Självömkanstillägg

Måste tillägga att mycket av de negativa tankarna uppstod när jag läste nyheterna. I och för sig redan igår kväll. Jag blir så förtvivlad av allt jag läser!! ND och deras idioti och press-stöd och nåt nytt j-a dagis som de vill försöka sig på bara för att få ytterligare spridning av sin förbannade politik! Politik är inte ens rätta ordet, men jag pallar inte med att dra igång hela känsloapparaten för att ge ord till det just nu.

Centerns idé om att döpa om MVC till Föräldravårdscentralen! Ja för det är ju inte bara mamman som riskerar både liv och lem för att föda fram ett barn med alla eventuella problem som kan uppstå både under en graviditet som en förlossning.
(Jag känner en kvinna som fick foglossning, fick ligga hemma från och med någonstans i den första trimestern (Någon karl som vet vad en trimester är?!? Eller centerpartist?!?) och efter det har så svåra smärtor, fortfarande 6-7 år (!!!) senare att hon inte kan varken stå, gå, sitta eller ligga utan extrema smärtor!!)
Det är fortfarande mamman som under ca 9 månader ska gå och oroa sig för de smärtor som ska komma på dagen D och huruvida hon ska föda i badkaret för att lindra plågorna eller ta starka smärtdämpande mediciner med risk för att skada barnet. Utan att egentligen veta om karleländet faktiskt är kvar eller har flytt landet när hon kommer ut från förlossningssalen. Föräldravårdscentral - my ass!! Idioti.

Om mannen/pappan tycker att han inte känner sig välkommen på MVC så är det troligen hans egen rädsla och känsla av obekvämhet. Att det ligger tidningar i väntrummet som handlar om kvinnar och barn och inga motorsporttidningar är knappast en anledning till att döpa om en så viktig funktion i samhället. Känner han sig obekväm på BVC (Barnavårdscentralen) också??? Den är ju ändå till för barnen - föräldrarna måste ju känna sig väldigt obekväma där. För att inte tala om alla leksaker, barnböcker och pussel som ligger där. Inte en verktygsmeckarlåda så långt ögat kan nå. Stackars karl. Hur gör han i bageriet? Känner han sig diskriminerad där för att han inte bakar sitt eget bröd?!? Skärpning! Sluta dalta med karlarna, de klarar sig. Låt saker och ting heta vad det är - förvirra inte till det. Låt Mödravårdscentralen vara just mödravård, de få månader i livet när det faktiskt handlar om kvinnans kropp. Sluta vara så himla egocentriska!

Har ni lästa det finstilta? Jo, de vill att även männen ska skrivas in på MVC/FVC samtidigt som mamman (!!) - och - att de ska få stanna på sjukhusets BB-avdelning lika länge efterförlossningen, på lika villkor!!!

När det gäller politikerna och valet är man ju redan helt jäkla mörkrädd. Så mycket smutskastning och vridande på sanning som det varit redan innan valkampenjen ens har kommit igång. Min dotter och hennes vänner ska rösta för första gången, jag är inte avundsjuk. De (politikerna) är ju inte kloka på sina håll! Och att tänka på medmänsklighet och att de stora och starka ska skydda de mindre och svagare är ju tydligen lika illa som att liera sig med djävulen låter det som.

Det finns nästan ingenting i nyheterna just nu som inte får min förtvivlan, frustration, ilska, vanmakt och sorg att fullkomligt brisera. Känner mig alltifrån hjälplös, på krigsstigen, ge-upp-och-kasta-in-handduken till att "herregud, ska allt våra föräldrar och farföräldrar kämpat för bara slängas åt sidan?!?"...

Jag har testat allt tidigare. Slutat läsa tidningar och titta på nyheter (under flera års tid), fått kritik av folk för att jag bryr mig, att jag borde tänka mer på mig själv (?!?), försökt minska mitt engagemang (!), börjat läsa nyheter igen - i korthet för att vänja mig, undviker att läsa "kommentarer" och "forum" eftersom 95% av de som skriver där verkar besitta så mycket hat och förakt för sina medmänniskor och allt annat också. Men jag kan ju inte bara sitta här och låta bli att känna!!! Jag kan ju inte sluta bry mig bara för att andra tycker att man inte borde, för att skydda sig själv. Vad händer då med vårt samhälle och vår värld? Vad växer våra barn och barnbarn upp till? Är vi inte skyldiga oss själva, våra förfäder och våra efterkommande att lägga manken till, att göra världen lite godare? Vill vi att allt våld, hat och förakt ska ta över och få plats att genomsyra hela planeten?

Jag håller med samtliga Miss:ar i alla skönhetstävlingar runtom jordklotet:

Jag önskar fred på jorden.

Gör inte du det?

