Dotra vaknar till på eftermiddan.
Själv har jag efter lång, lång tid äntligen torkat av handfatet (och massa mera delar av badrumsinredningen). Det var grisigt som tusan, blandat med damm, hårspray, tandkräm, fukt, solpuder och mascara. Jag har försökt "vänta ut" familjen, för att se om någon annan som omväxling skulle kunna torka av när det blir för skitigt. Det var ingen vacker syn. Jag har spanat in det här i flera veckor!
Ingen har nämnt handfatet, ingen har ens försökt torka av där det finns "ledig plats" (inga tvålflaskor, tandkrämstuber, lösögonfransar, gamla 10-öringar, foundations osv). Ingen. Inte en centimeter avtorkat. Jag har varit "duktig" och låtit bli. Inte ens bett någon göra det, eller bett någon plocka bort sina saker. Inte gnällt. I alla fall inte om handfatet :-D
Men idag gav jag upp den tysta kampen och tog en trasa med klorinblandning och plockade bort allting, la det på det nyavtorkade toalettlocket, och gick loss med förnöjsamhet! Allting prydligt placerat på lämplig plats. Hur lång tid det tog? Totalt inkl avplockning och tillbakaplacering, avtorkning och avsköljning av nämnda trasa? Ca 3-4 minuter. Hur många minuter finns det på en dag? På en vecka? På två veckor? You do the math!
Poängen i den här ramsan är inte själva städandet eller avtorkningen, eller offermentaliteten hos en mor, sambo, medborgare med renlighetsavkänningen påslagen. Poängen med detta var kommentaren från den nyligen uppstigna dottern (som fyller 20 om typ 2 veckor).
"Varför har du flyttat på mina lösögonfransar?!?! Du kunde väl ha sagt till innan så att jag kunde ta undan dem!"
Dessa grisiga, mascarakletiga, dammiga, smetiga små spretiga strån är en mycket värdefull del av dagens unga flickors mundering. Man får inte blanda ihop dem!!!! De hör liksom ihop, 2 och 2. Och vilka som var bra, med rätt form, och när de senast användes. Om de låg prydligt, i tydlig ordning på rad? Nä. De låg i samma ordning som legobitar brukar göra efter att 3 st 5-åringar intensivt har lekt med dem.
Hon fortsätter i samma upprörda ton: "Du förstår väl att du måste säga till!! Du kunde väl ha väntat en timme tills jag gick upp!"
?????????????????????????????????
(asså, jag måste få till det där fotot med mitt ansiktsuttryck....)
Jag försökte hålla en vänlig nivå, så jag sa. "Visst, du har rätt. Förlåt.
Men du kanske skulle kunna lägga dem i en behållare/burk framöver så blir det lättare att städa. Då kan man bara lyfta upp den och torka av?"
Svaret: "Nej, men du måste faktiskt säga till innan!"
Ajabaja, inte röra smetiga lösögonfransar.
Nu har jag lärt mig. Väck henne om det är kritiskt med avtorkning. Annars - vänta en timme.
fredag 11 maj 2012
Fredags-dagens funderingar kring hundpromenad
So far så händer det inte så mycket här idag. Mina tvättstugemuskler har tydligen tagit paus :-) Jag skulle haft tvättstugan idag igen! Men med vetskapen om att jag nog gjort min ranson därnere så beslutade jag mig för att med gott samvete låta mig själv få slira iväg från den planen.
