Borde, borde, borde, borde!

Jag hatar "borde". Och "måste".
I alla fall idag. Och i alla fall sånt jag inte vill eller drar mig för.
Det är så fånigt det där egentligen. Oftast drar man sig för att göra saker som egentligen är ganska busenkelt. Och går fort att göra. Till och med kan det vara saker man drar sig för att göra trots att det till och med skulle kännas jäkligt bra när det var gjort! Knäppt...

Och vad är det undertecknad drar sig för den här gången då?
Jo, jag har lagt ut auktioner på Tradera. En av auktionerna gick ut för 2 (eller var det 3?) dagar sedan. Då är det alltså meningen att man ska skicka ett litet mail till vinnaren och tala om att de ska betala kalaset innan jag kan skicka vinsten. Jaha, vad är problemet då? undrar du, som ju vet att jag är en superadministratör av sällan skådat slag. Jo, i mailet ska man tala om hur mycket de ska betala för vinnande budet + porto (och självklart också vilket bankkonto de ska föra över pengarna till).
Porto. Nyckelordet i mitt "jag lill inte"-läge. Då måste man först slå in paketet/brevet och sedan väga det för att efteråt kunna läsa sig till vad det kostar i frimärken att skicka eländet. Av någon anledning har jag någon slags hang-up på det där med att slå in & väga. Det är inte första gången...

Det började nog för ett par år sedan, när jag höll på rätt mycket med Tradera. Man bör ju skicka det här mailet till vinnaren inom ca 3 dagar för att "vara på topp" och hålla alla nöjda. När vi bodde i förra lägenheten så fick man trava iväg till den lokala Handlar'n och ha med sig paketet/brevet för att väga och ta reda på kostnad och ev köpa med sig en bunt frimärken. Man vill inte klistra på frimärkena förrän man säkert fått betalt, ifall vinnaren är en dummis och inte betalar. Då vill man ju inte stå där med 55 kr i porto fastklistrat... Det är som att kasta pengarna i sjön. Så man väntar.

Den häringa Handlar'n som vi var hänvisade till då Posten la ner (!!) (j-a skit!) hade inte mycket kunskap i service, kundbemötande och allmän trevlighet. Nånsin. Han som har butiken, en medelålders man med okänt ursprung, liten kort människa, tyckte att det här var liksom inte hans grej. Allt annat i butiken han säljer, läsk, godis, mjölk, små-andra-konstiga-grejer som finns på såna här "närbutiker" av lite sämre kvalisort, tjänar han ju pengar på. Men det här med posttjänster - ooooh, inte hans grej alls! Han blev alltid irriterad om man bara kom in för att köpa frimärken. Även om man köpte 2 häften för över 100 kr. För mig är det pengar. För honom är det noll och ingenting.

För att inte tala om vägningen. Sura miner, jajamensan!
Han brukade fråga, när jag köpte frimärken, om jag inte kunde köpa andra saker också eftersom han inte tjänade något på att sälja frimärken. *evil-eye* Jag tål liksom inte sånt bemötande. Men jag sålde som sagt mycket på Tradera på den tiden så det var bara att bita ihop och inte kläcka ur sig något man tyckte eller tänkte oavsett hur rätt man hade. Sen när vinnaren väl betalade så blev man ju tvungen att gå tillbaka till samma ställe för att posta. Det var liksom deras jobb att ta emot stora brev och paket. Då var det dags att väga igen. Och ev köpa frimärken om man inte hade gjort det innan. Sura miner. Alltid otrevlig. Mot mig!!!!!!!!!!!!
Min kära sambo, som också sålde en del, och en och annan gång ryckte in för att hjälpa mig någon enstaka gång när jag inte hade tid - aldrig ett ord till honom om bristen på vinst och lycka vid frimärksförsäljning!! Aldrig!
Varför får jag alltid såna här människor på halsen?!?

Ja, ja, för att göra en lång historia - oj då, ganska lång, så slutar det med att min sambo, efter att ha märkt hur dåligt jag med tiden började må av det här (drog mig något extremt för att gå dit och började till och med ta bilen till ställen längre bort för att väga och posta) så gick han och köpte en våg till mig! Ååååh, han är så snäll och hjärtegod, den där!! En hushållsvåg (jag väger aldrig mat eller nåt) till mig för att lindra - och oj vad smidigt det gick sen att ordna porto- och fraktkostnader!! Det var ju bara att gå ut i köket! Med tiden så lyckades man ju lista ut vad saker skulle kosta att posta. Alla toppar, 22 kr. Tjocka tröjor 33 kr + 11 kr för skrymmande brev osv. Jag förde till och med någon lista över det hela...

Hur som helst. Nu står vågen i skåpet i köket. Men av någon anledning tog det bara tvärstopp. Så går det ibland när man är sån häringa stressjuk människa. Då blir det tvärnit oavsett hur larvigt det är. Nu har jag skjutit upp det hela i snart 3 dagar så nu är jag tvingad att skynda mig för att hela affären inte ska gå om intet. Så larvigt för en superduperkvinna som jag. Skärpning! (men ack så liten jag känner mig.....)
Ja,ja, med en stor knut i magen och med åtstramning runt halsen ska jag väl slå in det där jäkla paketet och väga skiten så jag kan skicka mailet så jag kan få min peng som någon så gärna vill ge mig för att de ska få mina gamla grejer.... Ja, ja.