Fylld av självömkan - inte direkt vacker

Idag är bara en sån där dag, ni vet. När man bara känner att allt känns negativt och sunkigt och oavsett vad man gör eller vad som händer så känns det inte som om någonting kan lyfta en... Grattis. Välkommen till min dag.

Jag började dagen med att som vanligt väcka min tonåring. Själv var jag dyngigt trött, så där så att man vinglar omkring, ser i kors och inte har en aning om vad man pysslar med. Men det var bara att vingla iväg till hennes rum och börja den vanliga ramsan. Den lilla darlingen har ju som bekant en del sömn-issues. Det har gått riktigt smidig hela veckan, men idag var det visst fler än jag som hade samlat tröttheten på hög. Lyckades få henne att äta lite frukost, men sedan tvärsomnade hon och bad att få bli väckt en timme senare. Och där står jag, något mer vaken än nyss, i nattlinne (som jag mest använder istället för morgonrock snarare än att sova i det), och undrar vad jag ska göra i en hel timme. Lyckas lalla runt, äta lite frukost, sitta vid datorn en liten stund och sen dags igen.

Omgång 2 av väckningen gick la sådär. Slutade med att jag gick och la mig, helt matt (OBS! pga av egen trötthet, inte pga efterverkningar av väckningsförsöken). Sista svängen väckning fick ske med hjälp av mobiltelefon kombinerad med hemtelefonens interna ringfunkioner (oerhört gäll signal!). Men skruttan var så trött och väck att hon visserligen hörde signalerna men var så genomtrött att hon inte hittade kraften till att komma upp. Men hennes kamp pågick ändå i över 3 timmar, nästan 4! Slutligen somnade jag, efter att ha övertygat mig själv om att jag inte kan göra mer än vad jag har gjort. Det är som det är liksom.

Sov lite oroligt, känslig för ljud och med en inre oro av att jag visste att jag inte hade lyckats med morgonens krav. Även fast jag vet att jag gjort vad jag kunnat. Men oron över ofullkomligheten ligger liksom kvar i kroppen i det läget. Slumrade och sov och drömde om vartannat. Ingen pejling på tiden, så när  jag väl hörde en ytterdörr stängas fick jag för mig att det var dotra som kom hem från skolan (de slutar jättetidigt på fredagar). Somnade igen, lite bättre denna gång då kroppen insett att klockan var förbi morgonbestyr med väckning. När jag slutligen vaknade lite mer "på riktigt" så var jag fortfarande extremt oklar i huvudet, vilket jag ofta är när jag sovit och har en viss känsla i kroppen (svårt att sätta ord på det) så var klockan säkert någonstans efter 12. Sakta började kroppen vakna till, med hjälp av enögt surfande via mobilen (enda sättet att cleara knoppen utan att lägga kravtyngda tankar med i processen). Vid 12.45 vågade jag mig på att använda rösten och ringde dottern. Hon hade inte lyckats komma till skolan men hade dock kommit iväg på grejen hon skulle göra efter skolan (en helt annan story!).

Gick upp, i bara trosor, tog med mig en sport-bh-topp-liknande kläd och gick på toaletten. Inser att tyget jag håller i handen håller på att skrynklas ihop i näven för att använda som toalettpapper - innan jag hejdar mig och inser att något är fel! :-) Suck, kanske lite trött fortfarande. River av toalettpapper. Sport-bh-toppen hamnar så småningom, i oskadat skick, runt kroppen där den ska sitta. Sätter mig i soffan och lyckas tycka att  alla TV-program är tråkiga (!). Börjar deppa och tänka enbart negativa saker, om mig själv, om dagen, om situationen - och visst är jag väl ensammast i världen...?!

Beslutar mig för att lägga mig i sängen med datorn - ja, och här ligger jag.
Kan dagen bli bättre??

Oj!!!

Dagen började med en bunt såna här! :-D Tjohoo!!
Vaniljbulle Lyx!!
Garanterat planetens godaste bullar!!! Jag fick 3 st och skrutt fick 2.
Jag betalade - och det är mina favvo-bullar så jag får flest!
(De hade bara 5...)

Jag måste ju dessutom påtala att det inte var frukost, i alla fall inte för skrutt... Kanske litegrann för mig... men mest för att vi inte hade något smör eller nåt vettigt hemma imorse. Jag fick 1/3 portion mannagrynsgröt i morse, dvs det som var kvar i kastrullen när skruttet hade fått gröten jag kokat ihop.

