Vårrustning?

Nu när det äntligen är maj så känns det ju verkligen som om man måste ta och sätta fart och bli lite vårfin! Några byxor har jag köpt, skulle behöva några toppar och nån mysig klänning.... och kanske ett par gladiatorsandaler eller nåt liknande. Men framförallt känner jag att JAG behöver rustas upp! Det behövs tas till med det stora artilleriet. Likblek (ingen överdrift tyvärr), eksem på halsen, finnar i hela ansiktet, knastertorra händer och fötter som får för sig att dela sig så pass att de snart säkert har blivit 4 fötter och inte bara 2... (supertorra de också). Känner mig som Pigge Piggsvin på benen och dessutom fnasar en massa hudceller som inte har överlevt vintern, trots allt skrubbande och fixande. Håret ska vi inte ens tala om. Fick ju en frisyr för inte så länge sedan men det har mitt hår bestämt sig för att ignorera fullkomligt. Inte blir det bättre för att jag har en hysterisk utväxt (dvs min egen hårfärg) som nu börjar ta över lite väl mycket.

Så, under veckan ska jag försöka hitta ett solarium som tar emot mig, färga om håret hemma, boka klipptid kanske till nästa vecka, flirta rejält med sambon om att få fixa ben & fossingar (JAG har inga pengar!!! Han jobbar ju - och inte vill han väl ha en fågelskrämma här hemma när han kommer hem från en lååååång krävande arbetsdag?!?) Och kläderiet kan man väl lösa med internet (hehe) beställa lite och hoppas att räkningen inte kommer förrän efter skrutts 18-årsdag. Puh!

Ja, just det, måste ju ordna present till den kraken också! Men än så länge försöker jag mest ha lite koll och dessutom trycka på om att hon måste visualisera lite mer vad hon önskar sig. Jag förstår inte vad som felas? Hon brukar vara som jag och ha kilometerlånga önskelistor plus allt man har prickat för i varenda katalog, alla utrop varje gång man slår upp en tidning, panikartade tjut varje gång en klädsajt trillar ner från cybernet och ropar mammamammamamma varje gång man passerar en butik. Vilken som helst.
Är det någon slags vuxenpoämg på att bli "svår" på att bestämma vad man önskar sig? "Men, oh, nej, inte ska väl jag...? Jag blir bara glad om du kommer - ta med dig ditt leende du, det räcker åt alla."

Nej, men jag håller verkligen på att försökta styra upp det där. Jag börjar tro att hon helt enkelt inte fattar att hon faktiskt fyller 18 år!!! Själv är man ju en fena på att hitta på presenter, jag skriver alltid listor på vad jag tycker att folk ska önska sig :-)

Imorgon ska jag ju faktiskt till en sjukgymnast på förmiddagen så då kanske man kan passa på att få lite annat gjort i samma veva. Det brukar vara bästa sättet för mig. När jag väl kommer ut/går hemifrån, så ska jag göra allt samtidigt. Man vet ju liksom inte när det blir av igen....Så är jag väl ute - ja då är det hopplöst att få in mig igen. Inte utan sura miner i alla fall... (Previs som vilken 5-åring som helst "Men jag har ju roligt nu ju! Varför måste jag gå in när jag har så roligt? Varför vill du inte att vi ska göra något när jag ÄR inne annars?")

Så, imorgon är det nya krafter! Väcka liten & underbar och hoppas att hon sussat gott. Tassa omkring och fixa frukost. Ner i sängen igen när nästa ska upp - det räcker med två st som ska slåss om badrummet och hårfönar och gud vet vad. Då håller jag mig ur vägen, annars stressar JAG upp mig och då stressare DE upp sig. Så jag smyger tillbaka till sängen med lite frukost. Softar lite och vilar tills det är dags för min dag att börja (och då har då andra två rymt fältet och hela kungariket är mitt för ett par timmar!!

Nä, nu börjar ögona krulla sig, dags att stänga av och ta och krama kudden ett par timmar... ;-)

Sov gott!!