Älskade sambon var sen imorse och vi bestämde att vaffen skulle få sova ut med mig och ta en senare morgonrunda. Hmm.... Morgonrunda.... Vad betyder det? Han fick gå ut när jag vaknade - vid två!! :-O Ooops!!! Men han var glad och nöjd hela promenade. Tokvarmt ute! Det såg inte ut så när vi gick, det var mulet och molnigt. Ja, det är väl lite klassiskt "jag" egentligen. Tittar ut genom fönstret och bedömer temperaturen genom en blick ute... Både vinter, vår, höst och sommar. Termometer?? Nä, det är för fegisar. Det har kanske blivit en och annan felbedömd dag då man knatat till jobbet i kort kjol, linne, barbent och 14 grader. Men som sagt, även en och annan tur påpälsad för en glaciärtur en tokfin vårdag. Idag hade jag i alla fall inte klämt på mig en massa överflödiga kläder, linne och jeans och lågskor. Men det var nog mest för att jag fortfarande var både sängvarm och lat. Men så rätt det blev!!! :-) *stolt*
Vaffen mötte på hemvägen två beundrare! Inte helt ovanligt, men denna gång blev han helt spattig efteråt. Den första var en ung tjej, tidiga 20-årsåldern. Hon stannade till och "Ooh, ursäkta, men var är han ifrån?" Eeeeeh, hur besvarar man det? Sömnig hjärna jobbar långsamt, så svaret blev "Göteborg". Kunde ju ha klämt till med Lycke åtminstone. Eller varför inte Joddricks. Eller vad svarar man själv på en sån fråga, om någon frågar om en själv? Jag som nordsvensk svarar väl Stockholm om jag är ute på semesterfirande, Sweden om jag är utomlands, annars får man väl ta upp uppväxtförorten om någon gräver lite mer, annars blir det väl "härifrån", eller nåt. Någon som inte är lika nordsvensk får väl börja förklara alla halvblodsinblandningar man har ett par generationer tillbaka i alla fall. Kanske vilka länder, städer, stadsdelar man bott i sen uppväxten. Gärna en inblick i var mamma och pappa växte upp, hur gamla de var när de kom till Sverige och om man har "släkt kvar" "där man kommer ifrån".
Men som jycke? Vad räknas då? Blodslinjer? Uppfödare? Portuppgång?
Ja, så går min hjärna efteråt.
Men det var inte det jag skulle komma till. Sen undrade hon om han var renrasig. Javisst, svarade jag glatt. Sen kom jag på, undrar om hon vet vilken ras han är. Precis då kommenterar hon att han är liten. Jösses, tänkte Merlyn, jag är skitstor! Jag fyller ju snart två år!! Jag översatte förstås detta för flickebarnet. Men det visade sig att hon hade koll och förstod att det var en staffe. Mycket populärt!
Sen när vi skiljdes åt så fick Merlyn tokfnatt! Ni vet, ett stafferus i koppel, riktad mot kopplet, vilt morrande, viftar på svansen, ser skitfarlig ut (!) och lätt oregerlig. Det där styrde jag upp iofs, men jag såg under tiden att det var en gammal dam som verkade spana på oss, en bit därifrån. Oooh, nej, en kritisk tant med hundrädsla, tänkte jag. Men när vi väl spatserade framåt, nedlugnad staffe, väluppfostrat gående vid sidan, glatt strosande och en mäkta nöjd hussa så möter vi på damen, som stannar till. Hon säger, "Ååh, ute med riktiga matte!"
?????????????? (skulle varit en bild på mitt ansiktsuttryck, men jag fick inte till det)
Hon förklarade att hon hade sett honom ute med en ung tjej förut. Aha, min dotter, förklarade jag. Ja, då förstår jag sa hon. Hon kliade honom och han kråmade sig som vanligt. Mycket nöjd med all kärlek han fick på vägen hem från behovsrundan!!
Nu efteråt kommer jag på att jag sett damen förut! I centrum, ett par gånger när jag suttit på runda bänken vid trädet. Alltifrån för att träna passivitet när killen var valpisch till att vi båda sitter och väntar på husse eller att jag tyckt att promenad var tråkigare än att sitta på en parkbänk och mysa med vaffen. Tänk om det var mig hon syftade på? Den unga tjejen hon sett??? Herregud, har jag åldrats så sen han kom in i vårt liv?!?!?!
Panik!!!
Älskade sambon var sen imorse och vi bestämde att vaffen skulle få sova ut med mig och ta en senare morgonrunda. Hmm.... Morgonrunda.... Vad betyder det? Han fick gå ut när jag vaknade - vid två!! :-O Ooops!!! Men han var glad och nöjd hela promenade. Tokvarmt ute! Det såg inte ut så när vi gick, det var mulet och molnigt. Ja, det är väl lite klassiskt "jag" egentligen. Tittar ut genom fönstret och bedömer temperaturen genom en blick ute... Både vinter, vår, höst och sommar. Termometer?? Nä, det är för fegisar. Det har kanske blivit en och annan felbedömd dag då man knatat till jobbet i kort kjol, linne, barbent och 14 grader. Men som sagt, även en och annan tur påpälsad för en glaciärtur en tokfin vårdag. Idag hade jag i alla fall inte klämt på mig en massa överflödiga kläder, linne och jeans och lågskor. Men det var nog mest för att jag fortfarande var både sängvarm och lat. Men så rätt det blev!!! :-) *stolt*
Vaffen mötte på hemvägen två beundrare! Inte helt ovanligt, men denna gång blev han helt spattig efteråt. Den första var en ung tjej, tidiga 20-årsåldern. Hon stannade till och "Ooh, ursäkta, men var är han ifrån?" Eeeeeh, hur besvarar man det? Sömnig hjärna jobbar långsamt, så svaret blev "Göteborg". Kunde ju ha klämt till med Lycke åtminstone. Eller varför inte Joddricks. Eller vad svarar man själv på en sån fråga, om någon frågar om en själv? Jag som nordsvensk svarar väl Stockholm om jag är ute på semesterfirande, Sweden om jag är utomlands, annars får man väl ta upp uppväxtförorten om någon gräver lite mer, annars blir det väl "härifrån", eller nåt. Någon som inte är lika nordsvensk får väl börja förklara alla halvblodsinblandningar man har ett par generationer tillbaka i alla fall. Kanske vilka länder, städer, stadsdelar man bott i sen uppväxten. Gärna en inblick i var mamma och pappa växte upp, hur gamla de var när de kom till Sverige och om man har "släkt kvar" "där man kommer ifrån".
Men som jycke? Vad räknas då? Blodslinjer? Uppfödare? Portuppgång?
Ja, så går min hjärna efteråt.
Men det var inte det jag skulle komma till. Sen undrade hon om han var renrasig. Javisst, svarade jag glatt. Sen kom jag på, undrar om hon vet vilken ras han är. Precis då kommenterar hon att han är liten. Jösses, tänkte Merlyn, jag är skitstor! Jag fyller ju snart två år!! Jag översatte förstås detta för flickebarnet. Men det visade sig att hon hade koll och förstod att det var en staffe. Mycket populärt!
Sen när vi skiljdes åt så fick Merlyn tokfnatt! Ni vet, ett stafferus i koppel, riktad mot kopplet, vilt morrande, viftar på svansen, ser skitfarlig ut (!) och lätt oregerlig. Det där styrde jag upp iofs, men jag såg under tiden att det var en gammal dam som verkade spana på oss, en bit därifrån. Oooh, nej, en kritisk tant med hundrädsla, tänkte jag. Men när vi väl spatserade framåt, nedlugnad staffe, väluppfostrat gående vid sidan, glatt strosande och en mäkta nöjd hussa så möter vi på damen, som stannar till. Hon säger, "Ååh, ute med riktiga matte!"
?????????????? (skulle varit en bild på mitt ansiktsuttryck, men jag fick inte till det)
Hon förklarade att hon hade sett honom ute med en ung tjej förut. Aha, min dotter, förklarade jag. Ja, då förstår jag sa hon. Hon kliade honom och han kråmade sig som vanligt. Mycket nöjd med all kärlek han fick på vägen hem från behovsrundan!!
Nu efteråt kommer jag på att jag sett damen förut! I centrum, ett par gånger när jag suttit på runda bänken vid trädet. Alltifrån för att träna passivitet när killen var valpisch till att vi båda sitter och väntar på husse eller att jag tyckt att promenad var tråkigare än att sitta på en parkbänk och mysa med vaffen. Tänk om det var mig hon syftade på? Den unga tjejen hon sett??? Herregud, har jag åldrats så sen han kom in i vårt liv?!?!?!
Panik!!!
torsdag 10 maj 2012
Gråtfärdig och utmattad
Trött och less och gråtfärdig. Det är för mycket allting... Hur ska jag hinna allt? Jag som inte ens orkar med lite lagom? Hade ju varit 1000 ggr enklare om man hade hjälp av nån.... Eller stöd...
onsdag 9 maj 2012
Så göra vi när vi tvättar våra....
