måndag 7 maj 2012

Söndag kväll/natt... Känslorapport!

Hej igen! Nu var det ett tag sedan sist jag var här och gjorde mig påmind. Trist men sant.

Men idag har tydligen både jag och datorn vandrat kring samma bana runt solen och så sitter vi här tillsammans och jag kan få chans att dela mina tankar om min tillvaro och lite annat.

Idag tänkte jag ge en liten, vad jag skulle vilja kalla, känslorapport. Status på känslofronten, lixom. Alla fronter typ. Anledningen är bland annat att jag går någon slags kurs eller vad de nu vill kalla detta, där man ska bla lära sig att identifiera, tyda, sätta fingret på sina känslor. Det blir ju gärna att i alla fall jag, pratar ganska generellt om känslor. Jag har alltid haft toklätt för mig när det gäller att snacka feelings, och snacka på djupet, både med som utan en pava rödvin :-), Men det e litet tjall på linjen, va., så det blir ju inte så mycket sånt i min värld alls numer. Man har ju hört talas om att man kan snacka för döva öron, men om man då på de döva öronen lägger på, vänder och går åt ett annat håll, gärna mitt i en mening, eller någon säger "Tyst" Tyst" Jag  vEEEet!!!!" När man själv knappt har hunnit öppna munnen, kanske sagt tre ord. Vaddå "Jag vet"? Då undrar man ju genast... hur vet du vad jag ska säga, vad som pågår i mitt huvud? Och framför allt, om jag nu känner att jag vill säga det jag har på gång, kan inte jag bara få göra det då?? Jag trodde att man, när man lever ihop, som familj, eller andra koalitioner, att man måste visa varandra respekt. Att låta alla komma till tals och få utrymme att säga det de behöver få ur sig är väl en, ja om inte en grundpelare, så i alla fall en stor feting grundbult i relationer.

Men, nu flöt ju jag ut en bit från spåret där ~~
Jag har i alla fall ansett att jag har god kläm på feelings, lite av en expert på området. Alltså kanske inte på hela spektrat inom känslor och affekter, men nåra har man väl betat av genom åren och tröskat igenom med alla möjliga vänner, bekanta, familjemedlemmar, tajta vänner, pojkvänner och icke-pojkvänner. Förmodligen har väl både tjejen på Ica fått sig en släng, kanske inte lika mycket som min chilenska frisörska & Co.

Så idag söndag så gör jag ett experiment, helt utifrån att jag har missat att göra mina "läxor" så gör jag en egen variant, som kanske är en början och kanske kan ge nåt i längden.

Läste en text precis, fick en liten tankeställare kring de ord som den här läxan jag fick innehöll.
Känsla - Stämningsläge http://sv.wikipedia.org/wiki/Känsla
Även SOAL - är något vi ska jobba med för att lära sig acceptans;
S - STOP/STANNA UPP
O - OBSERVE (se på tanken)
A - ACCEPT (acceptera, att så här är det,
L - LET GO......
mindfulnessfakta MBSR och SOAL
Så jag undrar om vi pratar förbi varandra jag och min nuvarande "lilla coach"....

Börjar med dagen idag, fredag 6 maj 2012:
Vaknade lite motvillig, jag är alltid djuuupt nere i dvala när jag vaknar. Denna gång vaknade min sambo i nästan samma veva. Solsken ute, vovven kråmade sig. Kändes okej, men inte på top. Hade inte sovit så bra och hade definitivt vaknat tidigare än beräknat.
Efter många turer så lyckades jag bestämma mig för att somna om och hoppa på bättre lycka nästa uppvakning :)
Dagen fortsatte i förvirrat tillstånd. Alla är i ofas här hemma med tider och vad man har lust att göra, och hur man kombinerar det med sådant man måste göra. Sorry, det är så verkligheten ser ut.
Mitt humör dalat mer och mer ju längre jag hade varit uppe. Insåg att jag bara fick goddag yxskaftsvar från folk om lite viktiga frågor. Som vi pratat om tidigare. Och som familjen fått klart för sig allvaret i. För att gör en lång och pissig historia kort och "dull"...:
Jag flippade ur till slut när jag inte kunde hålla mig längre. Jag hade lirkat och varit trevlig och lockat och varit smidig i flera timmar. Men ibland får man bara nog!! Och vissa saker vill och bör man inte acceptera. Till slut så bara drog jag ut, gastandes något om att "ni båda får ta hand om hunden, jag skiter i't!"
Mycket pedagogiskt och genomtänkt det där..... nä, kanske inte. Men å andra sidan hade knappast peagogik eller supersmarta beräkningar fått ett annat resultat. Jag var ju dessutom precis klar och skulle ju åka iväg och hälsa på storebro. Kalabaliken hemma handlade alltså om vilka som skulle med eller inte - och varför. MAJOR SIGH!!
Så dagens känslor präglades väl av ilska, besvikelse, ensamledsen, hopplöshet å lite skämskudde

Sen kom jag iväg, lyckades bli sams innan, och vovven fick följa med mig till slut.
Så vi hade med oss några blommor till deras balkong för att piffa lite där. Eftermiddagen var jättetrevlig. Jag är så glad över att jag lyckades komma iväg, vi behövde nog det allihop (då syftar jag på brormfru å jagmedvov. Bildvisning, mysprat, uppdateringssnack och en mysig promenad. Jag känner mig alltid så nära dem när jag är där och hälsar på. Varje gång man inte setts på ett tag så slår man sig för pannan och undrar varför det inte blir oftare. Vi trivs så himla bra ihop. Och just det att det inte alltid måste vara så fancy varje gång. Man kan ha lite gamla träningsbrallor och håret på svaj och ilsket röd finne på hakan. Man är lika älskad ändå!

Så eftermiddagens känslor var präglade av hopp, glädje, värme, kärlek, längtan (till sommaridéer), sting av oro och hjälplöshet över sånt man inte kan påverka. Stolthet var oxå en röd tråd för mig. Jag var så stolt över att jag lyckades ta mig iväg (med tanke på att jag var på ett satans dåligt humör innan jag åkte) och jag är stolt över att min dotter snart fyller 20 och sen tar studenten om några veckor. Stolt som fan över att hon har fixat den här tiden och kommer ur det hela som en klok, vis, smart, öppen tjej som har både skinn på näsan men också ödmjukhet och erfarenhet nog för att förstå att det finns en stor, stor värld som väntar på  henne därute. Ung, vacker, listig och numera nytränad ung kvinna på väg ut i, ja, resten av livet!
WoW!!

Så jag är tacksam för det jag har, tacksam för att det inte är värre, att det inte är värre just nu.
Man får uppskatta sakerna i det lilla och stanna upp så man inte missar nåt.
Allt är inte som jag kanske skulle önska. Men önska gör bara ont, ont, ont....
Men det jag har skulle jag inte vilja trada bort.
Förutom möjligtvis två påsar DVD-filmer kan jag byta mot att jag får städhjälp,
det här gååååååååår inte........................... "HORROR"

Nä, nu ska den här pinglan gå och såååååvaaa!!! :-D



Inga kommentarer: