrål följt av massor av arga ord inolverande ett par dolda kroppsdelar, snyftar och är helt förstörd. Ringer kompisen som inte riktigt greppat vad djupsömn a la skrutt innebär, dotra anar viss kritik och följer upp med försvarspositionering. Själv jagar jag livet ur älskad sambo och vi börjar frenetiskt laga middag i hopp om att det ska lugna ett uppjagat tonårssinne som borde fått näring för länge sen. Jag jagar på honom, han är helstirrig, gör dock som han blir tillsagd :-) själv är jag inte riktigt med i matchen, men slutligen lyckas vi få ihop en middag på ca 20 minuter. Under tiden har beautysleepy kvicknat till och rusat till första bästa badrumsspegel med sminkväskan i högsta hugg. Hon är inte kommunicerbar, förståeligt, man vet ju själv hur det är att vakna med andan i halsen, och hon säger bestämt ifrån att hon inte kan prata samtidigt. Uj, uj, uppjagad stämning. Låter henne vara ifred och meddelar sen lite försynt att maten snart är klar, vilket hon viftar bort. Det hinns inte med! Och då pratar vi om världens hungrigaste varelse, som äter hur ofta som helst och inte klarar sig utan sina måltider (trots det väldans smal och gänglig). Samma tjej som ett par timmar tidigare försökte få mig att laga mat trots att hon själv inte var vaken (men beordra matlagning kunde hon - den gubben gick jag inte på! Tur det, annars hade jag väl blivit arg över att hon var oväckningsbar när maten kallnade).
Så småningom sätter vi oss i alla fall och försöker locka med att maten står på bordet, såsig och köttig, men nej. Ruskans stressad var hon, stackars varelse!
Ja, ja. Målet var mest att hon skulle få slå sig till ro och äta något i alla fall. Men nu är maten sparad i kylen och inväntar henne när hon har ro. Och är hemma. Samtidigt.

torsdag 18 februari 2010

Äntligen kanske jag får styr på mitt hår!

Jag har äntligen hittat en produktserie som jag tror kan passa mig!
Jag har lite knasigt hår, lite torrt men med väldigt fet och eländig hårbotten. Jag använder ytterst sällan stylingprodukter till vardags (eftersom jag mest är hemma) och har genom åren verkligen försökt få bukt med det här på olika sätt. Det enda råd man får är att inte tvätta håret så ofta :-O Förr var ju inte valet så stort, eftersom håret ser ut som ett fågelbo som har blivit dränkt i smör efter att jag tvättat det på morgonen dagen innan och sen sovit på det. Jag kan möjligtvis gå ut med håret i det läget - i kanske 20 minuter. Jag hinner typ till Ica och tillbaka om jag är snabb... Sen är det tvärkört. Det finns inga schampon i den vanliga handeln som faktiskt gäller för fett hår. Som om tillverkarna blundar för problemet.

Ja, just det, jag blev vid något tillfälle tipsad av någon som borde veta vad de pratar om, att testa puderschampo. Ha, ha, ha! Efter att ha letat (det här var kanske 4 år sen) precis överallt och frågat på massor av ställen (jag bor i Stockholm) i city, och till och med varit inne på salonger, så lyckades jag slutligen hitta puderschampo på NK. Jo, jag hade frågat där också och de såg ut som levande frågetecken. Köpte en flaska och gick hem och provade. Man skulle använda det ungefär som en styligprodukt, som hårspray ungefär, och sedan skulle livet vara tipp-topp. Ja, eller hur....?
Det såg ÄNNU värre ut än i vanliga fall, vilket i sig är ganska fascinerande. Huh! Första gången jag testade produkten (jag undrar om det var Toni&Guy?) så skulle jag på fest eller ut eller vad det nu var. Kris och panik!!! Det var bara att stoppa huvudet under vattenkranan och tvätta ur eländet och börja från början. Jag provade vid ett par andra tillfällen också, 2-3 ggr, innan jag gav upp helt. Sen fick den stå på en badrumshylla tills jag kom på att jag kunde sälja den på Tradera. Ja, ja.

