Sjukhusbesök kontra sjukhus-tv

Känner mig så ohygglig uppjagad inombords ikväll (ja, ja, inatt!).
Dels laddar jag inför ett läkarbesök på sjukhuset som jag börjar nojja lite över. Har lyckats hålla det ifrån mig en del. Mest genom att se väldigt pragmatiskt på det hela. Hålla rätt på fakta kring återbesök och provtagning och adresser och klockslag och logistiken kring hur jag ska ta mig dit och lm det finns parkering osv. Hmm.
Men nu är det dags efter att ha tagit prover i omgångar, kissat i en spännande dunk under ett dygn och lyssnat på kryptiska meddelanden från min läkare på vårdcentralen. Jag har till och med "valt" att inte ställa en massa frågor för att jag "väntar in att det finns några vettiga svar att få", typ. Dvs så väntar jag på att alla provsvaren ska ge nåt enhetligt svar (?!?) och det förväntar jag mig tydligen att få på specialistenheten på "stora sjukhuset". Jag har till och med varit så listig att jag inte ens frågat efter några "siffror" på ens de mest simpla proverna, såsom sänka och annat smått. Så jag är helt i det blå. Av någon anledning så har inte min läkare (som jag gillar skarpt... vad jag nu grundar det på...) kommunicerat i form av "siffror" automatiskt. Och på nåt sätt blev väl min inställning och reaktion nåt i stil med "-Hon började!" och jag har liksom tagit efter henne. Och lagt till nåt resonemang att när det finns nåt att veta så säger de väl det - och först DÅ tänker jag börja "samla siffror" och lära mig förstå vad de betyder. Som typ sänka. Hög eller låg. Jag vet ju knappt vilket håll det ska vara för att anses bra. Men som sagt, är nåt "fel" så lär jag väl få lära mig det varken jag vill eller inte. Och just nu har jag ingen användning av det.

Vad gör man inte för att "lösa problem" i en redan utbränd tillvaro...? :-) Stoppa huvudet i sanden, håll för näsan och blunda hårt!!!

Men nu är det på G. Imorgon.
Alltså, det var det jag trodde. Att jag skulle dit imorrn. Fast jag trodde det igår,  dvs nyss, för dryga 4 timmar sen. Men det var ju fel kom jag på nu nån gång efter midnatt! Jag ska ju dit på t.o.r.s.d.a.g dvs om drygt 1 dygn (1,5 dygn). Så nu efter midnatt så blir det i alla fall "imorrn". Haha! Jag undrar hur många dagar jag kan komma undan med att kalla samma dag för "imorrn"!?! ;-)

Så nu får jag nojja ett dygn till! Och jag som inte skulle börja nojja förrän kvällen innan. (Man måste ju ha lite regler i det här ångest- och oroslivet man ändå har.)


Men nu är i alla fall pulsen hög...
Och då är jag ju ä.n.n.u mer mottaglig för annat sk-t också. Så nu har jag legat halva kvällen och stört mig på ett uttalande som en kille gjorde i TV4:s program 112 - På liv och död. Det var en repris från en av de tidigaste säsongerna. Jag brukar sällan se såna här program, så det kanske var därför jag hakade upp mig på kommentaren.

Det handlade om nån räddningsdykare i Stockholm som åkte ut på ett larm till Edsviken norr om stan. En person rapporterades vara försvunnen och nån båt var inblandad... Så de åker ut, i en ambulans tror jag det var. När de kommer fram är det nån slags insatsledare och massa folk på plats för att samordna. Helikopter i luften och de spanar med kikare från landbacken för att se om de får syn på vad det nu var den här (vuxna) killen/mannen hade försvunnit från. I inledningen visste de inte om det var en flotte eller en båt eller vad som använts... Man hör hur de resonerar kring att "han" sa att kompisen var borta och att, jag vet inte men det lät som att "han" själv hade simmat från ena hållet och längs någon kant (rätt stor sjö tydligen). Denne "han" var tydligen polaren,  oklart om det var han själv som hade larmat eller om någon annan reko medborgare hade varit inblandad i det. Man hade fått uppgift om en båt som låg och drev. Och tydligen var det den båten, som den killen som de nu letade efter, hade använt. Samtalet mellan räddningsmanskapet var väldigt fokuserat men utan att de drog några förhastade slutsatser. Killen i dykardräkt fick hålla sig på land (jag tror iofs det sen visade sig att det var två dykare). Över radio hade folk kontakt för att reda ut vad polaren visste. Till slut har någon (oklart vem) tagit sig ut till den drivande båten. Där konstaterar de snabbt att en vuxen kille/man låg nere i/på(?) durken, dvs på botten av båten - men helt avtuppad. De fick ingen som helst kontakt med honom. Slutligen lyckades de i alla fall få bekräftat att det verkligen var just den här snubben som söket gällde. Så de hade alltså hittat den försvunne killen, i botten på en båt, icke kontaktbar (medvetslös).