Idag känner jag mig ganska stolt över mina bedrifter :-)
Av någon anledning har det sipprat in lite energi i mina celler och jag har de senaste dagarna fått en del gjort. Det är i och för sig bara en bråkdel av allt jag måste få ur händerna, men jösses vad bra det känns att ha betat av en del.
Hemmet är i ett totalt kaos sedan lång, lång tid tillbaka. Att överhuvudtaget ens tänka tanken att släppa in någon hemma, gäst eller kamrat, är helt out of the question. I alla fall i min värld. Jag undviker all sån kontakt för att inte behöva hamna i en situation där jag "måste" bjuda in någon hemma. Högarna längs golv, bänkar, bord, stolar är enorma. Och det är bra mycket smutsigare hemma än vad jag kan trivas med eller ens acceptera. Men jag har helt enkelt inte mäktat med. Inte i den takt som saker har pockat på i alla fall. Det har varit ett rent helvete, rent ut sagt.
När vi åkte till landet förra helgen, så hade det stått tomt sedan i vintras. Sist vi var där så hade vi dessutom inte "vintersäkrat" stället, eftersom vi hade planerat att åka dit inom en vecka. Men så bidde det alltså inte. Så nu när vi kom dit så hade mössen levt loppan i stugan! Mösspluttar överallt!!! Och dessutom hade de gnagt sönder en del tygsaker. En fin spets"filt" har de gnagt lite på, ett jättestort, och varmt, dubbelsängstäcke fick vi slänga. :-( Och sen har de gått på en del trasmattor och dessutom fläckat ner. Usch! Det var lagom plågsamt att behöva se det hela under helgen vi var där, men till slut, när vi skulle hem, så hade vi packat in saker i bilen som vi behövde få rengjort.
Så bara idag har jag tvättat satan i gatan!! :-)
Jag har haft tvättstugan, och lyckades, förutom de 2 bokade maskinerna, dessutom hitta 4 andra maskiner och en grovtvättmaskin som var lediga i den andra tvättstugan! Och torktumlare och superdupertorkskåpen! Ibland är man bra glad över att man bor i hyresrätt och inte i en egen villa, utan stora tvättstugor med de enorma möjligheter man har att tvätta stora mängder och stora saker!! Så nu jäklar har det vaskats! Dessutom tvättade jag lite hastigt och lustigt igår också, i ena tvättstugan. Och har lyckats boka in tvätt i stora tvättstugan till imorgon också! Puh! Det behövs!
Själva tvättandet är väl inte så jobbigt i sig. Lite pyssel blir det väl i och för sig med min teknik, när jag går och flyttar runt sakerna som ska torka, för att det ska torka fortare. Ni vet, vrider och vänder på stora påslakan, flyttar grejerna mellan torkskåp och torktumlare fram och tillbaka för att effektivisera torkandet. Det är helt enkelt nödvändigt när man tvättar mycket. Eller om man tvättar stora eller tjocka saker och inte har så mycket tid på sig. Men däremot, SLÄPANDET av tvätten, till och från tvättstugan, och upp och ner för våra 3 förbaskade trappor(!) DET kan jag minsann ha och mista!! Blää!
Sen ska man bara försöka trolla med knäna... när allt ska in i skåp och lådor hemma.... Det finns ju inte plats!!! Ja, ja. Jag har fått löfte av dotra att få hjälp att förflytta sånt som ska skänkas bort, garderobsrensade grejer som har fått stå kvar i påsar i klädkammaren. Stadsmissionen nästa!
Ha en lugn kväll nu,
jag förtjänar min tid i TV-soffan nu :-)
Av någon anledning har det sipprat in lite energi i mina celler och jag har de senaste dagarna fått en del gjort. Det är i och för sig bara en bråkdel av allt jag måste få ur händerna, men jösses vad bra det känns att ha betat av en del.
Hemmet är i ett totalt kaos sedan lång, lång tid tillbaka. Att överhuvudtaget ens tänka tanken att släppa in någon hemma, gäst eller kamrat, är helt out of the question. I alla fall i min värld. Jag undviker all sån kontakt för att inte behöva hamna i en situation där jag "måste" bjuda in någon hemma. Högarna längs golv, bänkar, bord, stolar är enorma. Och det är bra mycket smutsigare hemma än vad jag kan trivas med eller ens acceptera. Men jag har helt enkelt inte mäktat med. Inte i den takt som saker har pockat på i alla fall. Det har varit ett rent helvete, rent ut sagt.