Jag har testat någon annan sort som jag har köpt på Åhléns i city, minns inte namnet nu. En fyrkantig flaska med grönt innehåll, salvia är väl den verksamma beståndsdelen där. Funkar inget vidare på mig. Håret känns väl rent för stunden, men det är ju inte någon hållbar känsla. Dessutom så känns håret rätt livlöst, både under tvätt som efteråt. Då har jag testat både schampot och balsamet som hör ihop.

Nu har jag i alla fall surfat runt igen, efter att ha givit upp sen länge, ska jag kanske tillägga. Redken har kommit med några grejer som jag inte sett förut. De har en serie som heter Scalp Relief. Jag tror de har haft någon enstaka sådan förut (?) men nu har de tydligen en hel produktserie. Deras grejer är svindyra (i mina ögon) men jag har inte direkt något val längre. Så! Imorgon bär det iväg in till stan för att köpa Redken Scalp Relief Oil Detox Shampoo
Längtar!! Inte efter att göra av med en förmögenhet på ett schampo som jag troligen måste låsa in i barskåpet hemma - tonårsfaran hemma... Men jag håller tummarna. Vem vet, man kanske till och med skulle ta och våga sig iväg på festen man är inbjuden till på lördag... Kanske...

måndag 15 februari 2010

Sfäriskt leverne

Leva sfäriskt... Att leva i många olika riktningar samtidigt. Att inte förlora sin barnslighet. Jag tycker att det låter som ett bra livsråd. Detta enligt Fellini - ja, i alla fall enligt en av karaktärerna i favoritfilmen "Under Toscanas sol" som går just nu på Kanal 9.

Leva sfäriskt, det känns ändå som om det är det jag har gjort - alltid. Känns som en ganska skön insikt. Trots allt som hänt, jag har faktiskt lyckats med just det. Följt ett bra livsråd trots att jag inte visste att det var ett råd från någon :-)

lördag 13 februari 2010

Geist efterlyses!

Har idag ingen riktig geist. Alltså den ligger där och lurar, det är saker jag vill göra och jag har energi nog. Men jag snubblar på startlinjen hela tiden! Sambon åkte iväg en sväng här idag. Jag fick ju den briljanta idén att haka på efter ett tag och skickade ett sms till honom om att jag hoppar in i en snabb dusch. Inget svar. Lallar runt lite, petar på min dotter lite, dricker lite vatten, plockar lite disk. Fortfarande inget svar! Närmar mig duschen, "ska bara" plocka lite smutstvätt, byter kanal på TV:n. Inget svar. Byter kanal på TV:n igen, försöker hitta någon kanal som sänder musik som jag för dagen tycker är godkänd, hamnar vilse på en kanal som spelar klassiskt. Byter kanal igen. Ger upp TV:n som inspirationskälla. Inget svar! Hamnar med tandborsten i handen, luktar på handdukarna för att se om någon behöver tvättas. Hoppar in i duschen (äntligen!) med tandborsten i högsta hugg. Duschar, skrubbar, shamponerar, balsamerar, peelar, skrubbar lite till, njuter av det varma vattnet och känslan av att bli renad i både kropp och själ. Kliver ur duschen - blöter ner allt jag ser. Slänger ett öga på mobilen - fortfarande inget svar!! Börjar känna mig modfälld. Torkar håret, får för mig att fota mitt fönster och trixar med mobilkameran. Borstar håret, lyckas få mental kontakt med min dotter. Men inte ett ljud från sambon... Mer än lite modfälld. Undrar vad jag ska göra idag. Vill fortfarande ge mig iväg, har saker jag tänkt titta på, måste köpa en present.

Slutligen! När jag lyckats trassla in mina nyinsmorda ben i mina mys/pyjamasbyxor så plippar det till i mobilen. 45 minuter efter mitt "jag ska bara ta en snabbdusch-sms". Han har varit på Clas Ohlson och är på väg hem!!!!!!!!!!!!!!

