Sov jag, eller var jag vaken??

Den här dagen har verkligen inte haft varken ett vanligt tempo eller någon slags kronologisk dagordning...

Jag sov länge, i alla fall i andras ögon. Jag gick väl upp vid tvåtiden, tror jag. Grejen var att jag INTE SOV fram tills dess. Så dyngigt trött, men jag kunde inte sova. Jag vaknade jättetidigt, vid 6-tiden tror jag det var. Sen har jag kämpat för att få vila. Alla andra skulle upp, vid olika tider. Jag har slumrat lite till och från på morgonen, därav anledningen att jag inte riktigt hade grepp om vad som hände, eller när, här hemma. När jag är trött, och kämpar för att sova (på morgonen tex) så LÅTSAS jag sova. Gammal fin teknik, det där :-) Det går helt enkelt ut på att inför resten av omvärlden låtsas man sova, vilket gör att man inte blir störd av att folk kommer och pratar eller vill saker, det i sin tur gör ju att man får en större chans att somna om. Dessutom, om jag låtsas sova, så lurar jag kroppen, så att den tror att den faktiskt får vila, så rätt vad det är - så sover man! Eller så gör man inte det, och då får man i alla fall en annan typ av vila. Och när vila är en bristvara, så är alla varianter bra och välkomna för kroppen. Ni vet, det är när man vilar som både kropp och hjärna får återhämta sig, och en massa celler i kroppen nybildas och allt det där.

Så, jag försökte lura både kropp & själ i en massa timmar. Och pytteslumrade däremellan. Sen har jag ju TROTT att jag har haft koll på allt som hänt hemma under tiden. Jag har ju hört en del saker, där min familj pratar med varandra. Så då fick jag för mig att jag hade koll på hela läget. Tex att hunden hade varit ute på morgonen.

Men icke.....

Staaaaackars liten var ganska kissenödig när jag väl kravlade mig upp!!!
Eller rättare sagt, han är tålmodig och klarar vad som helst. Men väl ute så var det behovsrastande både länge och väl!! :-) Mycket glad kille som skuttade runt sen.

Ja, ja, man kan inte vara perfekt jämt.