När vi åkte till landet förra helgen, så hade det stått tomt sedan i vintras. Sist vi var där så hade vi dessutom inte "vintersäkrat" stället, eftersom vi hade planerat att åka dit inom en vecka. Men så bidde det alltså inte. Så nu när vi kom dit så hade mössen levt loppan i stugan! Mösspluttar överallt!!! Och dessutom hade de gnagt sönder en del tygsaker. En fin spets"filt" har de gnagt lite på, ett jättestort, och varmt, dubbelsängstäcke fick vi slänga. :-( Och sen har de gått på en del trasmattor och dessutom fläckat ner. Usch! Det var lagom plågsamt att behöva se det hela under helgen vi var där, men till slut, när vi skulle hem, så hade vi packat in saker i bilen som vi behövde få rengjort.
Så bara idag har jag tvättat satan i gatan!! :-)
Jag har haft tvättstugan, och lyckades, förutom de 2 bokade maskinerna, dessutom hitta 4 andra maskiner och en grovtvättmaskin som var lediga i den andra tvättstugan! Och torktumlare och superdupertorkskåpen! Ibland är man bra glad över att man bor i hyresrätt och inte i en egen villa, utan stora tvättstugor med de enorma möjligheter man har att tvätta stora mängder och stora saker!! Så nu jäklar har det vaskats! Dessutom tvättade jag lite hastigt och lustigt igår också, i ena tvättstugan. Och har lyckats boka in tvätt i stora tvättstugan till imorgon också! Puh! Det behövs!
Själva tvättandet är väl inte så jobbigt i sig. Lite pyssel blir det väl i och för sig med min teknik, när jag går och flyttar runt sakerna som ska torka, för att det ska torka fortare. Ni vet, vrider och vänder på stora påslakan, flyttar grejerna mellan torkskåp och torktumlare fram och tillbaka för att effektivisera torkandet. Det är helt enkelt nödvändigt när man tvättar mycket. Eller om man tvättar stora eller tjocka saker och inte har så mycket tid på sig. Men däremot, SLÄPANDET av tvätten, till och från tvättstugan, och upp och ner för våra 3 förbaskade trappor(!) DET kan jag minsann ha och mista!! Blää!
Sen ska man bara försöka trolla med knäna... när allt ska in i skåp och lådor hemma.... Det finns ju inte plats!!! Ja, ja. Jag har fått löfte av dotra att få hjälp att förflytta sånt som ska skänkas bort, garderobsrensade grejer som har fått stå kvar i påsar i klädkammaren. Stadsmissionen nästa!
Ha en lugn kväll nu,
jag förtjänar min tid i TV-soffan nu :-)
måndag 7 maj 2012
Söndag kväll/natt... Känslorapport!
Hej igen! Nu var det ett tag sedan sist jag var här och gjorde mig påmind. Trist men sant.
Men idag har tydligen både jag och datorn vandrat kring samma bana runt solen och så sitter vi här tillsammans och jag kan få chans att dela mina tankar om min tillvaro och lite annat.
Idag tänkte jag ge en liten, vad jag skulle vilja kalla, känslorapport. Status på känslofronten, lixom. Alla fronter typ. Anledningen är bland annat att jag går någon slags kurs eller vad de nu vill kalla detta, där man ska bla lära sig att identifiera, tyda, sätta fingret på sina känslor. Det blir ju gärna att i alla fall jag, pratar ganska generellt om känslor. Jag har alltid haft toklätt för mig när det gäller att snacka feelings, och snacka på djupet, både med som utan en pava rödvin :-), Men det e litet tjall på linjen, va., så det blir ju inte så mycket sånt i min värld alls numer. Man har ju hört talas om att man kan snacka för döva öron, men om man då på de döva öronen lägger på, vänder och går åt ett annat håll, gärna mitt i en mening, eller någon säger "Tyst" Tyst" Jag vEEEet!!!!" När man själv knappt har hunnit öppna munnen, kanske sagt tre ord. Vaddå "Jag vet"? Då undrar man ju genast... hur vet du vad jag ska säga, vad som pågår i mitt huvud? Och framför allt, om jag nu känner att jag vill säga det jag har på gång, kan inte jag bara få göra det då?? Jag trodde att man, när man lever ihop, som familj, eller andra koalitioner, att man måste visa varandra respekt. Att låta alla komma till tals och få utrymme att säga det de behöver få ur sig är väl en, ja om inte en grundpelare, så i alla fall en stor feting grundbult i relationer.