Skit också! Jag ville ju också ut!

Jag kan ju inte hänga upp tillvaron på honom men ibland känns det verkligen motigt att komma till skott och då brukar han få vara "mitt krut" och det är bland de få sakerna som fungerar och håller hela vägen från göra i ordning till att komma ut och iväg.

Så jag sms:ar besviket tillbaka. Jaha, okej, tänkte ju möta upp dig nånstans, men nähä. (Fast inte med just de orden, men det var andemeningen liksom) Usch vilken usel flickvän man känner sig som ibland. Skjuter över värsta skuldkänslorna på honom.

Om jag fick något svar på det sms:et. Neeeeej.....

Slut geist, sätter mig i soffan med datorn i knät. Försöker trösta mig med att jag faktiskt är ren, har startat en diskmaskin och en tvättmaskin. Givit min dotter te och macka. Blä, vill ha ut mer av dagen, men behövde definitivt lite mer moralisk support. Och sällskap "utan krav".

Ironiskt att man gärna ställer krav på andra men inte själv lyckas uppfylla det minsta. Men ja just det. Jag har ju duschat. Och diskat. Och tvättat.

Borde man gå och lägga sig? Vem bestämmer det?!?

Min lilla raring kom hem precis. Hon har varit på bio ikväll och sett nya Fares Fares film "Farsan" De hade tydligen skrattat alldeles kopiöst under filmen :-) Härligt!

Hon var hemma en sväng efter det och låg i soffan och tittade på TV medan jag låg med datorn i knäet. Vad rolig sällskap man är... Vid tolv gick hon ut för att träffa en kompis - lite tjejsnack - och sen travar hon in här strax efter två på natten och kräver:
"Gå och lägg dig!"

Hmm...
Ja, ja.
Men ska man då som 40-nånting-åring göra vad ens 17-åring säger åt en? Det tar liksom emot... Men hon tjatade! (Okej, lite glimten i ögat hade hon väl)

Så, efter moget övervägande så stänger jag ner dagens datorfabricerande och knatar iväg och borstar tänderna som ett lydigt barn och kryper till kojs. Natt', natt'!

tisdag 2 februari 2010

Underbara NCIS!

Dagens avsnitt har börjat och jag har fnissat oavbrutet. Underbara syrliga kommentarer från Ziva - hon är briljant! Och den lilla raringen Gibbs - ständigt bakom ryggen :-) (icke att förväxla med bakom flötet inte). Gnabbandes som bara tighta kollegor kan tillåta sig till.

Och jag vägrar erkänna att jag fnissar konstant för att jag är så trött att tårarna snart börjar rinna! Vägrar!

Undrar om min sambo är lika trött? Han fnissar också (vuxna karln!) Ja, visst ja, vi är ju faktiskt välkända för vår humor.

Det här var ett jätteroligt avsnitt!

Bara barn...

Skrattar!

Min lilla darling till tonårsdotter.
Hon har införskaffat sig, fått gratis, efter idogt arbete - sömnproblem!
Varsågod stumpan lilla, det bjussar mamma på.

På senaste tiden har det inneburit lite experimenterande från hennes sida. "Bra dräng hjälper sig själv." (gammalt djungelordspråk). Så hon har haft sessioner när hon har suttit vaken hela natten efter att ha somnat lite för tidigt någon trött vintereftermiddag. Och trixat och fixat. Hon har inte riktigt haft något val för hennes kropp styr fullkomligt hennes trötthet och sömn så där har varken hon eller jag, eller ens den senaste kärleken, något att säga till om. Hon kämpar och trixar som sagt.

Så nu är det dags igen. Efter två timmars sömn, inställd närvaro i skolan direkt följt av ytterligare tolv timmars sömn så ska hon nu inatt vara vaken. Hon börjar tidigt imorgon. Så jag undrade lite försynt vad hon hade för planer för natten (det blir ju trist om man inte har nåt att se fram emot). Till svar får jag raskt -"Paradise Hotel börjar ju klockan fyra!!!"

Älskade unge!!