Lite ärlighet mitt i allt

Idag är en riktig skitdag. Jag har ingen lust alls. Med nåt. Känner mig usel, gör inga framsteg, har inga ventiler som jag känner är rätt och passar mig, har inget proffessionellt stöd - what so ever. Lallar runt här och vet inte vad jag egentligen ska ta mig till. Mäktar inte med.

Jag tycker att tillvaron under väldigt lång tid nu har varit en enda väntan. Väntan på vad törs jag inte ens spekulera i. Inte i ord i alla fall. Ser inte att jag har något att se fram emot. Bara bävan och en framtid som inte finns eller som inte kan visualiseras eller ens spekuleras i. Det är helt tomt.

Men tack vare min lilla familj med sambo och dotter härdar jag ut tillvaron och fyller den med glädjestunder i ögonblicket. Så länge ögonblicket inte sträcker sig längre fram än ett par timmar - och helst inte längre bort än till Ica är allt okej. Utanför det - tomt.

Och nej, livslusten är det inget fel på. Bara att framtiden inte ser ut att vara fyllt av något - annat än mig, mina timmar, mina tankar och en och annan stund av samvaro med familjen. Leva vill jag!