Men, nu flöt ju jag ut en bit från spåret där ~~
Jag har i alla fall ansett att jag har god kläm på feelings, lite av en expert på området. Alltså kanske inte på hela spektrat inom känslor och affekter, men nåra har man väl betat av genom åren och tröskat igenom med alla möjliga vänner, bekanta, familjemedlemmar, tajta vänner, pojkvänner och icke-pojkvänner. Förmodligen har väl både tjejen på Ica fått sig en släng, kanske inte lika mycket som min chilenska frisörska & Co.
Så idag söndag så gör jag ett experiment, helt utifrån att jag har missat att göra mina "läxor" så gör jag en egen variant, som kanske är en början och kanske kan ge nåt i längden.
Läste en text precis, fick en liten tankeställare kring de ord som den här läxan jag fick innehöll.
Känsla - Stämningsläge http://sv.wikipedia.org/wiki/Känsla
Även SOAL - är något vi ska jobba med för att lära sig acceptans;
S - STOP/STANNA UPP
O - OBSERVE (se på tanken)
A - ACCEPT (acceptera, att så här är det,
L - LET GO......
mindfulnessfakta MBSR och SOAL
Så jag undrar om vi pratar förbi varandra jag och min nuvarande "lilla coach"....
Börjar med dagen idag, fredag 6 maj 2012:
Vaknade lite motvillig, jag är alltid djuuupt nere i dvala när jag vaknar. Denna gång vaknade min sambo i nästan samma veva. Solsken ute, vovven kråmade sig. Kändes okej, men inte på top. Hade inte sovit så bra och hade definitivt vaknat tidigare än beräknat.
Efter många turer så lyckades jag bestämma mig för att somna om och hoppa på bättre lycka nästa uppvakning :)
Dagen fortsatte i förvirrat tillstånd. Alla är i ofas här hemma med tider och vad man har lust att göra, och hur man kombinerar det med sådant man måste göra. Sorry, det är så verkligheten ser ut.
Mitt humör dalat mer och mer ju längre jag hade varit uppe. Insåg att jag bara fick goddag yxskaftsvar från folk om lite viktiga frågor. Som vi pratat om tidigare. Och som familjen fått klart för sig allvaret i. För att gör en lång och pissig historia kort och "dull"...:
Jag flippade ur till slut när jag inte kunde hålla mig längre. Jag hade lirkat och varit trevlig och lockat och varit smidig i flera timmar. Men ibland får man bara nog!! Och vissa saker vill och bör man inte acceptera. Till slut så bara drog jag ut, gastandes något om att "ni båda får ta hand om hunden, jag skiter i't!"
Mycket pedagogiskt och genomtänkt det där..... nä, kanske inte. Men å andra sidan hade knappast peagogik eller supersmarta beräkningar fått ett annat resultat. Jag var ju dessutom precis klar och skulle ju åka iväg och hälsa på storebro. Kalabaliken hemma handlade alltså om vilka som skulle med eller inte - och varför. MAJOR SIGH!!
Så dagens känslor präglades väl av ilska, besvikelse, ensamledsen, hopplöshet å lite skämskudde
Sen kom jag iväg, lyckades bli sams innan, och vovven fick följa med mig till slut.
Så vi hade med oss några blommor till deras balkong för att piffa lite där. Eftermiddagen var jättetrevlig. Jag är så glad över att jag lyckades komma iväg, vi behövde nog det allihop (då syftar jag på brormfru å jagmedvov. Bildvisning, mysprat, uppdateringssnack och en mysig promenad. Jag känner mig alltid så nära dem när jag är där och hälsar på. Varje gång man inte setts på ett tag så slår man sig för pannan och undrar varför det inte blir oftare. Vi trivs så himla bra ihop. Och just det att det inte alltid måste vara så fancy varje gång. Man kan ha lite gamla träningsbrallor och håret på svaj och ilsket röd finne på hakan. Man är lika älskad ändå!
