En inblick i någon annans liv

Har precis läst en del inslag i min livskamrats blogg...

Gudars skymning, så mycket tankar som far runt i den mannens huvud!
Inte för att jag är överraskad. Inte egentligen. Men skillnaden
mellan att leva under samma tak jämfört med att dela varandras liv och tankar är... Ja, stor!

Bloggen ifråga är rätt politiskt nischad. Så det är mycket tankar, funderingar och åsikter om vad som pågår runt omkring oss.
Jag vet att han är en man med ett gigantiskt stort hjärta och en rejält utvecklad hjärna - tack och lov. Jag håller med varenda ord han skriver.

Men de är många!!!!
Och här hemma är det tyst...
Saknar det intellektuella utbytet.
Jag vet att vi delar åsikter i mångt och mycket.
Men att "veta" är inte samma sak som att aktivt dela och att aktivt leva ut det man står för. Att få dela sina tankar - med varandra... inte bara med andra.

Jag vet att skrivandet, precis som för mig, är ett sätt att få utlopp för allt som snurrar i huvudet. Ett sätt att hantera det som är jobbigt runt omkring en. Där kommer ju faktiskt politiken insipprande, hur mycket man än vrider sig som en mask för att slingra sig undan. Det påverkar ju varenda steg man tar. Oavsett om det är steg man tvingas ta, eller steg som man med glädje rusar fram med.

Men ändå.
Mina tankar, som kanske ibland kommer ner på pränt, ger jag gärna uttryck för även med talade ord. Med både familj och vänner, om tillfälle uppstår.

Vi kanske ändå ska vara glada för den extra inblick som bloggandet kanske kan ge oss i våra närståendes liv. Bloggande, hemsidor, bilddagböcker, facebook, barnens och tonåringarnas olika internet-communitys. Ja, ni fattar. För det är ändå en ingång som inte alltid har funnits. Förr kanske folk skrev mer dagböcker. Men de var ju privata, hemliga och gärna både låsta och undangömda. För att inte tala om vilket liv det skulle bli om någon skulle få för sig att läsa i någon annans dagbok. Ve och fasa! Som förälder så har man ju då gjort ett övertramp utan dess like. För att inte tala om vad mannen som läst sin frus dagbok har gjort.... Kan vara skäl nog till skilsmässa i vilken bättre familj som helst. Ungefär som att rota i någons fickor eller plånbok.

Men den del av internet som vi lämnar öppet för folk att se och läsa ger faktiskt familj och vänner en chans att ta del i någons liv på ytterligare ett plan. Ta Facebook som exempel. Jag kan titta på gamla och nya vänners bilder från resor, familjehögtider, knasiga fester och annat skoj. Jag kan se vilka vänner som mina barn omger sig med. Jag kan själv knyta kontakt med dem, på ett naturligt sätt, om jag vill. Jag kan enkelt få ett hum om vad som pågår just nu, i detta ögonblick, genom att läsa de här statusfälten som folk gärna skriver lite om sitt humör, eller vad som hänt eller vad de går och längtar efter. Semesterlängtan är väl högaktuellt så här i juli.

Men att få läsa någons blogg. Det är rätt stort. Faktiskt.
Jag känner mig både hedrad och utesluten i samma ögonblick.
Jag känner mig stolt och förvirrad på en gång.
Jag känner mig nära och långt ifrån i samma stund.
Konstigt.