Å du store tid...

Äntligen. Äntligen! Äntligen har jag lyckats logga in på det här stället. Har haft jätteproblem under lång tid. Och däremellan har jag bara gett upp hoppet om att logga in. Och varje gång jag lyckats, så har jag därefter lyckats glömma bort lösenordseländet igen, direkt efter. De flesta inlägg verkar dessutom handla om "oj, hej igen, det var ett tag sen." Typ.

Nog om det!
Man får helt enkelt göra det bästa av det hela när det väl funkar. Och inte "uppmärksamma" varje gång det inte fungerat. Då "cementerar man" ju annars de upplevelserna - och då blir det bara de "kroppsminnena" man har, av alla möjliga misslyckanden. Och den moderna teknikstressen pga trilskande apparater kan man ju faktiskt vara utan. Och det enda man kan styra över då är ju hur livliga minnena är över de gånger de inträffar.

Det jag skriver ovan är egentligen inte ens något svammel. Snarare ett par lärdomar jag dragit de senaste åren. Klokskaper som har kommit mig till del och som jag nu även kan formulera för mig själv och dessutom kan leva efter, då och då. Det händer till och med att jag för mina nyvunna klokskaper vidare, till andra behövande. ;-)

Jag är i alla fall glad över att jag återfunnit min "kanal" för mina tankar. Det brottas ganska vilt av sånt inne i skallen och senaste tiden har jag låtit facebook och vissa grupper där få ta emot alla ord. Men där är man ju lite begränsad till att hålla sig till gruppens ämne. Och regler. ;-) Här är det kanske aningens mera frihet. Om inte annat får jag använda hur många utropstecken jag vill utan att någon tror att jag skriker! Utan bara ger ifrån mig diverse små utrop!!!!! Passar mig och min person bra. Smileysar har en viss begränsning. Utropstecken och fetstil är klassiker som funkat ända sen.... Hedenhös vet jag inte, men i alla fall sen handskriftens tid.

Vi nöjer oss med det.