Jag är sååå patetisk...

Har nu hemfallit åt bloggande.... Det är inte därför jag är patetisk, den förklaringen kommer senare :-)
Anledningen till att jag startat upp det här, som jag har varit väldigt ambivalent till tidigare, är egenligen ganska enkel.
Har pratat oavbrutet med min kära sambo om ett "litet projekt" vi är mitt uppe i.
Och jag är väl aningens mer "på" där då kanske... Så jag har sååå mycket som jag grunnar på och undrar och fantiserar och vill (ja, man blir alldeles matt). Så nu har jag pratat och planerat kring det här i princip oavbrutet, som man ju gärna gör när man är lite engagerad.

Helt plötsligt insåg jag nu idag då vi vaknade till, efter att ha legat i sängen och vi båda har pratat om "projektet", och slutligen masat oss upp till frukost, att han är kanske aningen less på mitt malande kring detta :-) Less på ett kärleksfullt sätt förstås. Så han sa att han var tvungen att dra iväg och hjälpa klubben att röja lite skog, eller nåt annat manligt pyssel. För att få lite annat i tankarna. (det har som sagt varit rätt intensivt, tankemässigt, den senaste tiden)

Så jag insåg raskt; jag får blogga! Jag måste få UR MIG alla tankar!! Annars försvinner dem!
Jag är nämligen glömsk som få.
Så! Där har ni det go vänner!
Vi får väl se hur engagerad man blir i det här projektet istället - ha ha!! ;-)