Min första tanke var -"skönt att de hittade honom och vad bra att inget värre hade hänt!" En avtuppad snubbe behöver ju iofs inte betyda att "faran var över" för honom. Han kanske hade råkat ut för något eller skadat sig eller vad som helst. Svimmat och fått hjärnskador eller nåt, en stroke kanske? Just då framgick inte det.

Senare intervjuas den här dykaren (jag gissar på brandman till yrket). Han var sur! Och kunde inte hålla det inom sig! Han var tydlig med att: killen som hittats var antingen påverkad av droger eller alkohol (och troligen därför de inte fick kontakt med honom när de fann honom, för han var så väck). Okej. Så långt är jag med. Sen säger han nåt i stil med att har man druckit alkohol eller tagit droger så har man inte på sjön att göra.

(Ja, jo visst. Det stämmer väl iofs. Men nånstans måste man ju också veta att det finns en rätt stor gråzon vad det gäller den saken.)
Sen kommer det - han tyckte att det var för jäkligt att behöva åka ut på ett sånt här larm där det visar sig att alkohol eller droger är med i bilden. För då får folk skylla sig själva - då har de själva varit orsak till det som hänt!! (Eeeh, va? Redan här brinner det i mitt huvud!)

Han drog då upp, tänk om vi samtidigt får ett larm om en 3-åring som är försvunnen? Då hade det ju varit bättre om alla de här resurserna (minns inte exakt ordval) hade gått till det i.s.t.ä.l.l.e.t!

Och han var så sur och så lack! Riktigt lyste om honom att det här med att rädda livet på en korkad suput eller en nerdrogad ynglig inte stod med i h.a.n.s arbetsbeskrivning (min förvanskade tolkning dock). Att skicka ut räddningspatruller och helikoptrar för att leta efter en snubbe som däckat pga.... ja nåt skit - det var långt under hans värdighet och de pengarna och människorna borde leta efter, jag vet inte, kidnappade direktörssöner och små blonda flickor med flätor i förskoleåldern. Inga småkriminella lodisar eller folk som inte har vett att dricka med måtta...

Jag har småputtrat och kokat vad det gäller det här i flera timmar nu. Jag har rätt låg tröskel när min oro och ångest är så hudnära redan innan...

Avsnittet är från den 9 nov 2010 och är avsnitt nr 7 (av 10) i Säsong 2.
Finns just nu att se gratis på TV4 play i 30 dagar (eftersom reprisen precis gått gissar jag). Länk:
http://www.tv4play.se/program/link?video_id=1121994
Sekvensen om Edsviken är i slutet av programmet.

Själv måste jag nog lyssna/se om programmet innan jag skriver mer, ifall jag har missat nåt.... Och så jag kan ladda lite inför att få ge min högst personliga syn på en sån här typ av sak.

Brb - tomorrow maybe....

Stolen goodie...

Nu skiter vi i konvenansen, nu postar jag ett inlägg som är e R.E.N kopia på någon annans. Rakt av, bare!

Lime- och Jordgubbscheesecake 
Glutenfri Low Carb

Portioner: 8

Botten

3,5 dl mandelmjöl
60 gram smör
1 msk psylliumfröskal
valfri sötning motsvarande sötman från 1,5 msk socker
1 krm salt
2 äggulor
2 msk grädde
1 tsk vaniljessens eller vaniljpulver

Fyllningen

5 gelatinblad
2 ägg
400 g philadelphiaost
2 dl creme fraiche
valfri sötning motsvarande sötman från 1,5 dl socker
1 tsk eko vaniljextrakt
100 g jordgubbar
1 lime, saften

Instruktioner

Sätt ugnen på 175 °C.
I en matberedare med knivar, blanda mandelmjöl med smör och lägg sedan i övriga ingredienser och kör tills du fått en deg. Tryck ut i botten på en smord pajform, gärna en med löstagbar botten.
Grädda pajskalet i 10 minuter. Låt sedan svalna.
Lägg gelatinbladen i kallt vatten i ca 5 minuter.
Dela äggen. Vispa gulorna pösigt med sötningen och vaniljextrakt. Tillsätt philadelphiaost och crème fraiche och vispa ytterligare lite till. Värm jordgubbarna och mixa dem släta. Rör ner limesaften. Stäng av plattan, lägg i de väl urkramade gelatinbladen och låt dem smälta. Låt jordgubbspurén svalna något.
Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd ner i smeten. Rör ner jordgubbspurén försiktigt, det ska inte blandas ordentligt utan rör lite så det blir lite marmorerat. Häll blandningen i formen och släta till ytan. Täck över och ställ i kylen i ca 6 timmar. Ta försiktigt loss formen vid servering och toppa med jordgubbar vid servering.

(Av åse falkman fredrikson -  http://56kilo.se/lime-och-halloncheesecake-glutenfri-low-carb/ )