Jag var beordrad på shoppingtur idag, så det var bara att göra sig fin för en dag på stan med världens underbaraste! Båda på ett underbart humör och dagen bjöd dessutom på strålande sol. Vi åkte in redan efter 12 då hon slutade tidigt idag. Det var jakten på skor och bikini som påbörjades... Ett inte helt lätt jobb. Vi betade av samtliga skoaffärer och plöjde igenom ett par underklädesavdelningar för bikiniprovning (åt henne, inte mig). Glass i Gallerian när orken tröt :-)

Om man är på jakt efter bikini och gladiatorsandaler, hur kommer det sig då att man kommer hem med en behå till dottern, strumpbyxor, ansiktsrengöring, ansiktsmask, bomullsrondeller, brun-utan-sol, 2 ljuslyktor, en badrumsmatta, två sittkuddar och ett kuddfodral?!? Väldans märkligt det där....

Någon som känner igen några av prylarna?? Ja, det är helt korrekt... Än en gång har jag blivit förledd att handla från H&M HOME!! ;-) Jag har varit inne på deras butik på Drottninggatan och råkade få med mig saker som jag gått och spanat på.... Och så upptäckte jag dessutom att de hade fått in ytterligare en ny variant på kuddarna av lin med fransk text på. Jag fullkomligt älskar deras linne-prylar! Det är bara en tidsfråga innan jag har köpt på mig hela sortimentet.... Kanske borde hejda mig lite, men, äsch, de är ju så fina och billiga!

Sittkuddarna har jag köpt "på prov", ska test dessa på stolarna i köket. Det var rea på en del av grejerna från H&M HOME, bland annat sittkuddarna och badrumsmattan. Grymt billigt! Åk till stan och kika, det är inte samma rea som på webbutiken.

Nöjd i soffan, nu blir det sängen!

Puss & God natt!

Äntligen är veckan slut

Eller i alla fall den delen av veckan som har med vardag att göra :-)

Veckan har gått bra, älsklingen har varit dundertrött men ändå nöjd med tillvaron på nya jobbet. Mycket nytt att lära och ganska utmattande att gå ut hårt med full fart (med tanke på utgångsläget) men det har verkligen gått bra. Nu sussar han sött... och lugnt...

Jag tror nog att anspänningen har tagit på orken på fler håll i familjen. Själv har jag ju stått för markservicen (ja, den kanske inte är högre än förut, men jag tjatar i alla fall inte om att det är stökigt och att någon annan ska göra ditten och datten - jag håller det för mig själv och utför snällt diverse sysslor). Tvättat och lagat mat och pysslat. Inhandlat lite smågrejer, nya gardiner, lite blommor (violer och lavendel). Pysslat med blogg, sovit middag någon dag (eller förmiddag, ibland blir nätterna inte tillräckligt långa). Stöttat skruttet med väckning och frukostar och varit en ganska snäll och rar mor och sambo. För det mesta. Det förutsätter liksom att alla andra också är snälla och rara! ;-)

Men familjen har varit otroligt duktiga hela veckan och det har flytit på. Skrutten stretar på med sin sömn, fallerifallerafalleralla. Det är säkert lite lättare nu när det är vår och sol, det känns i alla fall inte som om det är riktigt lika tungrott. Många tankegångar och funderingar och samtal har handlat om våren, stundande födelsedag, sommar och pengar. När man är så stor så vill man ju göra massa skoj!

Hon har förresten varit på fotbollsmatch 2 ggr den senaste veckan!
Först var de ute på Värmdö häromkvällen och i tisdags var det på Söderstadion (tror jag!) med allt vad det innebär - tågandet ut från söder och hejarklackar och skallande sånger. Hon har haft askul! Dessutom fick hon träningsvärk av allt tjohejande och studsande under matchen :-D Hes som en whiskypimplande gammal hagga var hon när hon kom hem efter allt skrikande och jublande! Blodad tand fick hon också och har redan bokat in att gå på ytterligare en match. Härligt att känna den där svindlande berusningen man får när man är mitt i massan och är sååå inne i, vad det nu är man håller på med, är på konsert, konståkningstävling ;-) dansgolvet eller matchen. Det är sånt man går igång på och det är det man söker efter, tror jag, den där kicken. Själv får jag den mestadels om jag är på ett dansgolv, eller kanske om man har gjort något intensivt fysiskt. T ex åkt skidor eller fristilat eller bara haft en suverän kväll med asgarvande polare - eller självklart på någon riktigt bra konsert eller lyssnat på nåt coverband och rockat järnet! Bäst!! :-)

Helgen är oplanerad. Ork och sug får avgöra vad som råkar kännas mest aktuellt. Själv är jag som vanligt mest inredningsochdekorationstokig och vill mest syssla med sånt, ändra, köpa till, ordna - för att kanske få chans att visa upp sen. Längtar också efter REJÄLA vårdagar med lite mer värme, så kanske man kan lura hit syster och svåger på en svängom i omgivningarna. Det är så fint härute i krokarna och jag vill så gärna få visa dem! Och självklart bror och svägerska. Där kan jag tänka mig att jag får lite givet sällskap längs minnenas allé...