Så eftermiddagens känslor var präglade av hopp, glädje, värme, kärlek, längtan (till sommaridéer), sting av oro och hjälplöshet över sånt man inte kan påverka. Stolthet var oxå en röd tråd för mig. Jag var så stolt över att jag lyckades ta mig iväg (med tanke på att jag var på ett satans dåligt humör innan jag åkte) och jag är stolt över att min dotter snart fyller 20 och sen tar studenten om några veckor. Stolt som fan över att hon har fixat den här tiden och kommer ur det hela som en klok, vis, smart, öppen tjej som har både skinn på näsan men också ödmjukhet och erfarenhet nog för att förstå att det finns en stor, stor värld som väntar på henne därute. Ung, vacker, listig och numera nytränad ung kvinna på väg ut i, ja, resten av livet!
WoW!!
Så jag är tacksam för det jag har, tacksam för att det inte är värre, att det inte är värre just nu.
Man får uppskatta sakerna i det lilla och stanna upp så man inte missar nåt.
Allt är inte som jag kanske skulle önska. Men önska gör bara ont, ont, ont....
Men det jag har skulle jag inte vilja trada bort.
Förutom möjligtvis två påsar DVD-filmer kan jag byta mot att jag får städhjälp,
det här gååååååååår inte........................... "HORROR"
Nä, nu ska den här pinglan gå och såååååvaaa!!! :-D
Men idag har tydligen både jag och datorn vandrat kring samma bana runt solen och så sitter vi här tillsammans och jag kan få chans att dela mina tankar om min tillvaro och lite annat.
Idag tänkte jag ge en liten, vad jag skulle vilja kalla, känslorapport. Status på känslofronten, lixom. Alla fronter typ. Anledningen är bland annat att jag går någon slags kurs eller vad de nu vill kalla detta, där man ska bla lära sig att identifiera, tyda, sätta fingret på sina känslor. Det blir ju gärna att i alla fall jag, pratar ganska generellt om känslor. Jag har alltid haft toklätt för mig när det gäller att snacka feelings, och snacka på djupet, både med som utan en pava rödvin :-), Men det e litet tjall på linjen, va., så det blir ju inte så mycket sånt i min värld alls numer. Man har ju hört talas om att man kan snacka för döva öron, men om man då på de döva öronen lägger på, vänder och går åt ett annat håll, gärna mitt i en mening, eller någon säger "Tyst" Tyst" Jag vEEEet!!!!" När man själv knappt har hunnit öppna munnen, kanske sagt tre ord. Vaddå "Jag vet"? Då undrar man ju genast... hur vet du vad jag ska säga, vad som pågår i mitt huvud? Och framför allt, om jag nu känner att jag vill säga det jag har på gång, kan inte jag bara få göra det då?? Jag trodde att man, när man lever ihop, som familj, eller andra koalitioner, att man måste visa varandra respekt. Att låta alla komma till tals och få utrymme att säga det de behöver få ur sig är väl en, ja om inte en grundpelare, så i alla fall en stor feting grundbult i relationer.
Men, nu flöt ju jag ut en bit från spåret där ~~
Jag har i alla fall ansett att jag har god kläm på feelings, lite av en expert på området. Alltså kanske inte på hela spektrat inom känslor och affekter, men nåra har man väl betat av genom åren och tröskat igenom med alla möjliga vänner, bekanta, familjemedlemmar, tajta vänner, pojkvänner och icke-pojkvänner. Förmodligen har väl både tjejen på Ica fått sig en släng, kanske inte lika mycket som min chilenska frisörska & Co.
Så idag söndag så gör jag ett experiment, helt utifrån att jag har missat att göra mina "läxor" så gör jag en egen variant, som kanske är en början och kanske kan ge nåt i längden.
Läste en text precis, fick en liten tankeställare kring de ord som den här läxan jag fick innehöll.
Känsla - Stämningsläge http://sv.wikipedia.org/wiki/Känsla
Även SOAL - är något vi ska jobba med för att lära sig acceptans;
S - STOP/STANNA UPP
O - OBSERVE (se på tanken)
A - ACCEPT (acceptera, att så här är det,
L - LET GO......
mindfulnessfakta MBSR och SOAL
Så jag undrar om vi pratar förbi varandra jag och min nuvarande "lilla coach"....
