I stressens boning råder ingen ro.... (familjens valspråk?)

Huh.
My sleeping beauty har haft ytterligare en knasig natt. Sov inget alls - kämpat sig vaken under dagen idag eftersom vi hade två "besök" vi skulle avklara först, ett på förmiddagen i vårt närcentrum och ett i stan vid 14-tiden. Sen skulle vi ta oss hem vid 15-tiden och halkade oss fram på Sveavägen för att få fatt på en taxi då det var fullkomligt kaos i SL-trafiken. Inte för att vi hade bråttom hem utan för att det helt enkelt inte gick att ta sig hem alls då T-banan stod stilla. Tack vare tipset från älskad sambo så gav vi oss in i taxijakten ganska omgående, det var nog bra tänkt. Det var klappjakt på taxi idag, en fredageftermiddag i snöyran, ja du kan ju tänka dig... :-) Efter ett par nära-på-krockar och en suckande taxiförare som faktiskt höll sig rätt lugn med tanke på vad övriga trafikanter sysslade med i snömodden, han himlade mest med ögonen, suckade och ryckte på axlarna när det var nära tillbud. Tänk om man själv hade det temperamentet!?!
Sen landade vi "på vår gata i stan" (stan - läs: den älskade förorten) och jag inser att mitt bankkort tycker att det är tomt och dammigt på kontot... Får ringa älskad som får trilla ner för trapporna och snällt ge chauffören sitt kort. Vilken tur att jag inte hade stannat i stan och shoppat som jag hade tänkt! "Jobbigt!" hade det kunnat bli. Puh!
Liten skrutta travade in under tiden och la sig omedelbums i sängen... "Ska bara vila en stund, säg till mig om en timme". Jo. Sagt och gjort. 1 timme senare så hade hon fortfarande inte kunnat slappna av ordentligt så hon ville ligga kvar en halvtimme till. 26 minuter senare när jag kom in så var hon djuuuuupt in i sömnen. Det var lögn i h-e att väcka henne efter det, vi höll på i 2 timmar lite drygt innan vi gav upp. Men fortsatte lite till... Sååå hemskt trött! Och varje gång man kom in så var hon helt förstörd när man försökte prata med henne - helt inne i sin sömn och trötthet. Stackars litet hjärta.
Vid 21-tiden så började hennes kamrater bomba samtliga telefoner inklusive MIN för att få fatt på henne. Efter enträgna bedjanden så gick jag och gjorde ett nytt försök att väcka henne. Det tog ungefär 20 minuter, med varierad samtalsnivå, innan hon fattade vad som hände. Till slut inser hon vad jag säger, att det är sen kväll och att vännerna vill att hon är med under kvällen. Då vaknar hon till med ett ångestladdat vrål följt av massor av arga ord inolverande ett par dolda kroppsdelar, snyftar och är helt förstörd. Ringer kompisen som inte riktigt greppat vad djupsömn a la skrutt innebär, dotra anar viss kritik och följer upp med försvarspositionering. Själv jagar jag livet ur älskad sambo och vi börjar frenetiskt laga middag i hopp om att det ska lugna ett uppjagat tonårssinne som borde fått näring för länge sen. Jag jagar på honom, han är helstirrig, gör dock som han blir tillsagd :-) själv är jag inte riktigt med i matchen, men slutligen lyckas vi få ihop en middag på ca 20 minuter. Under tiden har beautysleepy kvicknat till och rusat till första bästa badrumsspegel med sminkväskan i högsta hugg. Hon är inte kommunicerbar, förståeligt, man vet ju själv hur det är att vakna med andan i halsen, och hon säger bestämt ifrån att hon inte kan prata samtidigt. Uj, uj, uppjagad stämning. Låter henne vara ifred och meddelar sen lite försynt att maten snart är klar, vilket hon viftar bort. Det hinns inte med! Och då pratar vi om världens hungrigaste varelse, som äter hur ofta som helst och inte klarar sig utan sina måltider (trots det väldans smal och gänglig). Samma tjej som ett par timmar tidigare försökte få mig att laga mat trots att hon själv inte var vaken (men beordra matlagning kunde hon - den gubben gick jag inte på! Tur det, annars hade jag väl blivit arg över att hon var oväckningsbar när maten kallnade).
Så småningom sätter vi oss i alla fall och försöker locka med att maten står på bordet, såsig och köttig, men nej. Ruskans stressad var hon, stackars varelse!
Ja, ja. Målet var mest att hon skulle få slå sig till ro och äta något i alla fall. Men nu är maten sparad i kylen och inväntar henne när hon har ro. Och är hemma. Samtidigt.