Nattinatt - håll om varandra i nattens stilla ro...

Borde, borde, borde, borde!

Jag hatar "borde". Och "måste".
I alla fall idag. Och i alla fall sånt jag inte vill eller drar mig för.
Det är så fånigt det där egentligen. Oftast drar man sig för att göra saker som egentligen är ganska busenkelt. Och går fort att göra. Till och med kan det vara saker man drar sig för att göra trots att det till och med skulle kännas jäkligt bra när det var gjort! Knäppt...

Och vad är det undertecknad drar sig för den här gången då?
Jo, jag har lagt ut auktioner på Tradera. En av auktionerna gick ut för 2 (eller var det 3?) dagar sedan. Då är det alltså meningen att man ska skicka ett litet mail till vinnaren och tala om att de ska betala kalaset innan jag kan skicka vinsten. Jaha, vad är problemet då? undrar du, som ju vet att jag är en superadministratör av sällan skådat slag. Jo, i mailet ska man tala om hur mycket de ska betala för vinnande budet + porto (och självklart också vilket bankkonto de ska föra över pengarna till).
Porto. Nyckelordet i mitt "jag lill inte"-läge. Då måste man först slå in paketet/brevet och sedan väga det för att efteråt kunna läsa sig till vad det kostar i frimärken att skicka eländet. Av någon anledning har jag någon slags hang-up på det där med att slå in & väga. Det är inte första gången...

Det började nog för ett par år sedan, när jag höll på rätt mycket med Tradera. Man bör ju skicka det här mailet till vinnaren inom ca 3 dagar för att "vara på topp" och hålla alla nöjda. När vi bodde i förra lägenheten så fick man trava iväg till den lokala Handlar'n och ha med sig paketet/brevet för att väga och ta reda på kostnad och ev köpa med sig en bunt frimärken. Man vill inte klistra på frimärkena förrän man säkert fått betalt, ifall vinnaren är en dummis och inte betalar. Då vill man ju inte stå där med 55 kr i porto fastklistrat... Det är som att kasta pengarna i sjön. Så man väntar.

Den häringa Handlar'n som vi var hänvisade till då Posten la ner (!!) (j-a skit!) hade inte mycket kunskap i service, kundbemötande och allmän trevlighet. Nånsin. Han som har butiken, en medelålders man med okänt ursprung, liten kort människa, tyckte att det här var liksom inte hans grej. Allt annat i butiken han säljer, läsk, godis, mjölk, små-andra-konstiga-grejer som finns på såna här "närbutiker" av lite sämre kvalisort, tjänar han ju pengar på. Men det här med posttjänster - ooooh, inte hans grej alls! Han blev alltid irriterad om man bara kom in för att köpa frimärken. Även om man köpte 2 häften för över 100 kr. För mig är det pengar. För honom är det noll och ingenting.

För att inte tala om vägningen. Sura miner, jajamensan!
Han brukade fråga, när jag köpte frimärken, om jag inte kunde köpa andra saker också eftersom han inte tjänade något på att sälja frimärken. *evil-eye* Jag tål liksom inte sånt bemötande. Men jag sålde som sagt mycket på Tradera på den tiden så det var bara att bita ihop och inte kläcka ur sig något man tyckte eller tänkte oavsett hur rätt man hade. Sen när vinnaren väl betalade så blev man ju tvungen att gå tillbaka till samma ställe för att posta. Det var liksom deras jobb att ta emot stora brev och paket. Då var det dags att väga igen. Och ev köpa frimärken om man inte hade gjort det innan. Sura miner. Alltid otrevlig. Mot mig!!!!!!!!!!!!
Min kära sambo, som också sålde en del, och en och annan gång ryckte in för att hjälpa mig någon enstaka gång när jag inte hade tid - aldrig ett ord till honom om bristen på vinst och lycka vid frimärksförsäljning!! Aldrig!
Varför får jag alltid såna här människor på halsen?!?

Ja, ja, för att göra en lång historia - oj då, ganska lång, så slutar det med att min sambo, efter att ha märkt hur dåligt jag med tiden började må av det här (drog mig något extremt för att gå dit och började till och med ta bilen till ställen längre bort för att väga och posta) så gick han och köpte en våg till mig! Ååååh, han är så snäll och hjärtegod, den där!! En hushållsvåg (jag väger aldrig mat eller nåt) till mig för att lindra - och oj vad smidigt det gick sen att ordna porto- och fraktkostnader!! Det var ju bara att gå ut i köket! Med tiden så lyckades man ju lista ut vad saker skulle kosta att posta. Alla toppar, 22 kr. Tjocka tröjor 33 kr + 11 kr för skrymmande brev osv. Jag förde till och med någon lista över det hela...

