Just another day... at home

Det här har verkligen varit en omväxlande dag :)
Vaknade i ottan och kunde inte riktigt minnas hur kvällen (natten) slutade. "Vet" att min dotter kom in och sa god natt inte så långt efter att jag själv hade lagt mig, men jag hade inget som helst minne av det när jag vaknade till. Så jag går upp och travar ut i vardagsrummet för att se om hon fortfarande är vaken där på morgonkvisten... Finner henne ingenstans, dvs varken i vardagsrummet, badrummet, köket (det lagas nämligen mat på underliga tider hemma hos oss) och hennes 40-11 par skor står fortfarande i hallen (som om jag i det läget trodde att jag hade koll på skoutbudet). Hennes sovrumsdörr är stängd. "Märkligt" tänkte jag, då jag inte var så pass klar i knoppen att det skulle kunna ha tolkats som en ledtråd... Så jag öppnar dörren och försöker spana in i det avgrundsmörka djupet av ett tonårsrum. Då ligger tjejen och sover!!! Som sagt, jag minns ingenting. Det är först framåt eftermiddagen som jag egentligen lyckas återskapa vad som utspelat sig, men just då så är allt som bortblåst. Jag vaknade nog helt fel i min sömncykel.

Gick och la mig och lyckades somna omedelbums. Vaknade av att telefonen ringde och jag tyckte att det fortfarande var förskräckligt tidigt. Fick i efterhand höra att klockan hade varit ca 9 vid detta okristliga tillfälle. Ingen i familjen vi-sover-hellre-än-svarar-i-telefon lyckades frambringa tillräckligt mycket engagemang och klarhet för att lyfta luren. Somnade sen om, djupt, och märkte inte när älsklingen steg upp. Vaknade ytterligare ett par timmar senare med ett ryck och blev tvungen att tillkalla sambo för att utreda huruvida min dotter var vaken. Hon ville ju kliva upp hyfsat tidigt då hon skulle hälsa på fadren idag. Han checkade snällt läget och lugnade mig med att hon var på gång upp och till och med verkade hyfsat vaken "på riktigt". Vad jag gjorde? Somnade om, igen! Vaknar ytterligare ett par timmar senare (var kommer allt sovande ifrån? ungefär lika märkligt som frågan var all snuva bor...) denna gång med sprängande huvudvärk på gränsen till tårstadiet. Det hör verkligen inte till vanligheterna, i alla fall inte så högt på skalan. Tilläggas bör att ingen som helst alkohol eller andra skumma substanser är inblandade i allt det här.

När jag slutligen kliver upp efter att ha inmundigat värktabletter och lyssnat till tjejens travande fram och tillbaka mellan bästa sminkljuset i badrummet och klädhögarna på hennes golv i hennes sovrum. Då har klockan hunnit bli närmare tre på eftermiddagen och hon har haft bråttom länge. Efter ytterligare 20 minuter piper hon i väg till andra breddgrader och jag landar i soffan. Just det! Första uppvaknandet i arla morgonstund infattade även 2 ostmackor och ett glas läsk för att dämpa oväsendet från de utsvultna arbetarna i magen. Och i soffan upprepade jag samma meny medans jag pratade lite med min kära sambo. Han hade skakat en matta och jag förberedde mig på att städa alla kvadratmetrarna. Innan jag fick styrsel på både huvud och kropp och hade pratat av mig med honom så inser vi att det närmar sig middagsdags och kanske till och med en film i soffan. Då ringer telefonen och jag finner mig själv i att säga ja tack till en date i stora fina nära centrumet med vännen som jag inte träffar så ofta. In i duschen och på med mascara och lite kläder och ut genom dörren i rasande fart. Skvaller och fniss på fiket på torget var mycket trevligt!! Väldigt bra initiativ!

När jag väl kom hem igen hade jag en surmulen och tystlåten tjej hemma vid datorn och en trött kille i sängen. Då sätter jag i gång att, nä just det, det var ju senare. CSI började ju med nya avsnitt! Mera mackor och läsk (väldigt enformig meny kan det tyckas, men det funkar). Sen sätter jag igång och pysslar och limmar och fixar. Sätter upp min lampa i fönstret och klättrar över alla som sätter sig i soffan och balanserar runt bland mina blommor. Men nu sitter den på plats och mina pyssel som jag klurat på senaste dagarna är klara. Jag har hunnit med lite TV, inget läsande, flera mackor, surfande och letande efter ett par specifika bilder och ytterligare ett par huvudvärkstabletter åt den där rackarns återkommande värken. Och nu beslutar sig lilla damen för att gå ut och träffa en kompis och prata en stund.... Jag ger upp och lägger mig i sängen brevid en snarkande och snusande, avslappnad karl. Hon kommer väl in snart hoppas jag....

Go'natt!