Jag har varit något så galet trött senaste tiden. Och med senaste tiden menar jag i runda slängar 3 månader. Orsakerna har jag väl hyfsad koll på, men ändå. Det är hemskt. Jag har alltså sovit 12-17 timmar per dygn - i 3 månader!!! Jag är fortfarande grymt trött, det ger sig liksom inte. Det är oerhörd svårt att sköta vardagen när det är så. Jag är hemma och sjukskriven sedan en bra tid tillbaka. Men ändå. Det blir inte mycket tid till att äta mer än 1 måltid, att sköta någon som helst planerande och/eller skapande av middag, undanplockande eller annat. Det är ju bara att krasst räkna på det. 12-17 timmar bort av dygnet. Varje dag. I 3 månader. Det är gigantiskt!
Dessutom har det varit en kamp att lyckas komma iväg och komma i tid till läkarbesök och dylikt. Har fått avboka vid flera tillfällen då jag helt enkelt inte klarat att gå dit. Har kommit för sent vid ett par tillfällen också. Min nytillbytta husläkare fick frispel. Trots att han borde förstått. Men nej då. Han dissade mig fullkomligt. Vilket resulterade i stora tårar under en timme vid hissarna efteråt. (det här har satt djupa spår, trots att det var ett tag sen nu) Och jo, jag har nu bytt läkare...
Min familj har kämpat för att stå ut under min flera-månaders-halvkoma. Min dotter har nog inte en clue. Eller så har hon. Svårt att veta med henne.
Jag hoppas verkligen att det vänder. Har fått ändringar i medicinering, men man vet aldrig... Jag orkar verkligen inte vara så trött! Kan ju inte direkt sjukskriva mig från sjukskrivningen. Även fast det skulle behövas ibland...