Hur som helst. Nu står vågen i skåpet i köket. Men av någon anledning tog det bara tvärstopp. Så går det ibland när man är sån häringa stressjuk människa. Då blir det tvärnit oavsett hur larvigt det är. Nu har jag skjutit upp det hela i snart 3 dagar så nu är jag tvingad att skynda mig för att hela affären inte ska gå om intet. Så larvigt för en superduperkvinna som jag. Skärpning! (men ack så liten jag känner mig.....)
Ja,ja, med en stor knut i magen och med åtstramning runt halsen ska jag väl slå in det där jäkla paketet och väga skiten så jag kan skicka mailet så jag kan få min peng som någon så gärna vill ge mig för att de ska få mina gamla grejer.... Ja, ja.

Hur man fixar ett jobb... Eller??

Nu har min älskade sambo jobbat i 2 hela dagar på nya jobbet!!!
Han är duktigt trött när han kommer hem, men det går väldigt bra alltihop tycker jag. Inte konstigt om man är trött när man inte har jobbat 8-timmarsdagar de senaste (1,2,3....) 6 åren. Det tar nog några veckor innan fullständig rytm infinner sig. Men det är vår och sol och man är lätt om fötterna ;-)

Efter hans första dag så mötte jag upp honom i stan efter jobbet. Strålade samman inne på Ohlssons Tyger på Sveavägen. Mycket bra ställe det där! Stoooort och har massvis med roliga grejer (om man bara hade en clue om vad man skulle göra med allt...) Lyckades få igenom ett köp av nya gardiner till vardagsrummet!! Jippi!! Jag har längtat sen vi flyttade in att få ordna det. Men jag rusar sällan på när det gäller sånt, gardiner är assvårt och det måste få mogna lite... Och sedan har vi ju som bekant ändrat om hemma i tid och otid och det är inte helt enkelt att hitta något som passar hemma hos oss. Vår soffa är typ orange! Röd skulle den  vara, men de hade gjort den i någon bränd röd ton - som i praktiken blir orange. Försök hitta en gardin som passar till det du! Inte ens orange passar (believe me, jag har provat det med...)

Men nu är det ett par vita vackra gardiner på plats (mer om det på en annan blogg...)

Ja, hur fixar man nu bästa jobbet??
Kära sambon sökte 2 jobb och blev kallad på intervju till 3 olika ställen :-)
(låter som nåt för mig, minimalt med förberedelse - optimalt med resultat!)

Efter att ha varit på 2 intervjuer på stället som han nu jobbar på så skulle han skicka in sina betyg och sedan skulle de göra lite check-ups och kolla lite referenser. Jag undrar hur stor inverkan det här kan ha gjort:

Vad tror du??

Kiss and Make-Up,

yours truly....

Oversharing??

Måste dela med mig av mitt senaste ryck på klädfronten...

Jag har som sagt ökat en del i omfång under senaste 1-2 åren. Hur mycket är klurigt att svara på, jag väger mig aldrig, kläder har olika storlekar beroende på var de är köpta och vilken typ av kläder det är. Men tillräckligt för att jag måste köpa nya kläder titt som tätt för att de inte passar. Mestadels för att jag inte får till det med "trivseln" eftersom jag tycker att allt klämmer och skaver och trycker oavsett modell, material och storlek jag köper. Och sen är jag ju dessutom hemma på dagarna så jag behöver inga "kontors-outfits", för närvarande blir det blir mest praktiskt och bekvämt. Vilket i praktiken betyder leggings och klänning eller tunika :-) Ska man utanför huset så blir det kanske ett par stretchjeans om man vill schyssta till sig lite. Ytterkläderna jag har är däremot tokfina och jag är tvärnöjd med dem. Både varma dunjackan och vinterkappan och vår/höstkappan. De samarbetar så snällt så (vilket jag tycker att det hela handlar om - samarbete från klädernas sida!).

Nu har jag grunnat ett bra tag.... och nu i veckan har jag fått tid, tålamod och anledning till att kika på och prova kläder. Det närmar sig riktig vår och sommar och jag behöver hitta något i byxform som inte är svart eller blått (jeans). Har dessutom en vit soffa hemma och försöker förlänga snyggheten på den genom att anpassa färgvalet... (mörka tyger smittar ju gärna av sig på soffan, så mycket som man nöter på den....)

Sagt och gjort. Efter att ha lallat runt i vårt centrum och rekat läget ena dagen, så var det dags att ta sig tid att prova kläder. Efter att ha avverkat alla butiker, Cubus, Lindex, KappAhl, VeroModa, Sisters så var jag inne på H&M. Ju närmare provrummet jag kom (det ligger längst in i butiken) så kom jag även närmare....

mammakläderna!!!!!!!