Börjar med dagen idag, fredag 6 maj 2012:
Vaknade lite motvillig, jag är alltid djuuupt nere i dvala när jag vaknar. Denna gång vaknade min sambo i nästan samma veva. Solsken ute, vovven kråmade sig. Kändes okej, men inte på top. Hade inte sovit så bra och hade definitivt vaknat tidigare än beräknat.
Efter många turer så lyckades jag bestämma mig för att somna om och hoppa på bättre lycka nästa uppvakning :)
Dagen fortsatte i förvirrat tillstånd. Alla är i ofas här hemma med tider och vad man har lust att göra, och hur man kombinerar det med sådant man måste göra. Sorry, det är så verkligheten ser ut.
Mitt humör dalat mer och mer ju längre jag hade varit uppe. Insåg att jag bara fick goddag yxskaftsvar från folk om lite viktiga frågor. Som vi pratat om tidigare. Och som familjen fått klart för sig allvaret i. För att gör en lång och pissig historia kort och "dull"...:
Jag flippade ur till slut när jag inte kunde hålla mig längre. Jag hade lirkat och varit trevlig och lockat och varit smidig i flera timmar. Men ibland får man bara nog!! Och vissa saker vill och bör man inte acceptera. Till slut så bara drog jag ut, gastandes något om att "ni båda får ta hand om hunden, jag skiter i't!"
Mycket pedagogiskt och genomtänkt det där..... nä, kanske inte. Men å andra sidan hade knappast peagogik eller supersmarta beräkningar fått ett annat resultat. Jag var ju dessutom precis klar och skulle ju åka iväg och hälsa på storebro. Kalabaliken hemma handlade alltså om vilka som skulle med eller inte - och varför. MAJOR SIGH!!
Så dagens känslor präglades väl av ilska, besvikelse, ensamledsen, hopplöshet å lite skämskudde
Sen kom jag iväg, lyckades bli sams innan, och vovven fick följa med mig till slut.
Så vi hade med oss några blommor till deras balkong för att piffa lite där. Eftermiddagen var jättetrevlig. Jag är så glad över att jag lyckades komma iväg, vi behövde nog det allihop (då syftar jag på brormfru å jagmedvov. Bildvisning, mysprat, uppdateringssnack och en mysig promenad. Jag känner mig alltid så nära dem när jag är där och hälsar på. Varje gång man inte setts på ett tag så slår man sig för pannan och undrar varför det inte blir oftare. Vi trivs så himla bra ihop. Och just det att det inte alltid måste vara så fancy varje gång. Man kan ha lite gamla träningsbrallor och håret på svaj och ilsket röd finne på hakan. Man är lika älskad ändå!
Så eftermiddagens känslor var präglade av hopp, glädje, värme, kärlek, längtan (till sommaridéer), sting av oro och hjälplöshet över sånt man inte kan påverka. Stolthet var oxå en röd tråd för mig. Jag var så stolt över att jag lyckades ta mig iväg (med tanke på att jag var på ett satans dåligt humör innan jag åkte) och jag är stolt över att min dotter snart fyller 20 och sen tar studenten om några veckor. Stolt som fan över att hon har fixat den här tiden och kommer ur det hela som en klok, vis, smart, öppen tjej som har både skinn på näsan men också ödmjukhet och erfarenhet nog för att förstå att det finns en stor, stor värld som väntar på henne därute. Ung, vacker, listig och numera nytränad ung kvinna på väg ut i, ja, resten av livet!
WoW!!
Så jag är tacksam för det jag har, tacksam för att det inte är värre, att det inte är värre just nu.
Man får uppskatta sakerna i det lilla och stanna upp så man inte missar nåt.
Allt är inte som jag kanske skulle önska. Men önska gör bara ont, ont, ont....
Men det jag har skulle jag inte vilja trada bort.
Förutom möjligtvis två påsar DVD-filmer kan jag byta mot att jag får städhjälp,
det här gååååååååår inte........................... "
Nä, nu ska den här pinglan gå och såååååvaaa!!! :-D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