Japp, du läste rätt! Jag är inte ett dugg gravid någonstans (och har inga planer på att bli heller), men måste ju testa! De är ju ändå sydda för att funka! Till skillnad från tjockiskläderna på alla ställen "Plus", "Bigsize", "BIB", "XLNT",  "Generous" - de verkar mest vara till för att vara fyrkantiga... Och sen är de anpassade mest efter folk som mest vill dölja saker, inte för att vara snygga. Jag är dessutom inte så überkraftig, jag har smala armar, och anses vara nätt i vissa sammanhang - men inte runt midjan dock. Dessutom har jag ju oförskämdheten att ha bröst. Det ska man helst inte ha oavsett storlek.

Men mamma-outfitsen är faktiskt för folk med bröst - och mage - men kanske i övrigt inte alltid så gigantiska. Stora storlekar i övrigt verkar dessutom ofta innebära att man ska vara lång som en flaggstång. Jag är bara normal. "Fonkar-inte"

Så jag har nu köpt ett linne, ett par jättefina vita vadlånga tights och ett par vadlånga havrefärgade linnebyxor med knytskärp. Jättefina! Och de är suuuuperbekväma! Man kan båda böja sig ner, sitta på golvet, göra kullerbyttor och allt möjligt i dem. Och faktum är att det inte syns att de är specialsydda (så länge man har en tröja/top/tunika på sig - men behåll för guds skull de kläderna på!!).

Jag har lite trassel med min mobilkamera för tillfället så jag får väl fota någon outfit vid ett annat tillfälle.

Men jag rekommenderar varmt, sitter det åt - gå till mammaavdelningen! :-D

Familj i vår-rus???

Nu är det verkligen vår!!! Solen har skinit på oss massor med dagar nu, härligt! Märker att jag börjar gnida mig i ögonen... Lyckas alltid glömma bort att jag är allergisk och nu far alla pollen omkring och jag fattar noll som vanligt. Hela kvällen igår och inatt har jag trott att jag har fått hudkräm i ögat och inte förstått att det svider och kliar och gnids för att det är vår... Hm, människan glömmer fort, du. :-/


Annars är det bråda tider här hemma!
Vårfint vill man ha, solen skiner in på allt damm och alla saker står som vanligt i vägen. Så fort jag har städat så lyckas jag alltid få in tanken i huvudet "nu finns det massa plats, jag kanske borde ta fram... (valfritt projekt som skapar massa mindre plats...)" Så häromdagen var det fint, nu är det belamrat igen. Började måla en liten "minibyrå" från Ikea som vi haft i en massa år. Förut hade dotra en massa småprylar i den, men nu har jag lagt beslag på den till mina pyssel. Men först ska den bli vit och piffig, kanske med någon schablon och lite lådknoppar. Men innan dess... Måla (stinker och tar plats), slipa (dammar och tar plats, skitar ner i alla rum) torka av, måla, slipa, torka av, slipa, slipa, fila, dutta, torka, borra, skruva. Ja, ni fattar.

Samtidigt fick jag för mig att börja röja och flytta om saker. Höll på att göra mer än planerat så helt plötsligt har jag 1000 prylar i alla rum som inte ligger som de ska. Ja, ja, det blir väl någon struktur så småningom. Gärna snart... Eftersom.......

Min sambo har fått jobb!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Han börjar jobba på måndag!!!!!!!!!!!!!!

Så nu blir det till att vara duktig husfru här hemma då han har deklarerat att han inte kommer orka hjälpa till hemma på ett tag..... :-P
Plus att jag anser att man orkar mer om man har lite ordning och reda omkring sig hemma, inte en massa energitjuvar som tar upp en massa tankar och måste-känslor. Så det är dags att fixa klart. Med hans hjälp (? please ?) för en del småprojekt (borra upp hyllan i badrummet??) och underlätta inför dagen D.

Det här känns galet bra! Det var längesen det hände såååå stora och positiva saker här hemma!
Jag är såååå glad för hans skull!! Jag vet hur mycket han har önskat sig detta. Så nu är det bara att hålla tummarna och tungan rätt i mun och fokusera på struktur (för oss alla) och få allt att flyta. Det vore tacksamt om alla jobbiga och tråkiga saker håller sig borta från vårt hem ett tag nu då vi behöver lite "flow" för att det ska bli rätt och riktigt allting.

Håll tummarna för oss nu!

Vi var ute och åt i måndags för att fira, på en mysig thai-restaurang i närheten. Skruttet blev väldans glad när hon fick höra nyheten. (Vi såg $-tecken i ögona på 'na!!)

* Kramar till er alla!! *

Påsk-flanörer

Idag var jag och min kärlek inne i stan och flanerade. Påskdagen bjuder väl kanske inte på obegränsat med öppna butiker men han hade en önskan om att gå och spana lite på mobiltelefoner. Vi åkte in mot stan med t-banan och bytte i Gamla Stan tåg för att fortsätta vidare till Hötorget. Vi gick Kungsgatan fram, lyckades även smita in på Alewalds sport och friluftsbutik. De hade stor REA och jag köpte en skjorta (!) i bambu och han köpte med sig en långärmad funktionströja/jacka. Det är ju stor risk för frisbeesportande närmsta månaderna...

Medan han var inne på Elgiganten så smet jag in på Stockhome. Mycket roligare med såna prylar!!! I alla fall om det inte är man själv som är på jakt efter telefon :-) Jag avhöll mig dock från att handla något denna gång, men lite idéer fick jag. Han lyckades nog dessutom komma underfund med att Nokia E66 var av intresse... Han ska alltså inte köpa en egen ny telefon, utan det är "om-utifall-att" han får nytt jobb... det var en av telefonerna de hade som man kunde välja att ha då :-) (Håller fortfarande tummarna men vi får hålla oss till tåls ett tag till innan klara besked kommer.)

Jag tyckte nog att det var ganska många ute och gick, med tanke på att det är en knallröd dag och alla har släktkalas och påtar i trädgården en sån här dag - och det mesta är stängt. Vi genade över Stureplan (Har de monterat upp kamerorna ännu? Vi såg inga...) där folk satt på uteserveringen på Sturehof och tog en tidig våröl. Inte vi alltså, utan de :-) Vi var duktiga och fortsatte med vårt promenerande! Längs Birger Jarlsgatan ner mot Berzeeli Park längs Hamngatan. En liten liten sväng in på Indiska vid PK-huset för inspiration, men sen tog vi oss faktiskt hem efter det. Det var en alldeles lagom tur. Sen dess har vi pustat ut lite i soffan och nu är klockan helt plötsligt middagsdags. Klockan var ju nyss bara fyra!!! Vart tog tiden vägen?!?

Filmen som visas i klippet nedan är troligen filmad i mitten av 60-talet. Sambon listade ut att den troligtvis är gjord någon gång mellan 1962 och 1966. Låten, som från början heter "Walkin my baby back home" och var en hit 1931 skrevs av Fred E Ahlert och Roy Turk 1930.  Den har framförts och utgivits med de stora, såsom Louis Armstrong, Nat King Cole och en massa andra amerikaner.

Bebbe Wolgers har skrivit texten till den här versionen som är sååå rätt i Stockholm en sån här dag. Jag har haft den i huvudet ända sen igår :-) och har gått och trallat på den hela dagen idag (till min sambos frågande ögonbryn...)

Vilken låt jag pratar om? 

"Sakta vi gå genom stan" med Monica Zetterlund (en av mammas favoriter),

hon hade med den på sitt första album som gavs ut 1962.

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan.
En kyss och sen går man sakta igen,
sakta en tur genom stan.

Åh, det är natt och på avstånd hörs skratt
när man går hem genom stan.
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst in till stan.

Precis som din arm, så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind.
Och natten står still, den finns inte till,
en tystnad, en skugga, en vind.

Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vaknar i stan.
Klockan är två, hela himlen är blå,
sakta vi gå genom stan.

Sakta hitåt ror en man i sin båt
stannar och ser på en svan.
Allt är tyst och jag tiger, nyss kysst.
Sakta vi går genom stan.

På Västerbron i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom.
Alla hus målar natten i ljus
hemligt går träden i blom.

Här bor en miljon, säg hör de den ton
som Stockholm nu spelar för dem?
De far härifrån, långt bort härifrån,
men Stockholm det är ju vårt hem.

Vart vi än går vet att Stockholm har vår
när vi går hem genom stan.
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan.

Så stannar vi till vid fåglarnas drill,
vi känner en doft av viol.
Och glada vi hör en jublande kör;
snart stiger en gnistrande sol.

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta vi gå genom stan.
En kyss och sen vandra sakta igen
Sakta vi går genom stan.

Det blev lite extra sant allting när man ser att de håller på och bygger inför spårvägen på Hamngatan - Spårväg City. Lite kul faktiskt att se de gamla bilderna från 60-talet nedan. Gissar att både bror och syster har en del minnen till såna här bilder :-)

Vill du veta mer om spårvägsbygget som pågår nu i stan så kan du läsa det här hos SL.

Vårdagspromenad!

Idag, påskafton, har vi varit ute och gått i finvädret. Jösses, vad varmt det blev när vi gick! Både jag och älskling blev varma och rosiga om kinden tror jag. På slutet var vi tvungna båda två att skala av oss till t-shirt respektive linne för att komma ner i temperatur :-) Rätt skön känsla!

Vi travade iväg ner till the Winter Bay. Promenaden kantas dels av gamla stadsdelen från tidigt 1900-tal, vidare till hus byggda på 40-talet och vidare till 60-tal. Ner mot naturområdet via promenadvägarna bakom områdets skola, spanandes på allt nytt växande som börjar titta upp. Små, små gröna blad kryper sakta men säkert upp under fjolårets löv. Den mesta snön har smält bort, trots den otroliga mängd som bara för ett fåtal veckor sedan låg som ett tjockt täcke över hela landet. Ett tag tvivlade man ju på att det ens skulle gå att smälta bort allting innan kräftfisket... Men, naturens under, allt har smält bort utan en massa eländigt slask!! Det ligger bara litegrann på de allra mest skuggigaste ställena, under träden i skogsbackarna, typ. Det måste jag säga var helt oväntat. Jag hade ju redan jagat mig helt slut efter gummistövlar där mitt i snöovädret i panik över att det inte skulle gå att få tag i när snön väl började smälta. Och jag har inte ens behövt använda dem! Men det kommer väl fler chanser, våren och sommaren och hösten kan nog bjuda på lite mer fukt och lera innan jag ger upp tanken att få inviga de vackra plaskfötterna.

När vi kom ner till själva viken satt det faktiskt 3 killar i 20-årsålder och hade picknick med medhavt vin (min gissning, tror inte att det var hallonsaft i de plastglasen) och såg ut att trivas bra i solen på stora gräsmattan. Hundar och deras ägare strosade runt, vissa lekte kast med lång gren, vissa låtsades att de var det svenska svaret på Cesar Milan och tränade ignorera-mötande-människor-som-promenerar-förbi. Isen ligger fortfarande i viken, men jag skulle inte rekommendera någon att ens försöka skutta ut på den. Det var väldigt blött ovanpå och isen låg och gungade mest som en enda stor kaka, där ingen fast substans fanns i kanterna längs med stranden. Två båtar låg i viken! Den ena en fastfrusen stålbåt, modell aningens rostig, inget synligt namn, men i tillräckligt gott skick för att ha en ägare som troligtvis bor någonstans i nejden. Men den var totalt fastfrusen - och det är ingen båtklubb där, så den hade nog lagt sig där rätt olovandes över vintern... Billigt. Än så länge verkar de inte ha utverkat några parkeringsböter för båtfolk som gått att ta till här. Och det är väl tur måste jag erkänna. Sen låg det dessutom ytterligare en liten insmiten båt fastfrusan över vintern, den låg för ankar mitt i pölen!! Det såg jätteroligt ut!! De flesta brukar ju trots allt ta upp sina plastsegelbåtar och åtminstone masta av innan vintern. Men det kanske förutsätter att man har en hamnplats.... :-)

Resten av promenaden kantades av alla mina fantasier av kommande promenader längs samma sjökant. Håller tummarna för att man kan lura hit syster och svåger kanske och ta sig en liten tur, kanske en fika nere vid Skulpturens Hus, promenad bort mot båthamnen och eventuellt avsluta med en kall öl på någon av våra uteserveringar i närheten hemma. Då kan till och med tjejerna vara med, åtminstone två av dem får ju till och med svinga en bägare framåt våren då även min lilla dam fyller 18 här snart.

Dagens låt: "Sittin' on the dock of the bay" - den har snurrat i mitt huvud hela dagen - längtar till våren och sommaren och tillvaron nere vid våran "bay" och framför allt vid våran dock of the bay :-)

Otis Redding... välkommen hit!

Första testet att blogga via browsern i mobilen

Ligger i sängen med mobilen i näven. Tänkte att jag skulle testa om jag slipper gå upp och hämta en dator för att skriva i min blogg. Jippi! Jag slipper att gå upp någonsin igen!! :-D Nähä, inte det... Måste visst först skaffa kateter, möjlighet att injicera coca-cola direkt i kroppen, intravenöst och lite annat först :-P

Jag är för stunden dyngigt trött men har lovat mig själv att hålla mig vid medvetande tills min ljuvliga lilla pingla behagar komma hem. Hon är hemma hos någon polare i stan och det är påsklov... Dvs enligt tonåringarna fritt fram att använda dygnet till att göra livet eländigt för oroliga föräldrar - trots att de kanske har ett vanligt liv med frukost, lunch och middag och annat viktigt på VANLIGA tider, som normala människor. Ja, ja. Jag har bestämt mig för att hämnas när jag blir gammal och hjälplös. För att inte tala om när jag blir ännu äldre och kan få börja SPÖKA. Då ska hon få se hur roligt det är att vara vaken på nätterna ;-)

Nä, man ska sluta när man ligger på topp! Och då syftar jag främst på blogginläggande från mobilen - 2 good 2 B true - och hejdar mig medan det fortfarande verkar funka. Man ska inte utmana ödet för mycket. God natt (ni som får sova)